Socialism: Bästa skyddet mot virus och klimatkatastrofer

2020-05-01

Gemenskap och solidaritet – alltså socialism – är den nödvändiga vägen framåt för att leva i samklang med naturen (Foto: Natalia Medina).

Första maj är arbetarnas dag för samling och gemenskap. I år är bara formen annorlunda. Första maj är rödare än någonsin. Det är inte bara oro, sjukdom, hunger och död som ökar i världen idag. Det gror också en ny medvetenhet bland miljoner människor. En insikt om att det bästa skyddet mot virus är ett samhälle som bygger på gemenskap.

Läs hela inlägget här »

Stoppa marknadshyrorna

2020-04-30
Marknadshyror måste stoppas och för det krävs en mäktig gräsrotsbaserad kamp (Foto: Sari Hevosaho).

Debattartikel, undertecknad av bland andra Kristofer Lundberg, 18 april­kommitteens ledningsgrupp; Pamela Möller-Ajani, ordf HGF Norra; Helene Calner, ordf HGF Frölunda; Marie Nordin, ordf HGF Mölndal; Ove Qvicklund, HGF Östra; Christel Rosengren, Ledamot HGF Angered // Publicerad i Offensiv

För en vecka sedan tillsatte S-MP-regeringen den utredning som syftar till införandet av ”friare hyressättning”, ett första konkret steg för införandet av marknadshyra.

Mitt under pågående coronapandemi hoppas de kunna utnyttja situationen med att införa marknadshyra i mediaskuggan av covid-19 och när människors oro och uppmärksamhet har fokus på annat håll.
Detta sker i en period när tiotusentals hyresgäster förlorar sina jobb i spåren av den ekonomiska kris som stod för dörren och som har påskyndats med coronautbrottet.
Globalt och nationellt står vi inför en ekonomisk kris av 1930-talsmått, där människors möjligheter att betala dagens hyror begränsas.Då väljer Stefan Löfven och regeringen att överföra ännu mer pengar från människors privata ekonomi till företagens skattkistor. Redan idag ökar antalet hyresgäster som inte har råd att betala hyran. Detta borde följas av tre hyresfria månader, men regeringens svar är istället att genomföra den mest omfattande kontrareform sedan hyresförhandlingarna infördes, vilket kommer att öka hyrorna med över 50 procent.

Höjda hyror drabbar alla, oavsett om du bor i storstad eller på landsbygd, ytterområde eller innerstad. För landets tre miljoner hyresgäster vore marknadshyror en social och ekonomisk katastrof som kommer att öka segregationen och trångboddheten samt fördjupa fattigdomen och klassklyftorna.
Förslaget om marknadshyror saknar stöd hos 85 procent av befolkningen. Regeringens utredning om friare hyressättning riktar sig i första hand till nyproduktion, men syftet är att använda januariavtalets punkt 44 som en murbräcka mot hyressättningssystemet som sådant. Det går inte att ha två separata system och på sikt kommer det innebära att landets hyresgäster förlorar rätten till förhandlade hyror och att makten över hyran helt övergår till bostadskapitalet. Förlorarna blir hyresgästerna.
Det kommer att leda till ökade samhällskostnader med högre utgifter för bostadsbidrag, ekonomiskt bistånd och social nödhjälp samt öka antalet vräkningar som ett resultat av hyresskulder.
För fastighetsägarna, de kommunala bolagen, privata företagen och riskkapitalet innebär det ökade vinster och nya marknader med stora möjligheter att tjäna pengar.
Vänsterpartiet klargjorde tidigt för regeringen genom Jonas Sjöstedt att de är beredda att fälla regeringen om de går vidare med marknadshyra, vilket hyresgästkollektivet välkomnar. Nu är det upp till bevis. Regeringen kommer att vilseleda och tala om nationell samling med hänvisning till pandemin. Landets hyresgäster följer noga utvecklingen och hoppas att det inte är tomma tunnor som skramlar.

Inom Hyresgästföreningen har medlemsbasen visat på stor vilja till att bekämpa regeringens marknadshyra, men hyresgästföreningsbyråkratin har sedan januariavtalet sjösattes varit oförmögna att axla ansvaret och saknar viljan till att verkligen blåsa till strid för att stoppa marknadshyra. De är mer lojala med regeringspartiet S än med landets hyresgäster.
”Den bostadspolitiska stridens epicentrum återfinns på Västkusten. Den kan komma att påverka regeringsmakten”, skrev GT:s ledarsida i februari i år och fortsatte med ”Punkt 44: Det är namnet på den mina som kan bli den rödgröna regeringens slutliga fall”.

För hyresgäster och aktiva i Hyresgästföreningen krävs det nu att kampen organiseras underifrån. Stora protester planeras till den 12 september. Det finns ett skriande behov av en aktiv, kämpande och demokratisk hyresgästförening. I Västra Sverige pågår diskussioner om hur en sådan kan ta form som enar de kämpande skikt som finns inom och utanför Hyresgästföreningen.
Fokuset är att samordna den lokala kampen nationellt för att stoppa marknadshyra, ombildning och renovräkning, men också för att väcka diskussionen om vilket slags samhälle vi vill ha.

Vi ser ett skriande behov av en framtidsrörelse, med djärva initiativ, som vågar tala om hur bostadsbristen kan byggas bort, var pengarna finns för renoveringar utan hyreshöjningar, som kan peka på att det finns resurser i samhället bara de fördelades annorlunda.
Genom att förstatliga banker, bygg- och bostadsföretag under arbetarnas och hyresgästernas demokratiska kontroll och styre kan vi bygga ett nytt klimatanpassat miljonprogram med bra standard till låga hyror och göra hemmet till en självklar del av välfärden.


Kristofer Lundberg om uteslutningen och kampen för en kämpande hyresgäströrelse

2020-04-14

”Ersätt ja-sägarna, utmana byråkratin, öka ert engagemang. Ge inte bort föreningen till den socialdemokratiska byråkratin”

av Kristofer Lundberg

Efter nio år som förtroendevald i Hyresgästföreningen, där jag lagt själ och hjärta i kampen för hyresgästkollektivet är jag idag utesluten.

Jag har hela tiden agerat med utgångspunkten att sätta exempel. Att visa på vad som är möjligt. Jag har alltid börjat med att lägga förslagen hos de lokala föreningarna, sedan föreningarna och upp genom organisationen, det är också därför det funnit sådan kraft i allt vi gjort.

Historien om Hyresgästföreningen i Västra Sverige och vad vi lyckats uppnå på två år kan inte suddas ut. Kampen finns i minnet och det fortsatta engagemanget.

Jag tror inte någon låter sig luras av att detta skulle handla om ett ekonomiskt underskott i Angered. Förbundsstyrelsens beslut är helt grundat på politik.

Förbundsstyrelsen och regionchefen har på ett för hyresgästerna skadligt sätt utnyttjat ett bedrägeri som föreningen utsatts för istället för att agera för att stoppa själva bedrägeriet. Bedrägeriet mot Angered används för att bli av med en röst som bygger rörelsen underifrån.

Jag förstår den besvikelse många känner inom rörelsen. Vi har tillsammans skapat en livlig aktiv och kämpande Hyresgästförening i Västra Sverige, den dör inte med att jag utesluts.

Mitt bostadspolitiska engagemang har varken börjat eller slutar med Hyresgästföreningen. Behovet kräver en kämpande hyresgäströrelse, hotet mot hyresrätten och hyressättningssystemet är på allvar. Närmast fokus sätter vi på 18 april och fortsatt till 12 september, mot januariavtalet och marknadshyra.

Hyresgästföreningens överlevnad handlar om huruvida hyresgästerna tar tillbaka den från högavlönade pampar och karriärister.

Utgångspunkten måste fortfarande vara att återta Hyresgästföreningen till att bli ett kämpande organ för hyresgästkollektivet. Samtidigt förstår jag de som känner uppgivenhet, ilska och besvikelse över förbundsstyrelsens agerande. Det vore oansvarigt att inte erbjuda något nytt för alla de som väljer att lämna.

För de som vill bilda något nytt är jag beredd att bygga rörelsen tillsammans med er, för de som fortfarande är kvar i Hyresgästföreningen är vi beredda att samarbeta, en uppmaning till er som är kvar, gör Hyresgästföreningen till den kamporganisation den bör vara.

Ersätt ja-sägarna, utmana byråkratin, öka ert engagemang. Ge inte bort föreningen till den socialdemokratiska byråkratin. Jag ska stötta så mycket det går utifrån för de som vill ha hjälp och stöd.

Det tydligaste rådet är: Lita inte på välbetalda tjänstepersoner, lita inte på påstådda kontrollfunktioner, lita bara på de kamrater som sätter kampen främst och hitta allianser hos de tjänstepensioner som bygger folkrörelsen, de är lika utsatta som ni från ledningen.

Hyresgästföreningens förbundsledning, både tjänstemän och förtroendevalda, har gjort allt för att jag ska tappa intresset. På ledningsmöten och konferenser har jag förminskats, förlöjligats och förnedrats, händelser som i vilket annat sammanhang vore brott mot värdegrunden.

Vi har utmanat starka krafter genom att angripa regeringens januariavtal och marknadshyra. Dess partivänner i förbundsstyrelsen ville aldrig kritisera Socialdemokraterna men tvingades av trycket underifrån, nu kommer de lägga om fokus, tona ned kritiken och hoppas kunna gå vidare med tandlös plakatpolitik, men rörelsen måste fortsätta kampen mot regeringens marknadshyra och kampen för hyresrätten.

Strukturer, makt och privilegier i Hyresgästtoppen måste utmanas, det är bara en aktiv medlemsbas som kan göra det. ■

Läs hela inlägget här »

Säkra försörjningen av läkemedel

2020-04-10
Det har redan larmats om en stor brist på propofol i Stockholm, det vanligaste narkosmedlet inom intensivvården (Foto: Johan Sand).

Allt eftersom vårdavdelningar och inte minst intensivvårdsplatser börjar fyllas på av covid-19-patienter ökar förbrukningen av sjukvårdsmateriel. En kritisk punkt är läkemedelsförsörjningen.

I Stockholm har antalet intensivvårdsplatser mångdubblats de senaste veckorna för att klara den väntade anstormningen av svårt sjuka covid-19-patienter. Intensivvård är en mycket materielkrävande del av sjukvården. Det gäller inte minst läkemedel. Det har redan larmats om brist på det vanligaste narkosmedlet inom intensivvården, propofol.

Eftersom covid-19 är en sjukdom som ger luftvägssymtom blir behovet av respiratorer för att ta över och understödja andningen hos de svårast sjuka extra stort.
Respiratorbehandling förutsätter att patienten är nedsövd för att tolerera behandlingen, och för detta används ofta narkosmedlet propofol. När antalet respiratorbehandlade patienter ökar, ökar också förbrukningen av propofol.

Redan innan coronakrisen var läkemedelstillgången osäker för akutsjukhusen. De senaste åren har präglats av ständigt återkommande restnoteringar av vanliga läkemedel. Sjukhusapoteken har inte kunnat leverera de läkemedel som har beställts, utan istället restnoterat, det vill säga skjutit upp leveranser till när de beställda läkemedlen åter finns tillgängliga.
Inga av de flera olika konkurrerande apoteksbolagen har några stora lager, inte ens av de vanligaste läkemedlen. Ett lager är ur ett företagsekonomiskt perspektiv en stor mängd inköpta och betalda varor som inte säljs, det vill säga uteblivna intäkter. För att maximera sin vinst försöker de olika apoteksbolagen därför ha så små lager som möjligt.

Före 2009 hade det statliga Apoteksbolaget ansvaret för att upprätthålla ett krislager av läkemedel, utöver att tillhandahålla läkemedel till sjukhus och vårdinrättningar. Men 2009 avreglerades apoteksmarknaden och det gamla statliga Apoteksbolaget styckades upp och såldes delvis ut.
Motiveringen var att den konkurrens som följde av avregleringen skulle sporra de olika apoteksbolagen att finna billigare underleverantörer och pressa ner priserna. Resultatet har istället blivit återkommande brist på även mycket vanliga läkemedel.
Nu har bland annat Moderaterna uttalat krav på att staten ska ta över ansvaret för läkemedelsförsörjningen, utan att minnas att det var de själva som avreglerade den. De har givetvis rätt i sak: alla utom vinstjagande apoteksbolag tjänar på att distributionen sker inom ramen för offentligt ägande.

Det går inte att kontrollera det man inte äger, och anser man att läkemedel är samhällsviktiga blir följden att all distribution av läkemedel måste centraliseras. I förlängningen gäller detta även forskning och produktion av läkemedel, alltså hela läkemedelsbranschen.


Namninsamling: Kämpande Hyresgästförening

2020-02-07

Nu är försvarskampanjen för en kämpande Hyresgästförening igång. Här finns Upprop att anta i sin förening och Namninsamling som du skriver på som enskild. Samt artiklar och nyheter.

Namninsamling: Kämpande Hyresgästförening


Ny International bildad!

2020-02-05

International Socialist Alternative (ISA – tidigare CWI) lanserar sin nya hemsida (internationalsocialist.net) idag!

Du kan även titta in för premiären av vår korta lansering! Glöm inte att prenumerera på vår nya youtube-kanal: World to win – Internationell socialistisk TV

Hemsida: https://internationalsocialist.net/

Film från grundandet: https://m.youtube.com/watch?v=7N3A7WPqZug&feature=share


Rädda Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

2020-02-03

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Foto: Proletären

Sju tjänster försvinner och ingen bibliotekarie blir kvar när Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) tvingas att spara för att klara ekonomin. 

 

Hela verksamheten drabbas hårt men allra hårdast biblioteket, där samtliga tre tjänster försvinner. Det ska fortfarande vara möjligt att låna böcker, men alla nyförvärv av böcker och tidskrifter ska upphöra, ingen katalogisering ska ske, ingen personal med bibliotekskompetens som kan hantera bokbeståndet finns kvar.

I skrivande stund har biblioteket 79.887 poster i Libris, Sveriges nationella biblioteksdatabas. Av dem är biblioteket ensam ägare till 29.506 (37 procent). I det egna bibliotekssystemet finns närmare 111.000 poster. Posterna innefattar också digitalt tryckt material. Huvuddelen av detta material är skrifter som kongressprotokoll, verksamhetsberättelser, rapporter, utredningar, program, broschyrer utgivna av institutionen närstående organisationer, exempelvis SAP, Metall, V.

Nedläggningen motiveras av ekonomiska skäl. Man anser sig inte ha råd. S och LO ansvarar för ARAB, sedan 1906, men staten är medintressent.

Nu blir det svårare att få tillgång till de diskussioner som förts inom arbetarrörelsen i hundra år, att tränga in i de ideologier, begrepp, motsättningar, beslut, strategier, program, organisationer, teorier som arbetarrörelsen format och som format arbetarrörelsen. Vilket innebär att det blir enklare och enklare för dem som vill se en helt annan historieskrivning att skaffa sig herravälde.

Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar alla till att skriva under namninsamlingen för att rädda ARAB.


(S)-attack mot hyresgästkampen – Offensiv svarar Alexander Hutters debattartikel

2020-01-22

Kristofer Lundberg, hyresgäströrelsens kamp och RS attackeras av Alexander Hutter (S) (Foto: Proletären).

Vad händer med Hyresgästföreningen i Göteborg? Vi som varit medlemmar en längre tid ser med oro på den politisering som skett under senare tid. Hyresgästföreningen har alltid haft bostadspolitiska ambitioner, men i Västsverige har det förvandlats till en arena för ett litet sekteristiskt kommunistparti, Rättvisepartiet Socialisterna”, skriver Alexander Hutter, ordförande Hyresgästföreningen Södra Bohuslän, i en debattartikel på GT/Expessen den 21 januari. 

Debattartikeln är ett skamligt angrepp på den kämpande hyresgäströrelsen i Göteborg och Kristofer Lundberg, Hyresgästföreningens Region Västs ordförande som också är medlem i Rättvisepartiet Socialisterna (RS). 

– Det här är en del av S-byråkratins attack mot hyresgäströrelsen, där jag och Rättvisepartiet Socialisterna blir ett slagträ. Vi vet att Socialdemokraterna börjat samordna sig för att ge sig in i Hyresgästföreningens regionval. Under två års tid har Alexander Hutter inte rest någon kritik i regionstyrelsen. Den här artikeln är troligen författad av S partiapparat och inte av honom själv, säger Kristofer Lundberg till Hem & Hyra.

I samma artikel anknyter Alexander Hutter avslöjande nog till S-byråkratins långa tradition av hets mot aktivister och vänstern som startade redan med att: 

– Vi kastade ut kommunisterna i början av 1900-talet.

I Alexander Hutters debattartikel anklagas RS för att ha förvandlat Hyresgästföreningen i Västsverige till en arena för ett litet sekteristiskt kommunistparti. Det är ett skandalöst påstående samtidigt som Alexander Hutter, aktiv socialdemokrat, i sin debattartikel helt förtiger att Socialdemokraterna genom januariavtalet inte bara har rest ”politiska krav på att införa marknadshyror”, utan även skrivit in att marknadshyror ska börja genomföras innan mandatperiodens slut.

Mot detta har hyresgäströrelsen i Göteborg och Västra Sverige uppmanat till en riksomfattande protestdag den 18 april mot januariavtalets många attacker på hyresrätten och välfärden.

Inför den kampen försöker Alexander Hutter nu göra allt för att ta udden ur den kampanj som hyresgäströrelsen i bland annat Göteborg driver med sikte mot en stor mobilisering den 18 april.

”Kommer verkligen genuina socialdemokrater, de fackliga leden och hyresgästkollektivet böja sig under den socialdemokratiska partipiskan istället för att ta strid för hyresrätt, arbetsrätt och välfärd?”, frågade Kristofer Lundberg i en debattartikel i Expressen i höstas som skarpt kritiserade det nyliberala systemskiftet. Svaret är nej, därav det växande motståndet mot försämringar i arbetsrätten (LAS), vård- och lärarupproren, klimatkampens uppsving och dagens hyresgästkamp. Det är den kampen som S-byråkratin angriper med syfte att splittra och försvaga motståndet mot högerpolitiken.

Alexander Hutter hävdar att Kristofer Lundberg i sin debattartikel hade ”högt tonläge som konfrontativt attackerar politiken”. Men det är inte tonen han upprörs över, utan innehållet och kritiken mot att Socialdemokraterna är beredda att genomföra vad inte ens Alliansregeringarna vågade – marknadshyror.

Det är också värt att påminna om att den påstått ”konfrontativa” Kristofer Lundberg har sökt en dialog med regeringen. ”Hyresgästföreningen i Västra Sverige har bjudit in bostadsminister Per Bolund, Miljöpartiet, att föreläsa om januariöverenskommelsen, men bostadsministern har inte tid under hösten 2019 så vår inbjudan står fast inför våren 2020. Dialog är viktig mellan beslutsfattare och de den förda politiken faktiskt kommer drabba.”

Alexander Hutters påstående om att RS och Kristofer Lundberg rakt av försvarar Venezuelas regim är en ren lögn. Som socialister försvarar vi inte regimen i Venezuela och dess politik som har bidragit till att undergräva alla de många sociala framsteg som tidigare har gjorts. Men, vi anser det självklart att alla som vill kalla sig demokrater måste vara kompromisslösa motståndare till högerns sabotage av Venezuelas ekonomi och de många kuppförsök som högern tillsammans med USA har genomfört för att försöka störta en demokratiskt vald regim. 

Till skillnad från Trump, EU och den svenska regeringen var vi motståndare till att Juan Guaidó å högerns vägnar på ett kuppartat sätt utsåg sig själv till landets president i våras. 

Att hyresgäströrelsen ger stöd till andra som kämpar är något som gått som en röd tråd i dess historia. De första hyresgästföreningarna föddes ur arbetarkampen. När Alexander Hutter kritiserar Kristofer Lundberg för att ha gett stöd till bland annat varvsarbetare i Belfast som ockuperat sin arbetsplats och som därigenom också kunde rädda jobben är det just arbetarkamp han angriper och den internationella solidariteten som är ett med folk- och arbetarrörelsen. 

RS är trogen sina trotskistiska idéer”, skriver Alexander Hutter. Det var kring dessa idéer som motståndet mot den framväxande stalinistiska diktaturen i Sovjetunionen fördes med start under 1920-talets första år. Det var en kamp för att återupprätta den socialistiska demokrati som formades de första åren efter oktoberrevolutionen 1917.

Oktoberrevolutionen i Ryssland urartade eftersom den blev isolerad till ett fattigt land. Ansvaret för detta vilade till stor del på socialdemokratin, särskilt den tyska som i blod var med om att krossa de revolutionära upproren 1918-1923, vilket senare banade väg för nazismen och Hitlers makttillträde. 

Alexander Hutter avslutar sitt angrepp på hyresgästkampen och RS med att skriva: ”Det finns skäl att vara orolig för vilken väg Hyresgäströrelsen i Göteborg har tagit. Om vi inte skyndsamt istället fokuserar på att företräda våra medlemmar kommer hyresgästerna i det långa loppet att bli de stora förlorarna”. 

Om hyresgäströrelsen följer den väg som Hutter stakar ut i sin debattartikel kommer motståndet mot marknadshyror och bostadsspekulation att försvagas och alla motståndare till en kämpande hyresgäströrelse att stå som vinnare

”Rörelsen mer enad än någonsin”

Ett uttalande mot Hutters attacker har redan undertecknats av flera i styrelsen för Hyresgästföreningen Västra Sverige, samtliga ordförande i Göteborgs hyresgästföreningar och i Mölndal. I uttalandet som cirkuleras just nu skriver de bland annat att:

”Vi ställer inte upp på den omyndigförklaring som Alexander Hutter och Södra Bohusläns styrelse klistrar på oss och rörelsen om att vi förs bakom ljuset. De tillhör en liten minoritet. 

Hyresgästföreningen Västra Sveriges arbete är ett resultat av kollektiva diskussioner och beslut, mot vilket Alexander Hutter inte opponerat sig.

Kristofer Lundbergs medlemskap i Rättvisepartiet Socialisterna har aldrig varit någon hemlighet, lika lite som Alexander Hutters medlemskap och ledande uppdrag i Socialdemokraterna.

Är det socialdemokratins besvikelse över förlorat grepp om rörelsen som ligger till grund för inlägget? (…) Rörelsen står mer enad än någonsin i kampen för hyresrätten mot marknadshyra.”

Av Offensivs redaktion


Mortaza Ahmadzadha: ”Man flyr inte om det inte finns starka skäl”

2020-01-19

Mortaza flydde från förtryck och våld, och kämpar för rätten till asyl (Foto: Privat).

Mortaza Ahmadzadha är en 21-årig kille, boende i Sverige som hotas av utvisning till det av religiöst förtryck hårt präglade Afghanistan. Offensiv fick en pratstund med honom en regnig tisdag på Borås stadsbibliotek, och det här är hans historia: 

– Jag lämnade Afghanistan och min familj våren 2015, och då var jag16 år. Jag bodde i en liten by i Ghazniprovinsen. I oktober samma år nådde jag Sverige och sökte asyl här. Jag är fortfarande asylsökande efter mer än fyra år då jag fått avslag i samtliga instanser på de skäl jag sökt asyl för. Nu har jag fått möjlighet till ny prövning hos Migrationsverket, av nytt asylskäl, som är min icke-tro som ateist. 

Efter att jag tvingades sluta gymnasiet p.g.a. åldersuppskrivning har jag varit inskriven på flera folkhögskolor och det har varit mycket bra för mig. Jag tycker mycket om folkhögskolorna. Man träffar många olika människor och man hjälps åt och samarbetar. Jag går nu stödassistentutbildningen på Göteborgs folkhögskola och blir klar till sommaren. 

– Jag vill berätta min historia för att få förklara varför jag har lämnat mitt hemland och min familj. Man gör inte det om det inte finns starka skäl. Det har varit mycket svårt, särskilt som min mamma var sjuk och mina bröder är yngre än jag. Pappa hade ”försvunnit”, som man säger, flera år tidigare och vi förstod att han dödats. Vi är hazarer, en av Afghanistans ursprungsbefolkningar som är shiamuslimer. Vår grupp har varit involverade i strider och utsatta för politiskt förtryck från Talibanerna.   

 – Men det är också en sorg att ha lämnat sitt hem, även om det var svårt där många gånger och jag hade många problem. Jag saknar bergen, floden, dofterna, ljuden, maten, kompisar, årstiderna, högtiderna. Vem är jag nu, när jag inte har allt detta? Flykten har ett mycket högt pris. 

Nu ska jag övertyga Migrationsverket att jag är genuint övertygad ateist. Det har tagit lång tid för mig att komma fram till att jag inte tror på någon gud.  

– Redan vid 7-8 års ålder började jag fråga mina föräldrar om Gud, Koranen, mullorna, men mamma och pappa blev bara arga och straffade mig. Jag såg orättvisor och övergrepp i byn av religiösa män, och kunde inte förstå att de inte fick straff för det. Orättvis behandling av kvinnor och barn. Varför är kvinnorna så lite värda?, frågade jag mig.

 – Min familj hade hårda krav på mig att vara som andra killar och om jag inte följde de religiösa reglerna straffades jag. Vid 11-års ålder hade jag fortfarande många frågor men fick inga svar. Istället fick jag veta om Paradiset och Helvetet och jag skulle skrämmas till trogen muslim. Istället blev jag skräckslagen och ville dö för att slippa hamna i helvetet. Jag var mycket ensam. Mina föräldrar bestämde vad jag skulle tycka, tänka och känna. 

– När jag var sju år gammal skickade föräldrarna mig till Koranskola i vår by. Mullan var lärare, och började undervisa i Koranen och andra religiösa ämnen. Lektionerna var på arabiska som jag inte kunde förstå innehållet i.  När kom jag hem ville pappa att jag skulle lära mig utantill utan att förstå någonting. Mamma ville samma sak även om hon var analfabet. Det var väldigt viktigt för dem att läsa högt och snabbt som bevis för att jag kunde. Men jag ville förstå vad jag läste. Varför fick vi inte läsa Koranen på vårt modersmål?, funderade jag.

 – När jag kom till Sverige slutade jag mycket snart att be. I början var jag jätterädd att Gud skulle straffa mig men det hände inget. Jag fastar inte, går inte i någon moské och jag känner mig fri. 

I Afghanistans grundlag står det att man inte får ifrågasätta islam. Man riskerar fängelse eller dödsstraff, kanske i form av stening om man uttrycker tvivel. Jag kan inte tänka mig att dölja mina åsikter och jag vill kunna leva fri som jag vill. Detta gäller också klädsel, relationer, kulturformer som musik, böcker, film, teater mm. Jag vill inte vara begränsad och riskera mitt liv för att tänka fritt. Vad blir då meningen med mitt liv?, avslutar Mortaza.     

Tidningen Offensiv samt Rättvisepartiet Socialisterna och vår international stödjer Mortazas och andra ateisters rätt till icke-tro, och vi kämpar aktivt för att de som flyr religiöst förtryck ska få asyl, och bo i ett land med fred och frihet. Att skickas tillbaka till Afghanistan innebär ett liv i religiöst förtryck, och med tanke på de religiösa ledarnas brutalitet – riskerar Mortaza att få betala ett mycket högt pris. Att borgerliga politiker å ena sidan gråter tårar över hur förtryckande islam är, och å andra sidan för en politik som leder till att de som verkligen tar en risk när de ifrågasätter islam riskerar livet – det är ett stort hyckleri.


Mortaza Ahmadzadha: ”Man flyr inte om det inte finns starka skäl”

2020-01-19

Mortaza flydde från förtryck och våld, och kämpar för rätten till asyl (Foto: Privat).

Mortaza Ahmadzadha är en 21-årig kille boende i Sverige som hotas av utvisning till det av religiöst förtryck hårt präglade Afghanistan. Det här är hans historia.

Jag lämnade Afghanistan och min familj våren 2015. Då var jag 16 år. Jag bodde i en liten by i Ghazniprovinsen. I oktober samma år nådde jag Sverige och sökte asyl här. Jag är fortfarande asylsökande efter mer än fyra år då jag fått avslag i samtliga instanser på de skäl jag har sökt asyl för. Nu har jag fått möjlighet till ny prövning hos Migrationsverket av nytt asylskäl, som är min icke-tro som ateist. 

– Efter att jag tvingades sluta gymnasiet på grund av åldersuppskrivning har jag varit inskriven på flera folkhögskolor och det har varit mycket bra för mig. Man träffar många olika människor och man hjälps åt och samarbetar. Jag går nu stödassistentutbildningen på Göteborgs folkhögskola och blir klar till sommaren. 

– Jag vill berätta min historia för att få förklara varför jag har lämnat mitt hemland och min familj. Man gör inte det om det inte finns starka skäl. Det har varit mycket svårt, särskilt eftersom min mamma var sjuk och mina bröder är yngre än mig. Pappa hade ”försvunnit”, som man säger, flera år tidigare och vi förstod att han hade dödats. Vi är hazarer, en av Afghanistans ursprungsbefolkningar som är shiamuslimer. Vår grupp har varit involverade i strider och utsatta för politiskt förtryck från talibanerna. 

– Men det är också en sorg att ha lämnat sitt hem, även om det var svårt där många gånger och jag hade många problem. Jag saknar bergen, floden, dofterna, ljuden, maten, kompisar, årstiderna, högtiderna. Vem är jag nu, när jag inte har allt detta? Flykten har ett mycket högt pris. 

– Nu ska jag övertyga Migrationsverket om att jag är genuint övertygad ateist. Det har tagit lång tid för mig att komma fram till att jag inte tror på någon gud. 

– Redan vid 7-8 års ålder började jag fråga mina föräldrar om Gud, Koranen, mullorna, men mamma och pappa blev bara arga och straffade mig. Jag såg orättvisor och övergrepp i byn av religiösa män, och kunde inte förstå att de inte fick straff för det. Orättvis behandling av kvinnor och barn. ”Varför är kvinnorna så lite värda?”, frågade jag mig.

– Vid 11 års ålder hade jag fortfarande många frågor, men fick inga svar. Istället fick jag veta om Paradiset och Helvetet och jag skulle skrämmas till att bli en trogen muslim. Istället blev jag skräckslagen och ville dö för att slippa hamna i helvetet. Jag var mycket ensam. Mina föräldrar bestämde vad jag skulle tycka, tänka och känna. 

 – När jag kom till Sverige slutade jag mycket snart att be. I början var jag jätterädd att Gud skulle straffa mig, men det hände inget. Jag fastar inte, går inte i någon moské och jag känner mig fri. 

– I Afghanistans grundlag står det att man inte får ifrågasätta islam. Man riskerar fängelse eller dödsstraff om man uttrycker tvivel. Jag kan inte tänka mig att dölja mina åsikter och jag vill kunna leva fri som jag vill. Detta gäller också klädsel, relationer, kulturformer som musik, böcker, film, teater med mera. Jag vill inte vara begränsad och riskera mitt liv för att tänka fritt. Vad blir då meningen med mitt liv? avslutar Mortaza.