Borås: Hungerrevolten 100 år idag

2017-04-25

Utan text

2017 markerar 100-årsjubileumet av hunger- och soldatdemonstrationerna i Sverige. Den 25:e april 1917 marscherade i Borås arbetare och unga, såväl kvinnor som män, i en jättelik demonstration fram till ”magistraten” (kommunens styrelse) och krävde bröd och att militären inte skulle sättas in på Första maj. Detta var en del i de internationella rörelser, som vi ännu i dag har att tacka för mycket av det vi tycker är självklart. 

Den första större rörelsen av arbetare i Borås ägde rum år 1905, alltså samma år som den första ryska revolutionen. Arbetarna på textilfabrikerna – framförallt kvinnor – gick ut i reaktion mot låga löner och förskräckliga arbetsvillkor. Dessa ”protester” var ganska naiva. Man hade förhoppningar om att magistraten – alltså kommunstyrelsen – bara behövde förstå och övertygas om arbetarnas önskemål. Och att de sedan skulle bifalla dessa önskemål. Och det var just önskemål, inte krav.

1917 rådde hungersnöd och hård ransonering. Dessutom höll fabrikörerna inne med maten, för att höja priserna ytterligare. Den 25 april samlades en stor demonstration, ledda av kommunister och socialdemokrater, som tågade genom staden fram till rådhuset till itonerna av Internationalen. Väl framme ställde en deputation, bestående av sex arbetare,  sina krav till magistratet. Kraven handlade dels om att öka ransonerna av bröd, dels om att inte sätta in militären mot Första maj-tåget som skulle marschera en knapp vecka senare. Militär hade satts in mot flera demonstrationer runt om i Sverige tidigare under våren, och det ryktades att både infanteri och kavalleri skulle sättas in även i Borås på Första maj.

Att arbetarna ställde krav, och inte önskemål, var ett resultat av att arbetarklassen blivit större, starkare mer politiskt medveten och bättre organiserad. Det var framförallt textilindustrin som växte fram, och 1917 fanns många fabriker och en stor stad med invånare som framförallt arbetade i textilfabrikerna. Borås hungerdemonstration ägde rum i ett sammanhang av ett helt land och ett helt Europa i uppror. Februarirevolutionen i Ryssland, revolutionsförsöket i Tyskland, hunger- och soldatdemonstrationerna i resten av Sverige, kvinnornas stormning av brödbutikerna i Göteborg, fritagningen av Anton Nilsson från fängelset i Härnösand etc. Kapitalister, medlemmar i magistraten och chefredaktören för Borås Tidning – som för övrigt utgjordes av samma personer – var rädda för en revolution. De satt och hukade ute i sina lyxvillor med strandtomter och oroade sig för att arbetarna skulle bulta på deras dörrar.

Dagen efter hungerdemonstrationen var Borås Tidning mycket inställsam och överslätande. Redaktören överdrev samförståndet och de varma känslorna mellan arbetardeputationen och magistraten. Det var alltså en tydlig skillnad mot styrkeförhållandena idag. Trots att den borgerliga pressen utger sig för att vara neutral, så är den åndå starkt öppen i sitt arbetarförakt och borgerliga rapportering. Men 1917 kände sig Borås Tidning tvungen att tiga med kritik av arbetarna – målet var ju att rädda sitt eget skinn, och till varje pris undvika en arbetarresning.

Vad vanns då av arbetarrörelsen i Borås? Jo, kraven på att militären inte skulle komma till Första maj-demonstrationen vann gehör. Brödransoneringarna ökade något, men inte alls till den mycket specifika nivå som arbetardeputationen krävde.

Sammanfattningsvis var detta en mäktig styrkedemonstration av arbetarklassen i Borås, och för eftervärlden var den en del i den landsomfattande resning som bidrog till att arbetarklassen flyttade fram sina positioner, och ett steg närmare allmän och lika rösträtt. I Ryssland gick arbetarna hela vägen i en revolution – brödet fördelades till folket, monarkin avskaffades, ett verkligt folkstyre genom arbetarråd upprättades, kvinnor fick rätt att skilja sig, homosexualitet avkriminaliserades, fascistiska organisationer förbjöds, det byggdes dagis och storkök, världens första naturreservat inrättades.

[Bilden föreställer uppvaktningen av magistraten och är hämtad från Arbetarrörelsens arkiv]

Terror i Stockholm 

2017-04-08


 (foto: OpenStreetMap contributors, AlexTref871)



Den stulna lastbilen körde en lång sträcka på gågatan i full fart innan den kraschade in i Åhlénshuset.

Vi fördömer med största möjliga kraft det fruktansvärda förmodade terrordådet på Drottninggatan i Stockholm på fredagen. Fyra personer dödades och 15 skadades. Vi sörjer med alla som drabbats.

I Stockholm följdes chock och oro snabbt av stark solidaritet till alla som strandats i city, med erbjudanden om bäddar, mat och biltransporter. Det är viktigt för att gå vidare med detta och motarbeta den rädsla och splittring som är målet med denna typ av attacker.
Det är när detta skrivs (lördag morgon) ännu för tidigt att dra alla slutsatser. Den senaste informationen är att polisen gripit en misstänkt för vad som rubriceras som ett misstänkt terrordåd. Han misstänks för att ha kört lastbilen.

Likheterna är stora med attacken i Berlin i december, där också en lastbil kapades, och i London i mars, liksom i Nice i Frankrike den 14 juli. I dessa fall rörde det sig om ensamma förövare av terror.

För dådet i Stockholm har ännu ingen tagit på sig ansvaret. Det är inte heller särskilt mycket känt om den misstänkte förarens bakgrund och eventuella kopplingar till organisationer.
Rättvisepartiet Socialisterna fördömer terrordåd och attacker. Socialister och marxister har alltid varit motståndare till individuell terrorism. Terroristerna säger sig angripa makthavare, men dåd som detta drabbar med full kraft vanligt folk på väg från jobbet, turister och unga människor på stan. Drottninggatan måste valts som landets kanske folktätaste gågata.

Dåd som detta är totalt reaktionära i kampen mot imperialismens krigspolitik gentemot Mellanöstern. Istället riskerar det att leda till öka repression, med undantagslagar. Efter terrordåden i Frankrike användes undantagslagarna mot både klimatprotester och fackliga demonstrationer. SVT:s korrespondent i Bryssel har påpekat hur terrordåden i Belgien lett till ökad polisnärvaro, exempelvis kontroller av personer som inte ser “belgiska” ut. Ökad repression och rasism är också målet med terrorn för terrororganisationer och annan extremhöger.

I Sverige har chockdoktrinen mot flyktingar sedan 2015 skapat ökat rasistiskt våld och en högre profil från dessa grupper. Nazister sitter just nu gripna för bombdåd i Göteborg, vilket också borde klassas som terrorhandlingar.

Det finns samtidigt en stark och på senaste tiden växande solidaritet. Det behövs att alla gräsrots-, vänster- och fackliga organisationer samlas och står upp mot hotet från rasisters hat som kommer att följa detta dåd. Vi uppmanar till kamp mot terror, krig och rasism. Den kraft i Frankrike och Belgien som har kunnat bryta den negativa spiralen av mer repression, mer rasism, mer krig och mer terror är när arbetarklassen varit ute i aktiv klasskamp för jobb, löner, trygga villkor och mer välfärd. Det finns en stark solidaritetskänsla och antirasism bland stora delar av befolkningen i Sverige och om den omsätts till aktivitet finns det stor chans att vända utvecklingen.
Terrordåd har drabbat flera städer i Europa, men de allra största attackerna har skett i Irak och andra länder i Mellanöstern, liksom i Afghanistan, Pakistan och flera länder i Afrika. Den här sortens dåd är den vardag flyktingar flyr och söker skydd från och det är också de som riskerar att drabbas hårdast av ökad rasism.

De största terrorgrupperna är högerextrema, som Islamiska Staten och talibanerna som vuxit fram som ett resultat av USA:s krig i Irak respektive Afghanistan. Talibanerna uppstod ursprungligen med understöd av USA, Saudiarabien och regimen i Pakistan under kriget i Afghanistan för över 30 år sen.

Att kämpa mot terrorism handlar om att kämpa mot krig. Då ingår kamp mot den svenska vapenexporten och banden till Nato, till exempel deltagandet i Afghanistan och Mali.

Krigshandlingar och terrorism hör också ihop med den nyliberala högerpolitik som bedrivits globalt de senaste decennierna.

Rättvisepartiet Socialisterna tar fasta på den solidaritet som också visades under gårdagen och kommer fortsätta kampen för ett socialistiskt samhälle grundat på rättvisa, gemenskap och fred.
Av: Rättvisepartiet Socialisterna, lördag morgon 8 april


Partibyggeskonferens 

2017-04-03

Den 9 april samlas Rättvisepartiet Socialisterna på Partibyggeskonferens för Västsvenska distriktet.
– Partibyggeskonferensen är distriktets beslutande organ. Det fungerar som ett årsmöte, men årsmöte associeras till tråkiga möteshandlingar och för oss handlar det om att bygga partiet, därav namnet, säger Amer Mohammed Ali, RS Väst ordförande.
Partibyggeskonferensen kommer att behandla världssituationen: Motståndet mot Trump och sexismen – Ny kvinnorörelse växer fram, Sverige: Vårdkamp och Hamnstrejker – Vänder arbetarkampen 2017? och Partibygget och ungdomsarbetet.
Partibyggeskonferensen sker i ett utmanande politiskt läge. Det räcker inte med att ha rätt, man behöver också en publik för idéerna. Ilskan och misstroende mot etablissemanget är stort men det innebär inte automatiskt att arbetare och unga rör sig vänsterut. Det är en stor utmaning att vinna stöd för socialismen.
– Det är fler som tittar mot vårt parti än tidigare även om de inte anslutit till våra led ännu. Utmaningen är att nå dessa, säger Minela Mahmutovic RS Göteborgs ordförande.
Förslag till beslut och ny distriktstyrelse är utskickat till partiets medlemmar. Amer Mohammed Ali är föreslagen till omval för ordförande RS Västsverige och Minela Mahmutovic är föreslagen till omval för ordförande för RS Göteborg.

Kristofer Lundberg


Blockad mot tvångsutvisningar

2017-03-28

Offensiv igår anlände förvaret i Kållered satt 14 personer från Afghanistan i väntan på ytterligare en tvångsutvisning till ett av världens farligaste länder. Flyktingarna hade förts till Göteborg från flera förvar runt om i landet som Åstorp och Märsta och riskerar att deporteras från Landvetter flygplats via specialchartrat plan från EU:s Frontex.
Vissa av dem har suttit förvarstagna i 10 månader, andra nära ett år. Aktiva i Asylrörelsen har följt flera av de intagnas fall och jobbar hårt med överklaganden och att få till verkställighetshinder i samarbete med jurister och ombud. Vid sidan om detta mobiliserar man till blockad och flygplatsprotester under dagen.
Aktiva inom Asylrörelsen, Aktion mot deportation – Mänsklig blockad samlades redan kl 12.00 och ”Vi står inte ut”-rörelsen anslöt under dagen.
Vian Delsoz har åkt från Höör för att delta.
– Jag är här för att stå upp för asylrätt och mänskliga rättigheter. Jag känner en av de utvisningshotade personligen. Han har om en vecka suttit förvarstagen i ett år och ska då släppas ur förvaret, istället gör de nu allt för att hinna utvisa honom innan dess, sade Vian.
– Vi kommer med våra kroppar att försöka förhindra en deportation, vi kommer att blockera förvaret. Bryter polisen blockaden flyttar vi protesten till Landvetter. Vi hoppas med några hundra men vi borde vara tusentals.
Amer Mohammed Ali, aktiv i Asylrörelsen och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna, fanns med utanför förvaret. Amer sade:
– Det finns mycket erfarenhet inom rörelsen när det kommer till blockader och att stoppa utvisningar. Denna erfarenhet behöver spridas till det nya framväxande skiktet av asylaktivister. Denna blockad bör därför följas upp med möten och diskussioner om hur vi går vidare.
– Nu anländer människor från olika delar av landet i en gemensam aktion. Vi måste därför hitta en gemensam strategi som krävs för kollektiva agerande för att försvåra för polisen att bryta blockaderna, säger Amer.
***

Röster från blockaden:  


Nicolina Rosberg

– Det är viktigt att komma hit idag för att asyl är en mänsklig rättighet. Alla ska få leva ett tryggt liv.
– Min kompis tipsade mig om att den här protesten skulle vara.

***

Sanna Stormvall

– Det är viktigt att komma hit idag för att visa makthavarna att det inte är okej att behandla människor på detta inhumana sätt. Alla har samma rätt att vara här.  En kollega tipsade mig om att detta skulle vara.
– Systemet måste ändras. Det är sinnessjukt vad man kan utsättas för.

***


Alireza Sadat, Latif Eftekhari, Fraidoon Qasemi, Mahdi Abdullahi, Mohammad Yaghobi.


– Jag är här idag för att min kompis ska utvisas till Afganistan och det är jättefarligt. Politikerna känner inte oss, de har inte sett Afganistan och vet inte hur farligt det är.
– Det finns många som stödjer oss och att så många kommit hit idag. Att de kräver att vi ska få kunna känna oss trygga. Att vi ska få möjlighet till att få stanna. Känner mig jättetacksam för att de som står med oss.
– Politikerna i Sverige kan lika gärna döda oss här än att utvisa och vi dör i Afganistan.

 

 

En utvisning stoppad

Migrationsöverdomstolen har stoppat utvisningen av en 17-åring till Afghanistan. Samtidigt fortsätter regeringen och Migrationsverket att driva igenom tvångsutvisningar. En stor del av de ensamkommande som hotas med utvisning till Afghanistan är uppvuxna i Iran. De är hazarer, en minoritet som förföljs i Afghanistan och som tvingats fly. För att undvika att bli soldater i de iranska trupperna i Syrien flydde dessa unga till Sverige.


Den 17-åring som domen gäller har inga släktingar eller andra kontakter i Afghanistan. Han ”riskerar tvångsarbete, att hamna i prostitution och naturligtvis att utsättas för våld” kommenterade domaren Anita Linder till SVT. Domen ger 13 månaders uppehållstillstånd.
Men regeringen vill inte ändra kurs. De socialdemokratiska partiledningen föreslår inför partiets kongress i Göteborg om en dryg vecka att de drastiska ”tillfälliga” försämringarna för flyktingar ska bli permanenta. Det betyder tidsbegränsade uppehållstillstånd, stopp för familjeåterförening för de flesta och fortsatta gränskontroller. Och tvångsutvisningar av 10 000-tals som flytt till Sverige. 18-årsdagen blir en dag att frukta, vilket också visats av att minst fem ensamkommande tagit sina liv av fruktan för utvisning.


Rättvisepartiet Socialisterna står för


• Stoppa utvisningarna! Besluta om flyktingamnesti.

• Fortsatta manifestationer och protester. Demonstrera mot S-ledningens linje med fortsatt flyktingmur och massutvisningar.

• Återinför permanenta uppehållstillstånd och rätt till familjeåterförening. 



”Det är liksom okej att slita ut oss”

2017-03-14

IMG_3893

För några vecka sedan skrev sköterskorna på E71, canceravdelning på Borås sjukhus, ett öppet brev till chefer och politiker. Brevet förklarade den ohållbara situationen med brist på sjuksköterskor, med allt vad det leder till i form av söndersliten personal och patienter som lider i onödan. Offensiv träffar Carina. Tidogare var hon  sjuksköterska på E71, och nu på en av sjukhusets psykiatrisk vårdavdelningar. 

 

— På min avdelning var vi underbemannade redan tidigare. Nu har fyra sjuksköterskor sagt upp sig. Vi är så få kvar att vi inte kan få ett schema att rulla. Och hela psykiatriska kliniken har ju brist på sjuksköterskor, precis som på många andra ställen på Södra Älvborgs sjukhus. Ingenting görs för att komma tillrätta med det. Situationen på E71 verkar vara ännu sämre nu än på den tid jag jobbade där. Ledningen har samma attityd mot personalen. Vi sjuksköterskor är utbytbara, och det är liksom okej att slita ut oss. Det görs ingenting; man pratar om sjuksköterskebristen överallt och hela tiden, men man gör ingenting för att förändra det, säger hon med eftertryck. Och när man som anställd säger det att höja lönen, då har nog de ovanför oss gått i någon skola där de lärt sig att få säga ”det är inte lönen det beror på”. Vem du än pratar med i ledningen så kommer det som ett mantra, att det är inte lönen det beror på. Det är fascinerande. Man pratar om karriärmöjligheter m.m, men till sist är det lönen som spelar roll. Och höjs lönen, då kommer fler sjuksköterskor, och då blir arbetsmiljön bättre. Det hänger ju ihop. Belastningen skulle minska, och det skulle göra att man inte är helt slut när man kommer hem. När jag jobbade på E71 var det ett fruktansvärt tempo, det var omänskligt. Man får aldrig göra nånting utan att bli avbruten. 

 

— Sättet som scheman är upplagda på gör att heltidstjänster sträcker sig över dygnets alla timmar. Det gör att det blir svårt att få ihop det för tex ensamstående. Många orkar inte heltid. Och om man som nyutexaminerad inte orkar , då är det nåt som är galet!

 

Om vi pratar lite om motrörelsen? 


— Jag är facklig företrädare på psykiatriska kliniken. Det finns ju en lag där det står att arbetsgivaren ska se till att det går att arbeta och må bra samtidigt. Men det är väldigt långt borta. ”Det är viktigt att arbetsgivaren skapar förutsättningar för arbetstagaren att göra den uppmärksam på höga brister”, står det skrivet i deras direktiv. Men det är bara prat. Ett exempel på att de inte lyssnar på oss är att Västra Götalands-regionen vägrar ta in hyr-sjuksköterskor före sommaren, trots att vi larmat om att det behövs nu. Folk orkar inte jobba på sjukhuset i Borås. Under de två år jag jobbat på psykiatriska kliniken har tio sjuksköterskor valt att sluta.

 

När vi pratar om resurser till vården har Carina ha koll på vad som ligger bakom den nedmontering som pågått under en lång tid nu. Att regeringen med våra skattepengar räddade bankerna under finanskrisen, medan offentliga sektorn stod för notan, ser hon som den riktiga anledningen till vårdens kris, och passar samtidigt på att ironisera över rasisternas försök att skylla på invandrare allt från nedmonterad välfärd till våldtäkter.



 

Vad är lösningen?
 — Höj lönerna! Det gör att sjuksköterskor stannar, och lockar andra, avslutar hon. 


RS/Offensiv tycker att Carina gör många bra poänger. Vi säger:
·         Högre löner till sköterskorna!
·         Arbetarna ska ha makt över sina egna scheman! 
·         Fasta anställningar istället för inhyrd personal! 
·         Ett riksomfattande vårduppror, där personal, patienter och anhöriga tar strid!

 


8:e mars i Göteborg

2017-03-10


I år demonstrerade Borås partiförening med kamraterna i Göteborg. Upp mot 2 000 personer trotsade snöovädret och demonstrerade på 8 mars i Göteborg. Demonstrationen arrangerades av 8- marskommitten, som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) är en del av.

Längs avenyn skanderaded talkörer som ”6 timmars arbetsdag – dela på jobben” och ”ingen kvinnokamp utan klasskamp”.

Kampviljan genomsyrade hela demonstrationen som i år samlades under parollen ”Tryggt och säkert samhälle för kvinnor”.

En av demonstrationens tre talare var Minela Mahmutovic som talade för Rättvisepartiet Socialisterna:

– I Sverige demonstrerar vi i en situation som börjar bli mer och mer kritisk för arbetande kvinnor. Ett exempel är de förödande siffrorna inom vården där Sjukhusläkarna rapporterar att ett dödsfall per månad i landets sjukhus beror direkt på vårdplatsbrist eller extrem arbetsbelastning.

– Men hur stark den högerpolitiska vinden kommer att blåsa och hur länge beror på oss och på alla andra som är villiga att kämpa mot det. De globala protesterna visar på den internationella solidaritetens styrka. Med inspiration ser vi på USA, som under namnet Women’s Marches inte bara samlat kvinnorättsrörelsen utan även bland annat hbtq-rörelsen, Black Lives Matter och klimatrörelsen.

Av Offensiv, http://www.socialisterna.org


Sköterskor i Borås slår larm

2017-03-04


På SÄS i Borås larmar sköterskorna på avdelning E71 – där majoriteten av vården är cancervård – om en brist på resurser, som är så allvarliga att viss del av vården måste bortprioriteras. Arbetsbelastningen är så hög att risken för en massiv personalflykt är överhängande. 



Larmet kommer i form av ett brev till sjukhusets styre samt politiker. Författare är undersköterskan Lina Pihläng, och alla hennes kollegor undertecknade. Upprinnelsen till brevet var att två av hennes kollegor till slut fick nog och sökte jobb på annat håll. 
– Det är inte okej att jobba under de här förhållandena, och jag är väldigt orolig för att det ska leda till att all den kompetens och erfarenhet som finns här ska försvinna när vi inte orkar med det längre, säger hon i en intervju med Borås Tidning (BT) den 1 mars.

 

Anledningen till att sköterskorna nu vänder sig direkt till politiker samt till sjukhusets ledning, är att deras närmaste chefer meddelat att de p.g.a. budgetramarna inte kan göra vad sköterskorna kräver. 

– Vi behöver det för att få en dräglig arbetsmiljö och se till att vi kan ge god och säker vård till våra svårt sjuka patienter, säger Lina Pihläng. 

 

Sköterskeyrket är just det: Ett yrke, inget kall. Trots detta är sköterskornas personliga uppoffringar för sina patienter ett stort skäl till att vården inte fullkomligt kollapsat. Det andra stora skälet till att det fortfarande finns en vårdapparat är den solidaritet sköterskorna känner mot varandra. De vet att om en av dem lämnar, eller ens har en sjukdag, så gör det arbetsbördan på kollegorna ännu tyngre. 

 

– Patientsäkerheten har inte utmanats så mycket som den borde ha gjort, men det är bara för att vi sliter ut oss och täcker upp för varandra, säger sjuksköterskan Tiina Lindqvist till BT.

 

Detta betyder, omsatt i verkligheten, övertid så gott som var dag. Det betyder att inte lyssna på sin kropp och stanna hemma vid sjukdom — ett kalkylerat risktagande, med danske på kollegor och infektionskänsliga patienter.  

 

Sjuksköterskan Anders Malmgren vittnar om samma sak: 

– Man har sträckt sig och sträckt sig så långt det går, men nu ser man på folk att måttet är rågat. Man orkar inte längre, säger han till BT. 

 

Arbetsbelastningen har under en lång tid varit hård, men sköterskorna på onkologen i Borås vittnar om att situationen förvärrats åtskilligt det senaste året. Tidigare var det perioder med överbeläggningar, och nu är det i princip regel att det saknas två eller fler vårdplatser. Personalen försöker lösa detta genom att placera patienter i små ru, som saknar både fönster och toalett. 

 

– Och de patienter som är inne behöver alla mycket vård och tillsyn. Det är stentufft nu, så fort du klarar dig hemma så skrivs du ut, berättar han vidare.

 

På avdelningen behandlas såväl akuta fall som de som befinner sig i livets slutskede. Att göra avkall på de viktigaste medicinska åtgärderna finns inte på kartan. Saker som sköterskorna inte ges möjlighet att prioritera är dela ut mellanmål och dryck till patienter som behöver näring för sin cellgiftsbehandling eller att inte hinna lägga om sår, vända patienter eller kontrollera parametrar så ofta som man borde. 

 

Sköterskorna beklagar att de bara har tid att ”släcka bränder” och inte har möjlighet att ligga steget före i behandlingarna, så som krävs för en fullgod vård.

– Bara en sådan sak som att ha tid att samtala med patienter som inte har lång tid kvar att leva. Det är vissa saker man har rätt till i de situationerna som vi inte kan uppfylla i dag, säger Lina Pihläng. 

– Ingen ska behöva vara törstig eller ligga i en blöja och vänta på att någon ska få tid att byta den. Patienterna har rätt till en värdig vård, men så blir det inte alltid i nuläget, avslutar sjuksköterskan Anna Augustsson i BT. Att skriva ett brev till chefer och politiker kan betraktas som en form av missnöjesyttring. Att uppmärksamma politiker på hur dålig situationen är skulle ha effekt om det rörde sig om ovetande från deras sida. Men eftersom det handlar om medvetna beslut, så måste kampmetoder tas bruk. 

 

Kamp och protester lönar sig. I Dorotea gav en lång ockupation av sjukstugan seger till personal och patienter. Alldeles nyligen tvingades S, MP och V i Norrbotten att backa efter stora protester, och sade nej till nedläggning av IVA och narkos i Kalix och Kiruna. 

Rättvisepartiet Socialisterna menar ett det behövs ett landsomfattande vårduppror. Vi säger nej till direktörslöner och villkor som skiljer sig från vårdpersonalens. RS kräver också att det finns en demokratisk kontroll på arbetsplatser. Pamparnas höga löner och politikernas avfjärmade tillvaro innebär att arbetarna inom alla sektorer, inte bara vården, måste lita till sin egen styrka för att få till stånd en förändring. Pengarna till upprustning av vården finns – hos rika, banker och storföretag, och det är därifrån de måste tas. Vi för fram parollen att det behövs ett nytt arbetarparti, som konsekvent jobbar för rättvisa, jämlikhet och socialism.