Namninsamling: Kämpande Hyresgästförening

2020-02-07

Nu är försvarskampanjen för en kämpande Hyresgästförening igång. Här finns Upprop att anta i sin förening och Namninsamling som du skriver på som enskild. Samt artiklar och nyheter.

Namninsamling: Kämpande Hyresgästförening


Ny International bildad!

2020-02-05

International Socialist Alternative (ISA – tidigare CWI) lanserar sin nya hemsida (internationalsocialist.net) idag!

Du kan även titta in för premiären av vår korta lansering! Glöm inte att prenumerera på vår nya youtube-kanal: World to win – Internationell socialistisk TV

Hemsida: https://internationalsocialist.net/

Film från grundandet: https://m.youtube.com/watch?v=7N3A7WPqZug&feature=share


Rädda Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

2020-02-03

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Foto: Proletären

Sju tjänster försvinner och ingen bibliotekarie blir kvar när Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) tvingas att spara för att klara ekonomin. 

 

Hela verksamheten drabbas hårt men allra hårdast biblioteket, där samtliga tre tjänster försvinner. Det ska fortfarande vara möjligt att låna böcker, men alla nyförvärv av böcker och tidskrifter ska upphöra, ingen katalogisering ska ske, ingen personal med bibliotekskompetens som kan hantera bokbeståndet finns kvar.

I skrivande stund har biblioteket 79.887 poster i Libris, Sveriges nationella biblioteksdatabas. Av dem är biblioteket ensam ägare till 29.506 (37 procent). I det egna bibliotekssystemet finns närmare 111.000 poster. Posterna innefattar också digitalt tryckt material. Huvuddelen av detta material är skrifter som kongressprotokoll, verksamhetsberättelser, rapporter, utredningar, program, broschyrer utgivna av institutionen närstående organisationer, exempelvis SAP, Metall, V.

Nedläggningen motiveras av ekonomiska skäl. Man anser sig inte ha råd. S och LO ansvarar för ARAB, sedan 1906, men staten är medintressent.

Nu blir det svårare att få tillgång till de diskussioner som förts inom arbetarrörelsen i hundra år, att tränga in i de ideologier, begrepp, motsättningar, beslut, strategier, program, organisationer, teorier som arbetarrörelsen format och som format arbetarrörelsen. Vilket innebär att det blir enklare och enklare för dem som vill se en helt annan historieskrivning att skaffa sig herravälde.

Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar alla till att skriva under namninsamlingen för att rädda ARAB.


(S)-attack mot hyresgästkampen – Offensiv svarar Alexander Hutters debattartikel

2020-01-22

Kristofer Lundberg, hyresgäströrelsens kamp och RS attackeras av Alexander Hutter (S) (Foto: Proletären).

Vad händer med Hyresgästföreningen i Göteborg? Vi som varit medlemmar en längre tid ser med oro på den politisering som skett under senare tid. Hyresgästföreningen har alltid haft bostadspolitiska ambitioner, men i Västsverige har det förvandlats till en arena för ett litet sekteristiskt kommunistparti, Rättvisepartiet Socialisterna”, skriver Alexander Hutter, ordförande Hyresgästföreningen Södra Bohuslän, i en debattartikel på GT/Expessen den 21 januari. 

Debattartikeln är ett skamligt angrepp på den kämpande hyresgäströrelsen i Göteborg och Kristofer Lundberg, Hyresgästföreningens Region Västs ordförande som också är medlem i Rättvisepartiet Socialisterna (RS). 

– Det här är en del av S-byråkratins attack mot hyresgäströrelsen, där jag och Rättvisepartiet Socialisterna blir ett slagträ. Vi vet att Socialdemokraterna börjat samordna sig för att ge sig in i Hyresgästföreningens regionval. Under två års tid har Alexander Hutter inte rest någon kritik i regionstyrelsen. Den här artikeln är troligen författad av S partiapparat och inte av honom själv, säger Kristofer Lundberg till Hem & Hyra.

I samma artikel anknyter Alexander Hutter avslöjande nog till S-byråkratins långa tradition av hets mot aktivister och vänstern som startade redan med att: 

– Vi kastade ut kommunisterna i början av 1900-talet.

I Alexander Hutters debattartikel anklagas RS för att ha förvandlat Hyresgästföreningen i Västsverige till en arena för ett litet sekteristiskt kommunistparti. Det är ett skandalöst påstående samtidigt som Alexander Hutter, aktiv socialdemokrat, i sin debattartikel helt förtiger att Socialdemokraterna genom januariavtalet inte bara har rest ”politiska krav på att införa marknadshyror”, utan även skrivit in att marknadshyror ska börja genomföras innan mandatperiodens slut.

Mot detta har hyresgäströrelsen i Göteborg och Västra Sverige uppmanat till en riksomfattande protestdag den 18 april mot januariavtalets många attacker på hyresrätten och välfärden.

Inför den kampen försöker Alexander Hutter nu göra allt för att ta udden ur den kampanj som hyresgäströrelsen i bland annat Göteborg driver med sikte mot en stor mobilisering den 18 april.

”Kommer verkligen genuina socialdemokrater, de fackliga leden och hyresgästkollektivet böja sig under den socialdemokratiska partipiskan istället för att ta strid för hyresrätt, arbetsrätt och välfärd?”, frågade Kristofer Lundberg i en debattartikel i Expressen i höstas som skarpt kritiserade det nyliberala systemskiftet. Svaret är nej, därav det växande motståndet mot försämringar i arbetsrätten (LAS), vård- och lärarupproren, klimatkampens uppsving och dagens hyresgästkamp. Det är den kampen som S-byråkratin angriper med syfte att splittra och försvaga motståndet mot högerpolitiken.

Alexander Hutter hävdar att Kristofer Lundberg i sin debattartikel hade ”högt tonläge som konfrontativt attackerar politiken”. Men det är inte tonen han upprörs över, utan innehållet och kritiken mot att Socialdemokraterna är beredda att genomföra vad inte ens Alliansregeringarna vågade – marknadshyror.

Det är också värt att påminna om att den påstått ”konfrontativa” Kristofer Lundberg har sökt en dialog med regeringen. ”Hyresgästföreningen i Västra Sverige har bjudit in bostadsminister Per Bolund, Miljöpartiet, att föreläsa om januariöverenskommelsen, men bostadsministern har inte tid under hösten 2019 så vår inbjudan står fast inför våren 2020. Dialog är viktig mellan beslutsfattare och de den förda politiken faktiskt kommer drabba.”

Alexander Hutters påstående om att RS och Kristofer Lundberg rakt av försvarar Venezuelas regim är en ren lögn. Som socialister försvarar vi inte regimen i Venezuela och dess politik som har bidragit till att undergräva alla de många sociala framsteg som tidigare har gjorts. Men, vi anser det självklart att alla som vill kalla sig demokrater måste vara kompromisslösa motståndare till högerns sabotage av Venezuelas ekonomi och de många kuppförsök som högern tillsammans med USA har genomfört för att försöka störta en demokratiskt vald regim. 

Till skillnad från Trump, EU och den svenska regeringen var vi motståndare till att Juan Guaidó å högerns vägnar på ett kuppartat sätt utsåg sig själv till landets president i våras. 

Att hyresgäströrelsen ger stöd till andra som kämpar är något som gått som en röd tråd i dess historia. De första hyresgästföreningarna föddes ur arbetarkampen. När Alexander Hutter kritiserar Kristofer Lundberg för att ha gett stöd till bland annat varvsarbetare i Belfast som ockuperat sin arbetsplats och som därigenom också kunde rädda jobben är det just arbetarkamp han angriper och den internationella solidariteten som är ett med folk- och arbetarrörelsen. 

RS är trogen sina trotskistiska idéer”, skriver Alexander Hutter. Det var kring dessa idéer som motståndet mot den framväxande stalinistiska diktaturen i Sovjetunionen fördes med start under 1920-talets första år. Det var en kamp för att återupprätta den socialistiska demokrati som formades de första åren efter oktoberrevolutionen 1917.

Oktoberrevolutionen i Ryssland urartade eftersom den blev isolerad till ett fattigt land. Ansvaret för detta vilade till stor del på socialdemokratin, särskilt den tyska som i blod var med om att krossa de revolutionära upproren 1918-1923, vilket senare banade väg för nazismen och Hitlers makttillträde. 

Alexander Hutter avslutar sitt angrepp på hyresgästkampen och RS med att skriva: ”Det finns skäl att vara orolig för vilken väg Hyresgäströrelsen i Göteborg har tagit. Om vi inte skyndsamt istället fokuserar på att företräda våra medlemmar kommer hyresgästerna i det långa loppet att bli de stora förlorarna”. 

Om hyresgäströrelsen följer den väg som Hutter stakar ut i sin debattartikel kommer motståndet mot marknadshyror och bostadsspekulation att försvagas och alla motståndare till en kämpande hyresgäströrelse att stå som vinnare

”Rörelsen mer enad än någonsin”

Ett uttalande mot Hutters attacker har redan undertecknats av flera i styrelsen för Hyresgästföreningen Västra Sverige, samtliga ordförande i Göteborgs hyresgästföreningar och i Mölndal. I uttalandet som cirkuleras just nu skriver de bland annat att:

”Vi ställer inte upp på den omyndigförklaring som Alexander Hutter och Södra Bohusläns styrelse klistrar på oss och rörelsen om att vi förs bakom ljuset. De tillhör en liten minoritet. 

Hyresgästföreningen Västra Sveriges arbete är ett resultat av kollektiva diskussioner och beslut, mot vilket Alexander Hutter inte opponerat sig.

Kristofer Lundbergs medlemskap i Rättvisepartiet Socialisterna har aldrig varit någon hemlighet, lika lite som Alexander Hutters medlemskap och ledande uppdrag i Socialdemokraterna.

Är det socialdemokratins besvikelse över förlorat grepp om rörelsen som ligger till grund för inlägget? (…) Rörelsen står mer enad än någonsin i kampen för hyresrätten mot marknadshyra.”

Av Offensivs redaktion


Mortaza Ahmadzadha: ”Man flyr inte om det inte finns starka skäl”

2020-01-19

Mortaza flydde från förtryck och våld, och kämpar för rätten till asyl (Foto: Privat).

Mortaza Ahmadzadha är en 21-årig kille, boende i Sverige som hotas av utvisning till det av religiöst förtryck hårt präglade Afghanistan. Offensiv fick en pratstund med honom en regnig tisdag på Borås stadsbibliotek, och det här är hans historia: 

– Jag lämnade Afghanistan och min familj våren 2015, och då var jag16 år. Jag bodde i en liten by i Ghazniprovinsen. I oktober samma år nådde jag Sverige och sökte asyl här. Jag är fortfarande asylsökande efter mer än fyra år då jag fått avslag i samtliga instanser på de skäl jag sökt asyl för. Nu har jag fått möjlighet till ny prövning hos Migrationsverket, av nytt asylskäl, som är min icke-tro som ateist. 

Efter att jag tvingades sluta gymnasiet p.g.a. åldersuppskrivning har jag varit inskriven på flera folkhögskolor och det har varit mycket bra för mig. Jag tycker mycket om folkhögskolorna. Man träffar många olika människor och man hjälps åt och samarbetar. Jag går nu stödassistentutbildningen på Göteborgs folkhögskola och blir klar till sommaren. 

– Jag vill berätta min historia för att få förklara varför jag har lämnat mitt hemland och min familj. Man gör inte det om det inte finns starka skäl. Det har varit mycket svårt, särskilt som min mamma var sjuk och mina bröder är yngre än jag. Pappa hade ”försvunnit”, som man säger, flera år tidigare och vi förstod att han dödats. Vi är hazarer, en av Afghanistans ursprungsbefolkningar som är shiamuslimer. Vår grupp har varit involverade i strider och utsatta för politiskt förtryck från Talibanerna.   

 – Men det är också en sorg att ha lämnat sitt hem, även om det var svårt där många gånger och jag hade många problem. Jag saknar bergen, floden, dofterna, ljuden, maten, kompisar, årstiderna, högtiderna. Vem är jag nu, när jag inte har allt detta? Flykten har ett mycket högt pris. 

Nu ska jag övertyga Migrationsverket att jag är genuint övertygad ateist. Det har tagit lång tid för mig att komma fram till att jag inte tror på någon gud.  

– Redan vid 7-8 års ålder började jag fråga mina föräldrar om Gud, Koranen, mullorna, men mamma och pappa blev bara arga och straffade mig. Jag såg orättvisor och övergrepp i byn av religiösa män, och kunde inte förstå att de inte fick straff för det. Orättvis behandling av kvinnor och barn. Varför är kvinnorna så lite värda?, frågade jag mig.

 – Min familj hade hårda krav på mig att vara som andra killar och om jag inte följde de religiösa reglerna straffades jag. Vid 11-års ålder hade jag fortfarande många frågor men fick inga svar. Istället fick jag veta om Paradiset och Helvetet och jag skulle skrämmas till trogen muslim. Istället blev jag skräckslagen och ville dö för att slippa hamna i helvetet. Jag var mycket ensam. Mina föräldrar bestämde vad jag skulle tycka, tänka och känna. 

– När jag var sju år gammal skickade föräldrarna mig till Koranskola i vår by. Mullan var lärare, och började undervisa i Koranen och andra religiösa ämnen. Lektionerna var på arabiska som jag inte kunde förstå innehållet i.  När kom jag hem ville pappa att jag skulle lära mig utantill utan att förstå någonting. Mamma ville samma sak även om hon var analfabet. Det var väldigt viktigt för dem att läsa högt och snabbt som bevis för att jag kunde. Men jag ville förstå vad jag läste. Varför fick vi inte läsa Koranen på vårt modersmål?, funderade jag.

 – När jag kom till Sverige slutade jag mycket snart att be. I början var jag jätterädd att Gud skulle straffa mig men det hände inget. Jag fastar inte, går inte i någon moské och jag känner mig fri. 

I Afghanistans grundlag står det att man inte får ifrågasätta islam. Man riskerar fängelse eller dödsstraff, kanske i form av stening om man uttrycker tvivel. Jag kan inte tänka mig att dölja mina åsikter och jag vill kunna leva fri som jag vill. Detta gäller också klädsel, relationer, kulturformer som musik, böcker, film, teater mm. Jag vill inte vara begränsad och riskera mitt liv för att tänka fritt. Vad blir då meningen med mitt liv?, avslutar Mortaza.     

Tidningen Offensiv samt Rättvisepartiet Socialisterna och vår international stödjer Mortazas och andra ateisters rätt till icke-tro, och vi kämpar aktivt för att de som flyr religiöst förtryck ska få asyl, och bo i ett land med fred och frihet. Att skickas tillbaka till Afghanistan innebär ett liv i religiöst förtryck, och med tanke på de religiösa ledarnas brutalitet – riskerar Mortaza att få betala ett mycket högt pris. Att borgerliga politiker å ena sidan gråter tårar över hur förtryckande islam är, och å andra sidan för en politik som leder till att de som verkligen tar en risk när de ifrågasätter islam riskerar livet – det är ett stort hyckleri.


Mortaza Ahmadzadha: ”Man flyr inte om det inte finns starka skäl”

2020-01-19

Mortaza flydde från förtryck och våld, och kämpar för rätten till asyl (Foto: Privat).

Mortaza Ahmadzadha är en 21-årig kille boende i Sverige som hotas av utvisning till det av religiöst förtryck hårt präglade Afghanistan. Det här är hans historia.

Jag lämnade Afghanistan och min familj våren 2015. Då var jag 16 år. Jag bodde i en liten by i Ghazniprovinsen. I oktober samma år nådde jag Sverige och sökte asyl här. Jag är fortfarande asylsökande efter mer än fyra år då jag fått avslag i samtliga instanser på de skäl jag har sökt asyl för. Nu har jag fått möjlighet till ny prövning hos Migrationsverket av nytt asylskäl, som är min icke-tro som ateist. 

– Efter att jag tvingades sluta gymnasiet på grund av åldersuppskrivning har jag varit inskriven på flera folkhögskolor och det har varit mycket bra för mig. Man träffar många olika människor och man hjälps åt och samarbetar. Jag går nu stödassistentutbildningen på Göteborgs folkhögskola och blir klar till sommaren. 

– Jag vill berätta min historia för att få förklara varför jag har lämnat mitt hemland och min familj. Man gör inte det om det inte finns starka skäl. Det har varit mycket svårt, särskilt eftersom min mamma var sjuk och mina bröder är yngre än mig. Pappa hade ”försvunnit”, som man säger, flera år tidigare och vi förstod att han hade dödats. Vi är hazarer, en av Afghanistans ursprungsbefolkningar som är shiamuslimer. Vår grupp har varit involverade i strider och utsatta för politiskt förtryck från talibanerna. 

– Men det är också en sorg att ha lämnat sitt hem, även om det var svårt där många gånger och jag hade många problem. Jag saknar bergen, floden, dofterna, ljuden, maten, kompisar, årstiderna, högtiderna. Vem är jag nu, när jag inte har allt detta? Flykten har ett mycket högt pris. 

– Nu ska jag övertyga Migrationsverket om att jag är genuint övertygad ateist. Det har tagit lång tid för mig att komma fram till att jag inte tror på någon gud. 

– Redan vid 7-8 års ålder började jag fråga mina föräldrar om Gud, Koranen, mullorna, men mamma och pappa blev bara arga och straffade mig. Jag såg orättvisor och övergrepp i byn av religiösa män, och kunde inte förstå att de inte fick straff för det. Orättvis behandling av kvinnor och barn. ”Varför är kvinnorna så lite värda?”, frågade jag mig.

– Vid 11 års ålder hade jag fortfarande många frågor, men fick inga svar. Istället fick jag veta om Paradiset och Helvetet och jag skulle skrämmas till att bli en trogen muslim. Istället blev jag skräckslagen och ville dö för att slippa hamna i helvetet. Jag var mycket ensam. Mina föräldrar bestämde vad jag skulle tycka, tänka och känna. 

 – När jag kom till Sverige slutade jag mycket snart att be. I början var jag jätterädd att Gud skulle straffa mig, men det hände inget. Jag fastar inte, går inte i någon moské och jag känner mig fri. 

– I Afghanistans grundlag står det att man inte får ifrågasätta islam. Man riskerar fängelse eller dödsstraff om man uttrycker tvivel. Jag kan inte tänka mig att dölja mina åsikter och jag vill kunna leva fri som jag vill. Detta gäller också klädsel, relationer, kulturformer som musik, böcker, film, teater med mera. Jag vill inte vara begränsad och riskera mitt liv för att tänka fritt. Vad blir då meningen med mitt liv? avslutar Mortaza.


V:s programförslag är Bernstein i repris

2020-01-17

Vänsterpartiets kommission för nytt partiprogram lade fram sitt förslag innan jul. Det som har fått mest rubriker är skrivningarna om att ta bort ”avskaffa kapitalismen”. Det vill säga att partiet inte längre ska ha ett antikapitalistiskt perspektiv som går ut på att det politiska och ekonomiska systemet – kapitalismen – behöver avskaffas för att klimatet ska kunna räddas, fattigdomen utrotas, krigsindustrin skrotas och bra välfärd för alla byggas. Programförslaget på partiets hemsida är inte alls någon rolig läsning.

Här kan man verkligen prata om ett program som seglar omkring i luften utan förankring i kampen och verkligheten. Inga andra politiska partier nämns och inte heller politiska trender eller viktiga politiska händelser. 

Som exempel nämns inte januariavtalet, som innebär den kraftigaste högervridningen av regeringspolitiken i modern tid. Inte heller nämns de kampfält som januariavtalet berör, som hotet om marknadshyror, försämrad arbetsrätt och ökade skatteorättvisor. 

Den största politiska förändringen i landet de senaste 30 åren – socialdemokratins förborgerligande – ignoreras. Denna omvandling till ett borgerligt parti av S har öppnat upp för en segregerad välfärd, ökade klassklyftor och en paralyserad fackföreningsrörelse, vilket har lett till ett politiskt tomrum då arbetarklassen saknar politisk röst. Det är ur detta vakuum som SD har byggt och rasismen fått spridning. V gör inga anspråk i denna situation. 

När situationen skriker efter en socialistisk kampledning för arbetare nämner V:s nya programförslag bara ordet arbetare fem gånger och fackföreningar en gång (att jämföra med ordet kvinnor, som nämns 26 gånger). 

Avsnittet om Vänsterpartiet kapitulerar helt gentemot antipartistämningarna och ber nästan om ursäkt. Man förstår mer av att medlemmarna är olika och har olika erfarenheter och att respekten för varandra är avgörande än vad dessa medlemmar tillsammans ska åstadkomma som politisk kraft. 

Vänsterpartiet har aldrig haft som inriktning att försöka ge en ledning till kamp, så detta kan de inte skrota. ”Samhällsrörelser” omnämns faktiskt, men inte vad de ska göra för att förhindra att de blir kortlivade, och att kapitalet och högern kan flytta fram sina positioner. 

Programmet säger att V är ett socialistiskt parti. Men den här socialismen kommer ingenstans ifrån. Inga tidigare erfarenheter finns nedärvda. Programmet nämner inte marxismen som filosofisk inriktning, marxismen som är arbetarkampens samlade erfarenheter. 

Programförslaget talar för att viktig samhällsservice bör ägas gemensamt, liksom naturresurser samt på sikt bankväsendet. Socialismen sägs vara inom räckhåll. Det finns ingen analys alls av statens roll i ett kapitalistiskt samhälle. 

I verkligheten, exempelvis i Chile och Hongkong nu eller i Sverige (till exempel Ådalen 1931, Göteborg 2001 och Sverige 2019 – inskränkt strejkrätt), visar ständigt staten sitt sanna ansikte: När de fattiga massorna reser sig med krav på rättvisa möts de av polisens och militärens våld.

Det är inte bara det att det inte står att kapitalismen som system ska avskaffas; företag ska heller inte förstatligas. Det skeva demokratiska systemet med politiker på privilegier som inte går att kontrollera lämnas intakt. Därför ser jag ingen annan tolkning än att den socialism som åsyftas är begränsade gemensamhetsprojekt inom ramen för det kapitalistiska klassamhället.

DET ÄR INTE BARA DET ATT DET INTE STÅR ATT KAPITALISMEN SOM SYSTEM SKA AVSKAFFAS; FÖRETAG SKA HELLER INTE FÖRSTATLIGAS. DET SKEVA DEMOKRATISKA SYSTEMET MED POLITIKER PÅ PRIVILEGIER SOM INTE GÅR ATT KONTROLLERA LÄMNAS INTAKT.

Samhällsägda verksamheter kan startas vid sidan om kapitalistiska multinationella företag, men absolut inte utmana deras ägandekontroll, hegemoni och maktcentrum. Därmed underkänner sig V helt och hållet som ett klimatparti. V:s programkommitté förstår inte alls hotet från klimatkrisen. Att dånet från bränderna i Australien kan höras över hela globen – det här ekonomiska systemet måste avskaffas om människor och djur ska ha en chans. 

I mainstreammedia har det mest uppmärksammats att V dumpar utträdeskravet från EU. V har aldrig haft en idé på hur EU, som från början och fortfarande i grunden är en union för kapitalet, ska avskaffas. Att det bara är en förening av arbetarklasserna i Europa i kamp (med de franska strejkerna som föredöme) som kan avskaffa EU på ett internationalistiskt sätt.

Redan för 20 år sedan debatterade Rättvisepartiet Socialisterna (RS) med V om deras felaktiga analys av könsmaktsordningen. Feminismen har fortsatt stor plats i programmet och är likställt med socialismen som idéströmning. 

Medan RS står för socialistisk feminism gör V den upphackning som är så signifikant för dem och som får till följd att rörelser begränsas och försvagas. Socialismen och feminismen är enligt dem två skilda. Det kommer från analysen om genussystemets uppbyggnad, ”Könsmaktsordning är en maktstruktur som skild från klassamhället påverkar samhällets organisering”.

Vi menar att könsmaktsordningen från start och än idag är en bärande stomme i klassamhället.

Det här programförslaget är Bernstein (den socialdemokrat som ledde den tyska socialdemokratins förborgerligande kring sekelskiftet år 1900). Hade Rosa Luxemburg varit medlem i V (som ledde debatten mot Bernstein) hade förslaget blivit skrotat på kongressen. Nu får vi se vad som händer.