I Göteborgsområdet (även kallat Storgöteborg) har det framkommit uppgifter om att i snitt 1 400 elever får dela på en psykolog, samtidigt som Sveriges Psykologförbund har rekommenderat max 500 elever per psykolog.
Elever i Göteborg kan få vänta i flera månader på att få någon form av kontakt upprättad med en psykolog. Ett faktum som blir särskilt allvarligt när man betänker att de flesta som söker psykologhjälp inte gör det som en första åtgärd, utan snarare som någon form av sista utväg när det som gör ont inte försvinner. Då är det inte acceptabelt att tvingas stå i kö. Detta är ännu ett sorgligt exempel på hur elevers hälsa inte riktigt prioriteras. När politikerna skär ner på skolan är det alltid elevhälsovårdande personal som tvingas gå först.
I Kungälv, den kommun som hade allra sämst resultat (2 630 elever/psykolog), säger ordföranden i kommunstyrelsen, Anders Holmensköld (M), ”att nå Psykologförbundets rekommendation är inget vi driver just nu” och kommunalrådet i Göteborg, Robert Hammarstrand (S), upplever inte att det finns en brist på psykologer för elever. Detta är blott två exempel som visar politikers ovilja att satsa mer resurser på skolan.
Robert Bielecki
