Mortaza Ahmadzadha: ”Man flyr inte om det inte finns starka skäl”

2020-01-19

Mortaza flydde från förtryck och våld, och kämpar för rätten till asyl (Foto: Privat).

Mortaza Ahmadzadha är en 21-årig kille, boende i Sverige som hotas av utvisning till det av religiöst förtryck hårt präglade Afghanistan. Offensiv fick en pratstund med honom en regnig tisdag på Borås stadsbibliotek, och det här är hans historia: 

– Jag lämnade Afghanistan och min familj våren 2015, och då var jag16 år. Jag bodde i en liten by i Ghazniprovinsen. I oktober samma år nådde jag Sverige och sökte asyl här. Jag är fortfarande asylsökande efter mer än fyra år då jag fått avslag i samtliga instanser på de skäl jag sökt asyl för. Nu har jag fått möjlighet till ny prövning hos Migrationsverket, av nytt asylskäl, som är min icke-tro som ateist. 

Efter att jag tvingades sluta gymnasiet p.g.a. åldersuppskrivning har jag varit inskriven på flera folkhögskolor och det har varit mycket bra för mig. Jag tycker mycket om folkhögskolorna. Man träffar många olika människor och man hjälps åt och samarbetar. Jag går nu stödassistentutbildningen på Göteborgs folkhögskola och blir klar till sommaren. 

– Jag vill berätta min historia för att få förklara varför jag har lämnat mitt hemland och min familj. Man gör inte det om det inte finns starka skäl. Det har varit mycket svårt, särskilt som min mamma var sjuk och mina bröder är yngre än jag. Pappa hade ”försvunnit”, som man säger, flera år tidigare och vi förstod att han dödats. Vi är hazarer, en av Afghanistans ursprungsbefolkningar som är shiamuslimer. Vår grupp har varit involverade i strider och utsatta för politiskt förtryck från Talibanerna.   

 – Men det är också en sorg att ha lämnat sitt hem, även om det var svårt där många gånger och jag hade många problem. Jag saknar bergen, floden, dofterna, ljuden, maten, kompisar, årstiderna, högtiderna. Vem är jag nu, när jag inte har allt detta? Flykten har ett mycket högt pris. 

Nu ska jag övertyga Migrationsverket att jag är genuint övertygad ateist. Det har tagit lång tid för mig att komma fram till att jag inte tror på någon gud.  

– Redan vid 7-8 års ålder började jag fråga mina föräldrar om Gud, Koranen, mullorna, men mamma och pappa blev bara arga och straffade mig. Jag såg orättvisor och övergrepp i byn av religiösa män, och kunde inte förstå att de inte fick straff för det. Orättvis behandling av kvinnor och barn. Varför är kvinnorna så lite värda?, frågade jag mig.

 – Min familj hade hårda krav på mig att vara som andra killar och om jag inte följde de religiösa reglerna straffades jag. Vid 11-års ålder hade jag fortfarande många frågor men fick inga svar. Istället fick jag veta om Paradiset och Helvetet och jag skulle skrämmas till trogen muslim. Istället blev jag skräckslagen och ville dö för att slippa hamna i helvetet. Jag var mycket ensam. Mina föräldrar bestämde vad jag skulle tycka, tänka och känna. 

– När jag var sju år gammal skickade föräldrarna mig till Koranskola i vår by. Mullan var lärare, och började undervisa i Koranen och andra religiösa ämnen. Lektionerna var på arabiska som jag inte kunde förstå innehållet i.  När kom jag hem ville pappa att jag skulle lära mig utantill utan att förstå någonting. Mamma ville samma sak även om hon var analfabet. Det var väldigt viktigt för dem att läsa högt och snabbt som bevis för att jag kunde. Men jag ville förstå vad jag läste. Varför fick vi inte läsa Koranen på vårt modersmål?, funderade jag.

 – När jag kom till Sverige slutade jag mycket snart att be. I början var jag jätterädd att Gud skulle straffa mig men det hände inget. Jag fastar inte, går inte i någon moské och jag känner mig fri. 

I Afghanistans grundlag står det att man inte får ifrågasätta islam. Man riskerar fängelse eller dödsstraff, kanske i form av stening om man uttrycker tvivel. Jag kan inte tänka mig att dölja mina åsikter och jag vill kunna leva fri som jag vill. Detta gäller också klädsel, relationer, kulturformer som musik, böcker, film, teater mm. Jag vill inte vara begränsad och riskera mitt liv för att tänka fritt. Vad blir då meningen med mitt liv?, avslutar Mortaza.     

Tidningen Offensiv samt Rättvisepartiet Socialisterna och vår international stödjer Mortazas och andra ateisters rätt till icke-tro, och vi kämpar aktivt för att de som flyr religiöst förtryck ska få asyl, och bo i ett land med fred och frihet. Att skickas tillbaka till Afghanistan innebär ett liv i religiöst förtryck, och med tanke på de religiösa ledarnas brutalitet – riskerar Mortaza att få betala ett mycket högt pris. Att borgerliga politiker å ena sidan gråter tårar över hur förtryckande islam är, och å andra sidan för en politik som leder till att de som verkligen tar en risk när de ifrågasätter islam riskerar livet – det är ett stort hyckleri.


Mortaza Ahmadzadha: ”Man flyr inte om det inte finns starka skäl”

2020-01-19

Mortaza flydde från förtryck och våld, och kämpar för rätten till asyl (Foto: Privat).

Mortaza Ahmadzadha är en 21-årig kille boende i Sverige som hotas av utvisning till det av religiöst förtryck hårt präglade Afghanistan. Det här är hans historia.

Jag lämnade Afghanistan och min familj våren 2015. Då var jag 16 år. Jag bodde i en liten by i Ghazniprovinsen. I oktober samma år nådde jag Sverige och sökte asyl här. Jag är fortfarande asylsökande efter mer än fyra år då jag fått avslag i samtliga instanser på de skäl jag har sökt asyl för. Nu har jag fått möjlighet till ny prövning hos Migrationsverket av nytt asylskäl, som är min icke-tro som ateist. 

– Efter att jag tvingades sluta gymnasiet på grund av åldersuppskrivning har jag varit inskriven på flera folkhögskolor och det har varit mycket bra för mig. Man träffar många olika människor och man hjälps åt och samarbetar. Jag går nu stödassistentutbildningen på Göteborgs folkhögskola och blir klar till sommaren. 

– Jag vill berätta min historia för att få förklara varför jag har lämnat mitt hemland och min familj. Man gör inte det om det inte finns starka skäl. Det har varit mycket svårt, särskilt eftersom min mamma var sjuk och mina bröder är yngre än mig. Pappa hade ”försvunnit”, som man säger, flera år tidigare och vi förstod att han hade dödats. Vi är hazarer, en av Afghanistans ursprungsbefolkningar som är shiamuslimer. Vår grupp har varit involverade i strider och utsatta för politiskt förtryck från talibanerna. 

– Men det är också en sorg att ha lämnat sitt hem, även om det var svårt där många gånger och jag hade många problem. Jag saknar bergen, floden, dofterna, ljuden, maten, kompisar, årstiderna, högtiderna. Vem är jag nu, när jag inte har allt detta? Flykten har ett mycket högt pris. 

– Nu ska jag övertyga Migrationsverket om att jag är genuint övertygad ateist. Det har tagit lång tid för mig att komma fram till att jag inte tror på någon gud. 

– Redan vid 7-8 års ålder började jag fråga mina föräldrar om Gud, Koranen, mullorna, men mamma och pappa blev bara arga och straffade mig. Jag såg orättvisor och övergrepp i byn av religiösa män, och kunde inte förstå att de inte fick straff för det. Orättvis behandling av kvinnor och barn. ”Varför är kvinnorna så lite värda?”, frågade jag mig.

– Vid 11 års ålder hade jag fortfarande många frågor, men fick inga svar. Istället fick jag veta om Paradiset och Helvetet och jag skulle skrämmas till att bli en trogen muslim. Istället blev jag skräckslagen och ville dö för att slippa hamna i helvetet. Jag var mycket ensam. Mina föräldrar bestämde vad jag skulle tycka, tänka och känna. 

 – När jag kom till Sverige slutade jag mycket snart att be. I början var jag jätterädd att Gud skulle straffa mig, men det hände inget. Jag fastar inte, går inte i någon moské och jag känner mig fri. 

– I Afghanistans grundlag står det att man inte får ifrågasätta islam. Man riskerar fängelse eller dödsstraff om man uttrycker tvivel. Jag kan inte tänka mig att dölja mina åsikter och jag vill kunna leva fri som jag vill. Detta gäller också klädsel, relationer, kulturformer som musik, böcker, film, teater med mera. Jag vill inte vara begränsad och riskera mitt liv för att tänka fritt. Vad blir då meningen med mitt liv? avslutar Mortaza.


V:s programförslag är Bernstein i repris

2020-01-17

Vänsterpartiets kommission för nytt partiprogram lade fram sitt förslag innan jul. Det som har fått mest rubriker är skrivningarna om att ta bort ”avskaffa kapitalismen”. Det vill säga att partiet inte längre ska ha ett antikapitalistiskt perspektiv som går ut på att det politiska och ekonomiska systemet – kapitalismen – behöver avskaffas för att klimatet ska kunna räddas, fattigdomen utrotas, krigsindustrin skrotas och bra välfärd för alla byggas. Programförslaget på partiets hemsida är inte alls någon rolig läsning.

Här kan man verkligen prata om ett program som seglar omkring i luften utan förankring i kampen och verkligheten. Inga andra politiska partier nämns och inte heller politiska trender eller viktiga politiska händelser. 

Som exempel nämns inte januariavtalet, som innebär den kraftigaste högervridningen av regeringspolitiken i modern tid. Inte heller nämns de kampfält som januariavtalet berör, som hotet om marknadshyror, försämrad arbetsrätt och ökade skatteorättvisor. 

Den största politiska förändringen i landet de senaste 30 åren – socialdemokratins förborgerligande – ignoreras. Denna omvandling till ett borgerligt parti av S har öppnat upp för en segregerad välfärd, ökade klassklyftor och en paralyserad fackföreningsrörelse, vilket har lett till ett politiskt tomrum då arbetarklassen saknar politisk röst. Det är ur detta vakuum som SD har byggt och rasismen fått spridning. V gör inga anspråk i denna situation. 

När situationen skriker efter en socialistisk kampledning för arbetare nämner V:s nya programförslag bara ordet arbetare fem gånger och fackföreningar en gång (att jämföra med ordet kvinnor, som nämns 26 gånger). 

Avsnittet om Vänsterpartiet kapitulerar helt gentemot antipartistämningarna och ber nästan om ursäkt. Man förstår mer av att medlemmarna är olika och har olika erfarenheter och att respekten för varandra är avgörande än vad dessa medlemmar tillsammans ska åstadkomma som politisk kraft. 

Vänsterpartiet har aldrig haft som inriktning att försöka ge en ledning till kamp, så detta kan de inte skrota. ”Samhällsrörelser” omnämns faktiskt, men inte vad de ska göra för att förhindra att de blir kortlivade, och att kapitalet och högern kan flytta fram sina positioner. 

Programmet säger att V är ett socialistiskt parti. Men den här socialismen kommer ingenstans ifrån. Inga tidigare erfarenheter finns nedärvda. Programmet nämner inte marxismen som filosofisk inriktning, marxismen som är arbetarkampens samlade erfarenheter. 

Programförslaget talar för att viktig samhällsservice bör ägas gemensamt, liksom naturresurser samt på sikt bankväsendet. Socialismen sägs vara inom räckhåll. Det finns ingen analys alls av statens roll i ett kapitalistiskt samhälle. 

I verkligheten, exempelvis i Chile och Hongkong nu eller i Sverige (till exempel Ådalen 1931, Göteborg 2001 och Sverige 2019 – inskränkt strejkrätt), visar ständigt staten sitt sanna ansikte: När de fattiga massorna reser sig med krav på rättvisa möts de av polisens och militärens våld.

Det är inte bara det att det inte står att kapitalismen som system ska avskaffas; företag ska heller inte förstatligas. Det skeva demokratiska systemet med politiker på privilegier som inte går att kontrollera lämnas intakt. Därför ser jag ingen annan tolkning än att den socialism som åsyftas är begränsade gemensamhetsprojekt inom ramen för det kapitalistiska klassamhället.

DET ÄR INTE BARA DET ATT DET INTE STÅR ATT KAPITALISMEN SOM SYSTEM SKA AVSKAFFAS; FÖRETAG SKA HELLER INTE FÖRSTATLIGAS. DET SKEVA DEMOKRATISKA SYSTEMET MED POLITIKER PÅ PRIVILEGIER SOM INTE GÅR ATT KONTROLLERA LÄMNAS INTAKT.

Samhällsägda verksamheter kan startas vid sidan om kapitalistiska multinationella företag, men absolut inte utmana deras ägandekontroll, hegemoni och maktcentrum. Därmed underkänner sig V helt och hållet som ett klimatparti. V:s programkommitté förstår inte alls hotet från klimatkrisen. Att dånet från bränderna i Australien kan höras över hela globen – det här ekonomiska systemet måste avskaffas om människor och djur ska ha en chans. 

I mainstreammedia har det mest uppmärksammats att V dumpar utträdeskravet från EU. V har aldrig haft en idé på hur EU, som från början och fortfarande i grunden är en union för kapitalet, ska avskaffas. Att det bara är en förening av arbetarklasserna i Europa i kamp (med de franska strejkerna som föredöme) som kan avskaffa EU på ett internationalistiskt sätt.

Redan för 20 år sedan debatterade Rättvisepartiet Socialisterna (RS) med V om deras felaktiga analys av könsmaktsordningen. Feminismen har fortsatt stor plats i programmet och är likställt med socialismen som idéströmning. 

Medan RS står för socialistisk feminism gör V den upphackning som är så signifikant för dem och som får till följd att rörelser begränsas och försvagas. Socialismen och feminismen är enligt dem två skilda. Det kommer från analysen om genussystemets uppbyggnad, ”Könsmaktsordning är en maktstruktur som skild från klassamhället påverkar samhällets organisering”.

Vi menar att könsmaktsordningen från start och än idag är en bärande stomme i klassamhället.

Det här programförslaget är Bernstein (den socialdemokrat som ledde den tyska socialdemokratins förborgerligande kring sekelskiftet år 1900). Hade Rosa Luxemburg varit medlem i V (som ledde debatten mot Bernstein) hade förslaget blivit skrotat på kongressen. Nu får vi se vad som händer.


Mot Trump och Irans diktatur

2020-01-15

Den militära uppladdningen i Mellanöstern fortsätter och Trump har aviserat än hårdare sanktioner mot Iran (Foto: GovernmentZA & Gage Skidmore / Flickr CC).

Hotet om ett fullskaligt krig i Mellanöstern har tvingat både Trumpadministrationen och regimen i Iran att åtminstone tillfälligt vänta med att genomföra nya krigshandlingar. Men den militära uppladdningen i Mellanöstern fortsätter och Trump har aviserat än hårdare sanktioner mot Iran.

I det spända militariserade läget är risken ständigt överhängande för tragedier, som nedskjutningen av det ukrainska planet som ändade 176 oskyldigas liv. Planet misstogs för ett ”fientligt mål”, liksom 1988 när ett amerikanskt stridsflyg i Irak-Irankrigets slutskede enligt egen utsago av misstag avfyrade missiler mot ett iranskt passagerplan över Hormuzsundet och dödade 290 personer. 

Trumpadministrationen och den iranska regimen förenas i att de är under stark press, räds massorna, hyser förakt för människoliv och är oberäkneliga, vilket kan resultera i nya militära aktioner runt om i Mellanöstern och sätter respektive allierade på krigsfot. 

Vita huset har som mål att få till stånd en regimförändring i Iran, att upprätta en marionettregim som samtidigt kan tjäna Washington och hålla massorna nere i likhet med de diktaturer som utgör USA:s allierade i Mellanöstern.

Trumps stöd till protesterna i Iran är bara propaganda. Mer än något annat fruktar USA en revolutionär utveckling i Iran, vilket skulle ge impulser till massuppror långt utanför landets gränser. 

Modiga studenter som under de senaste dagarna har demonstrerat i Iran har i uttalanden skarpt kritiserat såväl den inhemska regimens lögner och förtryck som USA-imperialismens krigspolitik. 

Att protesterna har fortsatt i Irak och Libanon sätter hinder i vägen för de korrupta regimernas, de sekteristiska politikernas och milisernas försök att dra fördel av det spända läget och gå till våldsam offensiv mot massrörelserna. 

Efter Trumps lönnmord antog demonstranterna på Tahrirtorget i Bagdad ett uttalande där man kritiserade drönarattacken för att vara i strid mot internationell rätt och ett angrepp mot Iraks suveränitet, samtidigt som man uppmanade till nya protester. Man upprepade sitt motstånd mot USA:s och Irans inblandning samt varje försök att göra Irak till ett slagfält för ett ”proxy-krig”. 

Den svenska regeringen har ställt sig bakom Trumps politik och inte ens vågat höja rösten mot USA:s lönnmord i Bagdad samt gjort klart att den svenska truppstyrkan blir kvar i Irak. USA och dess allierade i Mellanöstern är beväpnade med krigsmaterial från Sverige. 

Regeringens skandalösa hållning bidrar till den farliga militära uppladdningen och äventyrar oskyldigas liv.

RS/Offensiv säger:

• Inget svenskt stöd till Trumps krigspolitik. Dra tillbaka alla utländska trupper, inklusive den svenska styrkan i Irak, från Mellanöstern. Asyl till de som flyr undan krig och terror.

• Delta i bygget av ett massivt antikrigsmotstånd på gator och torg, arbetsplatser och skolor. 

• Stöd de folkliga upproren i Mellanöstern. Allt stöd till arbetarkampen och bygget av en massrörelse i Iran som kan störta förtryckarregimen.

• För en frivillig demokratisk socialistisk federation i Mellanöstern som garanterar alla folks frihet och rätt till nationellt självbestämmande.

• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Bygg en massrörelse mot terror och våld. För en socialistisk värld.


Borås: Parti i (s)önderfall

2019-12-17

2019 S, ett parti i kris, präglas i Borås av tystnadskultur. På bild Borås rådhus (Foto: Nicke L / Wikimedia CC).

Socialdemokraterna i Borås har under större delen av 2019 skakats av kriser och skandaler. För de som inte har järnkoll på Borås politiska intriger kommer här en sammanfattning av det som skett inför öppen ridå (källan är Borås Tidning, BT):

11 juni: BT avslöjar att flera socialdemokrater i Borås upplever toppstyrning och att en tystnadskultur präglar partiet. Samtidigt sägs kommunalrådet Malin Carlsson vara oönskad på sin post av andra inflytelserika personer i partiet. 

13 juni: BT avslöjar något som man (något missvisande) väljer att kalla ”bastuklubben”. Medlemmar är bland andra kommunalrådet Ulf Olsson och riksdagsledamoten Petter Löberg, vilka pekas ut som bakgrund till toppstyrningen av partiet i Borås. Olsson och Löberg anklagas för att med järnhand styra vilka som får uppdrag inom partiet. 

12 juni: S i Ulricehamn uttalar misstroende mot Ulf Olsson och Petter Löberg och kräver deras avgång. 

16 juni: Kommunalrådet Malin Carlsson talar för första gången ut i BT om partiets maktstrukturer och om hur det finns en ryktesspridning mot henne och andra i partiet. 

1 juli: S distriktsstyrelse beslutar att man har fortsatt förtroende för Petter Löberg och Ulf Olsson. 

27 augusti: Före detta kommunalrådet Lena Palmén väljer att hoppa av politiken. Orsaken är S agerande efter avslöjandena om männens maktmissbruk. 

9 september: Kommunalrådet Malin Carlsson anklagas för kränkande särbehandling av en tidigare politisk sekreterare.

17 september: Efter ett maratonmöte meddelar S-styrelsen att de inte längre har förtroende för Malin Carlsson. Två dagar senare anmäls hon för förtal av sin tidigare politiske sekreterare. 

22 september: Fackförbundet Kommunal vill ha bort partitoppen. Sektionsordföranden Anna Ross Leü är mycket kritisk till hur S i Borås har hanterat konflikten. Efter ett medlemsmöte den 25 september väljer Anna Ross Leü att lämna partiet. 

11 oktober: Åklagaren lägger ner förundersökningen mot Malin Carlsson. Hon åtalas inte för förtal. 

14 november: Malin Carlsson återvänder till stadshuset efter två månaders sjukskrivning.

22 november: S kommunstyrelsegrupp i Borås uppmanar Malin Carlsson att lämna sitt uppdrag. 

27 november: Sven Sawatski och Ronny Karlsson, ombudsmän för Transport respektive Byggnads, uttrycker sitt stöd för Malin Carlsson. Samtidigt uppmanar de Ulf Olsson och Per Carlsson att avgå. 

3 december: BT avslöjar att Per Carlsson, ordförande i Borås arbetarekommun, skickat in en insändare under falskt namn till BT. ”Jag har känt mig stressad, sovit dåligt och tror inte att jag tänkte klart i det skedet”, sade han till BT när han konfronterades med uppgifterna. 

4 december: Per Carlsson meddelar att han lämnar sitt uppdrag som ordförande för S i Borås. I ett pressmeddelande skriver Carlsson: ”Jag känner sedan en tid att jag inte har mer att ge, och då är det bättre att lämna över till någon annan”. 

Att intriger som dessa just nu kommer fram i ljuset och spelas upp inför öppen ridå är ett tecken på att S är ett parti i kris. Missnöjet med den förda politiken i det egna partiet gör att medlemmarna inte räds för att gå till storms i media.


Ny masskamp utmanar i Iran

2019-11-19

Den globala upprorsvågen har nått Iran med protester i över 100 städer. De styrandes manöverutrymme är ytterst begränsat och repressionen har ökat hatet mot den korrupta makteliten som skor sig på de fattiga massornas bekostnad. Läs hela inlägget här »


Bygg solidariteten med kurdernas kamp mot Turkiets krig

2019-10-16

Världen runt har solidaritetsdemonstrationer avlöst varandra och fler kommer att äga rum även till helgen (Foto: Natalia Medina).

USA:s plötsliga tillbakadragande från nordöstra Syrien har i ett slag ställt de syriskkurdiska styrkorna i YPG (Folkets skyddsgrupp) och deras nära allierade i SDF (Syriens demokratiska styrkor) i kriget mot IS utan skydd av USA:s flyg mot Erdoğans flygbombningar och en övermäktig turkisk invasion i nordöstra Syrien. Läs hela inlägget här »