Fortsatta plågor för familjen Salhei

2015-03-16
Nu har det gått mer än 40 dagar och fortfarande sitter Masoud i förvar hos Migrationsverket. 
Efter demonstrationen som hölls utanför förvaret gör en tid sedan har Migrationsverket meddelat Masoud att de har skickat ett brev till Italien för att undersöka vilka möjligheter detta land har att ta emot en familj bestående av barn, gravid fru och sjuk make. De har sagt klart och tydligt att de väntar på svar i två veckor. Nu har även en tredje vecka gått, men Masoud har ännu inte fått något besked från Migrationsverket. När han frågar vad som händer med honom så säger de att ”du får vänta, vi har mycket att göra”. När hans advokat kontaktar Migrationsverket säger de alltid samma sak – att den ansvarige är upptagen. När de skulle ge ett negativt svar tog det dem en halv dag att skicka den. Förklaringen till dröjsmålet  var måhända att  det krävdes fyra handläggares underskrifter.
Nu mår Masoud mycket dåligt psykiskt, hans dotter och hans gravida fru mår dåligt och ovisheten tär på hela familjen.
- Det känns att migraionsverket leker katt och råtta med oss tills vår ork tar slut, säger Massoud.
Minoo, som är aktiv i kampen för att stoppa utvisningen, vädjar om hjälp till alla läsare.
- Jag vädjar om hjälp!, utbrister hon. Hur kan vi visa att Migrationsverket bryter mot sina regler? Hur kan vi visa att de håller människor fängslade i ovisshet för att hitta ett sätt att skicka dem tillbaka?
Minoo menar att Migrationsverket med berått mod gör livet så svårt för flyktingar för att de själva ska ta initiativet till att lämna Sverige. På då vis, menar hon, tänker myndigheterna att de ska slippa att få sina händer nersölads med blod.
Rättvisepartiet Socialisterna ser att oavsett vilka motiv Migrationsverket har, så får beslutet följden att människors liv och hälsa offras. Det som händer Masoud just nu är ett exempel på resultatet av många års rasistisk politik från staten. Endast om arbetare och fattiga av alla  nationaliteter enas, trots försöken ovanifrån att splittra, kan en rättvis värld uppnås.
Den statliga rasismen dödar människor, och splittrar arbetarklass av olika ursprung. Detta försvårar gemensam kamp mot den gemensamma fienden – företagens behov av billig arbetskraft och önskan att minska utgifterna för att hjälpa människor i nöd.
Emedan vi fortfarande har gränser och nationalstater, kräver Rättvisepartiet Socialisterna som ett minimum att rätten till asyl återinförs i Sverige.

Kvinnokamp – klasskamp 

2015-03-07


I Borås uppmärksammades i år Internationella Kvinnodagen på den 7:e mars. 12.00 hölls tal på Stora Torget. 16.00 inleddes stadsdelsfest på Hässlehus

Förutom mat, dans, livemusik, bokbord och 150 personers glada umgänge bjöd Badriya från UFSK, Utveckling För Somaliska Kvinnor, ett vitglödgat tal om könsstympning. Dessutom visades en kort film i ämnet. 


Dans och sång från lokala grupper avlöste varandra. Som avslutning bidrog Marlene Mardo, som har rötter i Hässleholmen, med en halvtimmes hiphop från Jönköping. 

Bland talarnas fanns bl.a. Minela Mahmutovic från Rättvisepartiet Socialisterna. Hon beskrev i sitt tal vad en klassmedveten kvinnokam utgörs av. Några av hennes poänger lyder som följer: 

Kvinnokampen är en kamp för lön att leva på. Kvinnor i våldsamma relationer behöver ekonomisk självständighet för att kunna ta steget ut det destruktiva förhållanden. 

Kvinnokampen är en kamp för fackliga rättigheter på klädindustrierna i Bangladesh. Kvinnor är i högre utsträckning utsatta för de odrägliga villkor som råder på denna typ av arbetsplats. 

Kvinnokamp är en kamp för mer pengar till offentlig sektor. När vård- och omsorgsyrken drabbas av nedskärningar är det kvinnors arbetsplatser som drabbas, och kvinnor som måste vara hemma oavlönat för att ta hand om barn, sjuka och gamla. 

Kvinnokamp är att ta strid för resurser till fler skyddade boenden och snabbare tillgång till dessa. 

Kvinnokamp är en kamp för tryggare miljöer i våra bostadsområden. 


När klockan började närma sig tio avslutades det hela. Stämningen var god, och vi vågar nog hoppas på att flera unga kvinnor gick därifrån med självförtroendet att stå ta itu med kamp för sina levnadsvillkor. 


Protest mot utvisning av njursjuk

2015-03-02



Tisdag 24 februari samlades ett 50-tal personer utanför flyktingförvaret i Kållered för att visa sitt stöd till Masoud Salhei och hans familj. En lista med 400 namn –  som krävde att utvisningen av familjen Salhei skulle stoppas –överlämnades till Migrationsverkets Joakim Adriansson. 

 De protesterande framförde att Migrationsverket behandlat Masoud Salhei och hans familj inhumant, med tanke på att de från början och vid alla tillfällen har samarbetat. Till och med när Masoud skulle få besked om överklagan på beslutet och blev kallad till Migrationsverket, gick hela familjen dit. Framför sin 4-åriga dotter och sin fru blev Masoud arresterad och bortförd av polis. Detta hände trots att Masoud många gånger har sagt att han samarbetar och lyder lagen. Migrationsverket menar att Masoud har sagt att han inte vill åka till Italien, och att det var av denna anledning han arresterades. Nu är det gått en dryg månad sedan Migrationsverket splittrade familjen som satte den i en ohållbar situation. 

 Masoud är sjuk och har problem med njurarna. Han fick tid för röntgen på Sahlgrenska, men istället för sjuktransport och dropp blev det polisbil och handklovar. Eftersom Maosud har mycket svår värk i sina njurar accepterade han ändå att forslas på detta sätt.  Men helt plötsligt säger Migrationsverket att han inte får komma till sjukhus, och anledningen som uppges ”logistiska skäl”. I detta har Migrationsverket svikit allt ansvar  för Masouds hälsa. 

 En viktig anmärkning i ärendet är att denna hantering av Masouds ärende strider mot EU-lagen. Enligt den ska familjen inte skickas tillbaka till första landet dit de kom under sin flykt,  utan får lämna sin asylansökningen i det land de befinner sig i. Tyskland följer denna lag och skickar inte tillbaks familjer, men svenska Migrationsverket har varit tyst om det och beslutar efter den gamla och utdaterade Dubblinförordningen. 

 Masoud har gått ner i vikt. Han har ingen matlust, han har värk i sina njurar, han är orolig över sin familjs situation, khan an inte sova… akan, Mahrokh, är gravid i vecka 16 och deras advokat har lämnat in intyg på hennes graviditet. Mahrokhs hälsotillstånd, oro och det ensamma ansvaret för hela familjens överlevnad är inte bra för varrken henne själv eller hennes baby. Parmin, Masouds dotter har varit en glad och pigg tjej. Hon är väldigt familjekär, och speciellt fäst vid sin pappa. bunden till sina föräldrar, och särskilt till sin pappa. Hon har gått på förskolan i 7 månader och lärt sig svenska och hittat kompisar. Från den dagen Migrationsverket har skilt föräldrarna åt framför hennes ögon är hon rädd och orolig Hon vågar inte vara utan sin mamma, hon faller i gråt utan särskild situation, och de första dagarna när hon fråntogs sin pappa längtade hon efter honom och frågade när han kommer hem, och undrade varför de hade fängslat hennes pappa. Nu är hon mest rädd och oroligt och måste hela tiden ha sin mamma nära sig. 

 Under tiden som de varit här i Sverige, vilket är betydligt längre än de 6 månader och 10 dagar som Dublinkonventionen ska gå för att kunna ansöka om asyl i andra landet. Vid ett tillfälle var familjen hemma hos Mahrokhs moster. De hade lämnat hennes adress också till Migrationsverket. Men detta förbisågs, och nu är Mahrokh och dottern Parmin utan bostad. Varje dag hjälper en familj till med att ge dem en plats att sova på. 

 - Vi vågar inte komma tillbaka till mostern, eftersom vi vet att Migrationsverket kan komma dit och hämta oss, säger Mahrokh.

Masoud har i Iran varit aktivist för arbetares rättigheter, och p.g.a. Detta, gjorde att han och hans familj blev hotad. Masoud kände att hans och hela hans familjs liv var i fara, hittade  kontakter till Italienska ambassaden och köpte ett 10-dagars italienskt visum (vilket kostade honom ofantligt mycket pengar) och tog sig och  sin familj ut från Iran. Han trodde att de i Sverige skulle vara i säkerhet, eftersom ”Sverige värdesätter människorätt”. 

 Rättvisepartiet Socialisterna deltog i protesten, och observerade att ett stort engagemang finns för Masoud bland grannar, kamrater och andra sympatisörer Den 6 mars lämnar Italien besked till svenska Migrationsverket om hur man kommer att agera i frågan. Om inte det räcker med de 400 namn på protestlistan, förordar Rättvisepartiet Socialisterna mer bestämda åtgärder. En sak som visat sig fungera i liknande fall tidigare är fysiska blockader av det ställe från vilket utvisningen väntas ske. Då gäller dock snabba telefonkedjor, för de verkställande har visat sig allt mer inbilska i sina försök att forsla personer till flygplatser. Beslut har tillkännagivits med mindre än timmar kvar till utvisning, och bortförandet har skett i lönndom i under förespegling att vara t.ex. ambulansresor. 

 På längre sikt gäller att kämpa för ett samhälle fritt från krig, terror och förföljelse. Det gäller att kämpa för ett samhälle där ingen tjänar på splittring inom arbetarklassen – splittring som bl.a. baseras på den befängda tanken att människor med ett visst ursprung inte skulle ha rätt att vistas här eller där. En tanke som underbyggs av rasistiska strömningar och partier. Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett sådant samhälle – ett rättvist, socialistiskt samhälle.




Kvinnodagen närmar sig

2015-02-28


 När Internationella kvinnodagen 2015 närmar sig står kvinnorörelsen inför stora uppgifter. Historiska segrar har genom åren vunnits. Några av dessa har tryckts tillbaka av patriarkatet. 

 

Kvinnor har i allmänhet lägre löner. Kvinnodominerade yrken har lägre status. Kvinnor är underrepresenterade på maktpositioner. Kvinnor möts hela tiden av normer för hur kvinnor ”ska” vara. Våldet mot kvinnor – i form av våldtäkter, fysisk misshandel, psykisk misshandel, könsstympning och mord fortsätter. 

 

På sistone har framförallt två frågor hamnat i fokus hos mainstreammedia:  Dels näthatet mot kvinnor. Kvinnor får utstå hatiska meddelanden och grova hot i en omfattning som mycket större än den för män. Dels kvinnlig könsstympning. Detta brutala sätt för patriarkatet att ängsligt sätt för att behålla sin makt är ett övergrepp på kvinnor som är så fruktansvärt att en nästan saknar ord för att beskriva sina känslor för är någonting som pågår här i Borås, här i Sverige, här i världen. Åter är kvinnodagen här, och vi kan konstatera att inte så mycket har förändrats. Kvinnor har i allmänhet lägre löner. Kvinnodominerade yrken har lägre status. Kvinnor är underrepresenterade på maktpositioner. Kvinnor möts hela tiden av normer för hur kvinnor ”ska” vara. Våldet mot kvinnor – i form av våldtäkter, fysisk misshandel, psykisk misshandel och mord fortsätter. 

 

Speciellt näthatet mot kvinnor uppmärksammats. Kvinnor får utstå hatiska meddelanden och grova hot i en omfattning som mycket större än den för män.

 

Det är viktigt att ifrågasätta och förändra folks attityder, kämpa mot diskriminering, försvara rätten till abort och förändra lagstiftningen kring våldtäkt – så att det inte alla domar blir frikännanden.

 

Samtidigt är dessa frågor kopplade till klassamhället. De största problemen för många kvinnor hänger ihop med att deras yrken är underbetalda. De hänger ihop med osäkerhet på arbetsmarknaden. De hänger ihop med att den offentliga servicen blir allt sämre och utsatt för privat vinstjakt. De hänger ihop med svårigheten att få bostad till rimligt pris. De hänger ihop med att många bostadsområden blir allt mer slitna och nedgångna


Dessa problem kräver kampDet räcker inte att bara säga att alla är lika mycket värda. Vi måste tillsammans, både kvinnor och män, kämpa varje dag för att motverka kvinnoförtrycket. Vi måste kämpa mot det system som köper kvinnlig arbetskraft billigt och säljer deras kroppar i reklam, film och tidningar. Vi måste kämpa mot det system som avskedar vårdpersonal, stänger förskolor samt ger kvinnor mindre i både lön och pension.

 

Det är viktigt att ifrågasätta och förändra folks attityder, kämpa mot diskriminering, försvara rätten till abort och förändra lagstiftningen kring våldtäkt – så att det inte alla domar blir frikännanden.

 

Sjukhuset är en stor arbetsplats för kvinnorna i Borås. Sjukhuset blir ständigt utsatt för nedskärningar. Nedskärningarna och bristen på resurser leder till att personalen stressade, utbrända och på andra sätt sjuka. Eftersom många i personalen är kvinnor, blir det kvinnor som drabbas. 

 

Dessa problem kräver kampDet räcker inte att bara säga att alla är lika mycket värda. Vi måste tillsammans, både kvinnor och män, kämpa varje dag för att motverka kvinnoförtrycket. Vi måste kämpa mot det system som köper kvinnlig arbetskraft billigt och säljer deras kroppar i reklam, film och tidningar. Vi måste kämpa mot det system som avskedar vårdpersonal, stänger förskolor samt ger kvinnor mindre i både lön och pension. Vi måste kämpa mot handeln med kvinnors kroppar, oavsett om det gäller prostitution, surrogatmödrskap eller något annat. 


I

2015-02-25

IS värvar i Borås

2015-02-25

IMG_1946-0


Blodshämnd – inte giltigt skäl för asyl?

2015-02-18

IMG_1893

En familj som kommit från Albanien till Borås för att söka skydd från blodshämnd beviljas inte asyl.

Blodshämnd handlar om att släktingar till en dräpt person ska hämnas genom att dräpa gärningsmannen och dennes släkt eller delar därav. Blodshämnd är ett primitivt sätt att utöva rätt, och har förekommit hos nästan alla folkslag, över hela världen, någon period under historiens lopp – och förekommer än idag. Albanien är ett av de lander där denna primitiva form av rättsskipande förekommer.

År 2012 flydde familjen till Borås från ett liv i fruktan i Albanien. Det var hot om blodshämnd som drev dem från hus och hem, till att komma ända hit.

Hämnden har dock följt med familjen till Sverige. På nyårsafton 2012 blev den 12-årige pojken i familjen skjuten och knivhuggen. Mamman har drabbats av en obotlig cancer, som sitter på tre ställen i överkroppen. Hon behandlas med cellgifter och strålning – något som hon inte skulle ha möjlighet att få i Albanien. Dels av ekonomiska skäl – vård och medicin är dyrt – dels av det faktum att hon skulle riskera att bli överfallen och mördad så fort hon visade sig. Men mest av allt oroar hon sig för barnen.

– Jag begår hellre självmord här än att mina barn skickas tillbaka till Albanien. Hellre det än att utsätta barnen för faran att åka dit, säger mamman.

Men nu ska alltså familjen utvisas.

– Blodshämnd är ett komplext problem, säger Migrationsverkets presstjänst till Borås Tidning. Som skyddssökande för blodshämnd har en ännu mindre chans att få stanna i Sverige jämfört med folk som flyr från exempelvis krig, politisk förföljelse eller tortyr. Rättvisepartiet Socialisterna ser med stort ogillande på att människor utvisas till en säker död och lidande oavsett om det gäller krig, svält, tortyr, förföljelse av etniska, religiösa, politiska eller sexuella minoriteter. Sverige är ett rikt land. 275 miljoner kronor per dag gör storbankerna i vinst. Så varför pratar politikerna om tomma lador? Varför finns det inte pengar till att låta den albanska boråsfamiljen stanna?


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.