Vi måste bygga en alleuropeisk asylrörelse mot fort Europa

Lördagen den 6 oktober samlades 88 personer för Asylkonferens 2012 i Hammarkullen. Slutsatsen är att Europas regeringar är samordnade i utvisningarna, så måste också vårt motstånd vara.

20121008-225319.jpg

Medverkande på konferensen var Asylrörelsen Göteborg, Borås, Stockholm, Norrbotten. Asylaktivister kom även från Norge, England och Österrike. Flera av deltagande kamrater kom från länder som Iran, Eritrea, Afghanistan och Kongo.

Amer Mohammed Ali, Göteborg, inledde konferensen
med att be deltagarna under konferensen att fundera på följande frågeställningar att ta upp under diskussionen.
Hur bygger man en lyckad kampanj?
Vilka aktionsformer finns det?
Vad kan vi lära oss av de senaste årens asylarbete?
Hur ska vi gå vidare och bygga Asylrörelsen?

20121008-225418.jpg

Sedan släpptes förste talaren in på punkten “Riv Fort Europas murar – för asylrätten”, Stefan Berg, Göteborg.
Stefan beskrev den brutalisering som skett av flyktingpolitiken i världen under de senaste åren, att flyktingar möts av murar vart de än kommer. Att det förra året dött 1500 flyktingar vid flykt över Medelhavet i små och sjöodugliga båtar då de försökt fly till ett Fort Europa.
– Konsekvenserna av den allt högre EU-muren har lett till att människosmugglares verksamheter blomstrar och frodas och att trafficking, sexhandeln med människor, ökat. – Det samarbete som sker EU-länderna emellan, börjat präglas av en allt större brutalitet i strävan att mota bort flyktingar.

20121008-230029.jpg

Som exempel tog Stefan Berg upp 2010, då EU-länderna gemensamt, via Frontex – EU’s gemensamma deportationsorganisation – gick ihop och skickade ner 200 Frontexagenter för att bevaka Greklands gräns mot Turkiet, en aktion som senare internationellt kritiserades såsom präglat av brott mot de mänskliga rättigheterna.

Även den italienska regeringens agerande, menade Stefan vidare, på ön Lampedusa är ett exempel på brutaliseringen av asylpolitiken och på hur man försöker kriminalisera flyktingar. I jakten på de som försökte landstiga på ön, kantrade vid ett tillfälle en båt och detta ledde till att 250 flyktingar drunknade.

– Schengenavtalet var det som möjliggjorde ett Fort Europa. Nästa steg i processen blev Dublinkonventionen. Sverige har nitiskt använt sig av Dublinkonventionen och återvisar till exempel i enlighet med med denna konventionen som ger EU’s medlemsländer rätt att återvisa en asylsökande till det land denne först kom till i EU, till Italien. Detta gör man i strid mot andra länders hållning, eftersom situationen för asylsökande i Italien är mycket dålig.

– Det högerextrema Jobbikpartiet har ökat och man har även en paramilitär gren, vilken hittills i år har knutits till morden på sju romer. Hela landet har blivit alltmer konservativt och man har infört förbud mot abort och samkönade äktenskap. Det är inte svårt att dra slutsatsen att dessa grupper kommer att behöva fly från Ungern.

I Sverige har 70 % av asylansökningarna avvisats de senaste 4 åren och hela 99 % av romers ansökningar får avslag.

– Asylrörelsen har nu bakom sig en rad blockerade avvisningar sedan 2008, där man sida vid sida kämpat med dem som sökt Asylrörelsens stöd. Med i detta arbete finns organisationer som Aktion mot Deportation, Ingen Människa är Illegal, Vänsterpartier och flera iranska organsationer.

– Sedan 2011 har det som en konsekvens av detta hållits flera rättegångar mot aktivister vilket kan ses som repression i syfte att skrämma från aktivism. Aktivister har blivit kallade till förhör hos polisen och i vissa fall har även hämtning av aktivister skett från hemmet, av säkerhetspolis. Våldet mot asylaktivister har blivit kraftigare men de som drabbats hårdast av våld, repression och ökad brutalisering är flyktingarna själva. Som exempel på detta nämns Ali Mansouri, iranier som satt i förvar i Märsta och som vid försök till tvångsdeportation blev blev så brutalt misshandlad av polis att bl.a. ett revben knäcktes då en av polismännen satte sig över honom och knäade honom i ryggen. Vid ett annat tillfälle blev en flykting utvisad via ambulans och flyktingar isoleras och mår ofta oerhört dåligt i förvar och i häkten.

Näste talare var Tilman Ruster från Österike, asylaktivist och medlem i Socialitische Linkse Partei (SLP).

20121008-133240.jpg

-Läget i Österrike är att det nu finns tre högerextrema, rasistiska partier i regeringen. Frihetspartiet är störst, det finns inget vänsterparti i regeringsposition, vilket leder till press från höger på mittenpartierna. Till exempel har Socialdemokraterna röstat för varje föreslagen försämring av asylpolitiken de senaste 20 åren.

– Majoriteten av den österrikiska befolkningen är för en hårdare asylpolitik och döljer inte detta. Inrikesministern har en väldigt strikt hållning rörande deportationer, och detta i syfte att fiska röster.

– Alla asylsökande som kommer till Österrike, hamnar i fängelse/flyktingförläggning minst en vecka, där de utreds. Där råder miserabla förhållanden rent humanitärt. Det är brist på mat och medicin. Det finns inte tillräckligt med plats och flyktingarna behandlas oerhört illa på dessa förläggningar. Det är möjligt att det inom Österrikiska media låter som om det är många asylsökande, men i verkligen kommer det dock endast ca 30 000 asylsökanade per år och av dessa får enbart 22 % tillstånd att stanna i Österrike. Varje dag sker i snitt 7 deportationer, vilket ger 2 600 utvisningar/år.

– Samtidigt finns 40 000 miljonärer i Österrike, så propagandan om att man inte har råd med invandring stämmer inte.
.
– Asylfrågan kom att bli SLP:s viktigaste fråga 2009, då uniformerad polis hade börjat gå direkt in i skolor och arrestera studerande asylsökanden. Man ordnade då strejk med 2000 elever som demonstrerade i Wien.

– Många ser inte Österrike, annat än från ett fängelsefönster, det är svårt för rörelsen att komma i kontakt med asylsökande,

Med studentrörelsen i Österike har de lyckats stoppa utvisningar med hjälp av blockader, flygplansaktioner och juridisk kamp.

– Ett ärendet drev man upp i Europadomstolen, man ordnade samtidigt med blockad. Genom blockaden lyckades man skjuta upp deportationen och dagen efter tog Europadomstolen beslut om att Österrike inte fick avvisa mannen.

Även i Österike likt i Sverige använder man statsapparaten för att stoppa asylaktivisterna.

– Vanligaste åtalspunkten mot aktivister brukar vara “outannonserad demonstration”, man måste meddela 24 timmar innan man ämnar demonstrera. Det blir ofta böter på 120-150 euro. Dock finns fondprojekt som vi samlat ihop för solidarisk betalning av böter. Syftet med böter är att tysta oss.

2014 kommer ny lag som kommer att göra det svårare att deportera de som bott i Österrike mer än 5 år. Vi fruktar att deportationerna kommer att öka 2013 innan denna lag börjar gälla.

– Det har också vuxit fram en rörelse för ökade fackliga rättigheter. Svartarbetet ökar i Österrike, det behövs facklig kamp mot detta. Orsaken till att många inte organiserar sig och klagar på undermåliga arbetsvillkor är att de är rädda för att då bli tvångsdeporterade. Som ett, visserligen extremt men ändå, exempel på detta kan nämnas de fem nigerianska kvinnor som tvingades prostituera sig, efter år av slaveri gick de upp på rättslig nivå för att söka rättvisa i sina ärenden. Istället för att ta strid mot smugglarna, valde då den Österrikiska regeringen att utvisa kvinnorna.

Robert Bielecki, Göteborg, talade om hbt-flyktingar.

20121008-132942.jpg

– Vad gäller hbt-flyktingars situation finns i praktiken idag ingen asylrätt, i princip får alla avslag med motiveringen “du kan dölja din sexualitet, därför finns ingen hotbild mot dig”. Dock finns det i många länder bestraffning enligt lag, med allt från fängelse till dödsstraff. Trots det fortsätter utvisningarna.

Under Asylforum på Stockholm Pride hävdade en representant från UNHCR att dialog med myndighetrena är vägen framåt, men Robert menar att det som behövs är politisk kamp på en högre nivå, det behövs aktiv kamp inom arbetarrörelsen, fackliga organisationer och ungdomsorganisationer.

Sirwan, asylaktivist från England:

20121008-133102.jpg

– Situationen för asylsökande världen över har inte blivit bättre utan snarare sämre och situationen i England skiljer sig inte från den i Österrike eller övriga EU-länder, man trampar helt enkelt på asylrätten.

Sirwan underströk på konferensen att utan organisattion av kampen kommer vi inte att kunna uppnå framsteg inom asylfrågan.

Sirwan lyfte fram hur den ekonomiska krisen används i slaget mot flyktingarna. Det har börjat i bl.a. Grekland och Australien och börjar synas i Europa. Attacken mot asylrätten sker samtidigt som attacken mot arbetares rättigheter, barnens rättigheter. I grunden handlar det om kapitalismens kris. Kampen för asylrätt kan inte skiljas från kampen mot kapitalismen, säger han.

Sirwan hoppades att denna konferens kan vara en början på att nätverket av asylrättsaktivister kan börja ena sig i kampen för asylrätten i Europa.

Lisa Qvist från Göteborg talade om klimatflyktingar.

20121008-130407.jpg

– Företag som orsakar miljöskador skapar även klimatflyktingar. Det finns människor som behöver fly från alltför torra områden i Afrika, de behöver fly pga av torka förstörda skördar, inget bete till boskap. I Asien är det ofta tvärtom där drabbas människor på landsbygden av översvämningar som kan göra det omöjligt att stanna kvar utan tvinga människor att fly in till storstadsområdena, där det oftast inte heller går att skapa sig ett bra liv i de slumområden.

– Enligt FN kan dessa människor egentligen inte kallas flyktingar, men vart skall de ta vägen? Slummen i storstad är inte ett alternativ.

Lisa har besökt Bangladesh och där sett hur folk flytt från landsbygden till storstadsslum. Man har där problem med sin försörjning.

Josefin Landström, Luleå, talade om den svåra tid som kan komma även efter att man fått uppehållstillstånd.

20121008-131250.jpg

– Det som ofta kommer bort vid diskussioner rörande asylfrågor är den situation som finns även efter det att flyktingen fått uppehållstillstånd. Det är då ofta fortfarande svårt att få jobb och lägenhet. Det finns problem med rasism, både personlig och statlig. Rasimen leder till att arbetare och invandrare ställs mot varandra, söndringen av arbetarklassen gör att ett enat motstånd försvåras. Det som behövs är höjda krav på rätten till bostad, utbildning och jobb med kollektivavtal.

Minela Mahmutovic, Göteborg, lyfte upp den alarmerande situationen i Grekland.

– Flyktingars situation i landet sedan Gyllene Gryning valdes in i parlamentet har förvärrats. Det har skett ökade attacker mot flyktingar och mängden rasistiska demonstrationer har ökat. Massarresteringar och massutvisningar av flyktingar sker.

– Grekland är ofta första ankomstland för flyktingar och där tvingas de leva i samma skräck och förföljelse som rådde i det land de flydde från. Flyktingarna kommer till ett land i kris, många flyktingar kan där inte ens ordna mat och bostad.

– Det behövs socialistiskt alternativ för att fylla hålrummet som just nu endast upptas av “enkla lösningar” levererade av högerextremister.

Efter paus var det dags för punkten stoppa deportationerna. De inleddes med kort verksamhetsbeskgivning från Göteborg, Stockholm och Norrbotten.

Irma Mahmutovic förklarade hur Asylrörelsen i Göteborg bildades med förnyad kraft 2008 och samlar föreningar, partier, grupper och nätverk.

– Den mest lyckade aktionen har varit den blockad som skedde av förvaret i Sagåsen, Kållered i januari 2011. Blockaden organiserades av Aktion mot deportation och Asylrörelsen. Blockaden samlade 200 personer och blev en riksnyhet. Asylrörelsen i Stockholm bildades senare med inspiration från denna blockad. Aktionen varade i tre dagar, ett 70-tal aktivister greps när polisen bröt upp blockaden. Dock verkställdes massdeportation till Irak. Dagen efter var det stor demonstration i Göteborg.

Ruben Derkert, Asylrörelsen Stockholm berättade hur rörelsen vuxit fram.

20121008-224819.jpg

– I april 2011 hotades Komalamedlemmen Sirwan Muhammad Futran från Iran, av utvisning. Flera olika organisationer som Ingen illegal, RS, Komala, flera iranska organisationer och Aktion mot deportation lyckades stoppa deportationen.

– Veckan efter var det risk för deportation av Sanan Ashrafi, man provade då en ny metod, man samlade in pengar på flygplatsen så att en person kunde gå ombord på planet och prata vidare och argumentera emot avvisningen, vilket ledde till att utvisningen stoppades.

– I samband med att Fares Mahmud, en kurdisk demokratikämpe, skulle tvångsdeporteras tillbaka till Syrien, var beväpnad ambassadpersonal med juridisk immunitet på flygplatsen och hotade demonstranterna. Både polisen och ambassadpersonalen polisanmälde sedan aktivisterna.

– I november 2011 hade man stormöte i Tyska kyrkan i Stockholm, då Asylrörelsen Stockholm bildades officiellt, då var ett 30-tal organisationer representerade. Man bildade arbetsgrupper kring olika case och man samordnade grupperna. Man tog även beslut om demonstration utanför riksdagen och man har formulerade kraven på att krossa Schengen, lika rätt till utbildning, och på att flyktingar bör kunna organiseras fackligt.

Raymond Ohlsson, Asylrörelsen Norrbotten med centrum i Boden, där transitboenden finns,bildades 2010 med folk som var inblandade i Flyktingamnesti 2005.

20121008-133347.jpg

Raymond berättade att man fått mycket inspiration både från de större städerna Stockholm och från Göteborg.

– Vi har haft demonstration utanför häktet och även genomfört flera besök på asylboende och förläggningar där man inför media visat upp de inhumana förhållandena på asylboendena med mögel, sönderslagna dörrar etc. Man har arbetat på att gräva fram ordentligt med detaljfakta, att finns saknats lås på dörrar, att det varit ett osäkert boende, att saknats medicinsk vård etc. Man har haft stor demonstration vid Migrationsverket, där man i princip fyllde lokalerna och tvingade fram diskussioner med cheferna. Detta ledde till att man vid boendena fick lås på dörrarna och posten levererad istället för att, som tidigare, behöva gå flera kilometer i snöstorm för att hämta sin post. Det ledde även till ett stopp av trakasserier från Migrationsverkets personals sida.
Anna Löfgren Stockholm talade om den fackliga kampen för asyl.

– Organiserad kamp behövs, facklig kamp mot utvisningar kan leda till att frågan hamnar högre upp på dagordningen. Att ena arbetare över etniska och religiösa gränser mot den politik som förtrycker arbetare, invandrare och hbt-personer behöver nu ske. Asylrörelsen i Stockholms upprop om facklig kamp mot utvisningar blev nyligen publicerat i tidningen Kommunalarbetaren. Man uppmanar transportarbetare att göra motstånd mot delaktighet vid avvisningar, detta har fått bra respons och många har valt att skriva under uppropet. Det har varit viktigt att påpeka att det inte ingår i transportarbetare arbetsbeskrivning att man måste medverka i avvisningar. Man har även fått in rapporter om hur illa polisen behandlat asylsökande.

– T.ex. har piloter och kabinpersonal ombord på planen, reagerat kraftigt på hur illa tvångsdeporterade behandlas vid utvisningar. Som ett exempel nämns den misshandel som Ali Mansouris utsattes för vid försök till tvångsdeportation av honom, med fem poliser, en av dem satte sig på honom och knäade honom i ryggen vilket ledde till att hans ena revben knäcktes.

– En etablerad facklig asylkamp är viktig och lyckas man med detta, kommer man att på allvar kunna utmana Sveriges fientliga flyktingpolitik.

Farhad Hajizadah Afghanska föreningen, Borås, berättade att han har bott i Sverige i två år och sju månader och inte har fått uppehållstillstånd än. I somras beslutades att han skulle utvisas till Afganistan, då de inte tagit hans asylskäl på allvar.

– Jag vistades då två månader i förvaret i Kållered och mådde under den perioden mycket dåligt, då jag hela tiden påmindes om risken för vad som skulle hända i händelse av att bli tvångsdeporterad tillbaka till Afghanistan.

Detta stoppades av en uppmärksammad aktion där asylaktivister kördes på av polis.

– Under den svåra perioden var det flera personer som stödde och hjälpte mig och jag vill särskilt tacka Stefan Berg, som vid blockaden kördes på av polisen och likt en Spiderman åkte med på polisbilens motorhuv i flera kilometer medan jag satt inne i bilen, fasthållen av polisen! Jag kommer aldrig att glömma detta.

Karim Nouri, Göteborg, började med att tacka alla asylaktivister i landet. Karim jobbar med ensamkommande flyktingbarn där asylkampen har lett fram till bättre förhållanden för de ensamkommande flyktingbarnen.

20121008-224426.jpg

Det Karim tycker är ett av de största aktuella problemen är detta med “det moderna slaveriet” – alla de asylsökande papperslösa, som jobbar under mycket svåra omständigheter, utan fackliga rättigheter. Det är allas uppgift att lyfta upp problematiken på politikernas sida och genomföra förbättringar här.

Karim framförde också en hälsning från Women’s Liberation Iran som tyvärr inte kunde delta men skickat en vädjan om att alla kvinnor som söker asyl och som kommer från från islamiskstyrda länder borde få asyl och detta beroende på den könsapartheid som råder där.

– Endast organiserad kamp kommer att kunna leda till att rätten till asyl återigen kommer upp på agendan.

Nils Valdemar Möller – Nätverket Ingen Människa Är Illegal presenterade deras nya kampanj.

20121008-130525.jpg

– Nätverket har funnits i tio år, och man hyser en vision om en värld utan gränser. Man har nu startat en ny kampanj som heter Asylrätt 2014. I den kampanjen reser man följande tre huvudkrav: att Migrationsverket skall vara bundet att följa FN:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, att begreppet synnerligen ömmande omständigheter skall ersättas av begreppet särskilt ömmande omständigheter samt att Dublinkonventionen avskaffas eftersom asylsökande själva borde få välja vilket land man vill bosätta sig i.

Tofigh Mohammadian talade om hur Asylrörelsen fungerar som en demokratisk organisation för alla flyktingar och asylaktivister och behovet av att kämpa tillsammans för alla flyktingar.

Zhang Shujie från chinaworker.info var nästa talare.

20121008-130638.jpg

Zhang fick politisk asyl förra veckan och tackade alla vänner i Asylrörelsen som hjälpt till. Zhang berättar att hans historia börjar med att han skrev artiklar för The Socialist och Chinaworker.info då han levde och arbetade i Kina, artiklar som handlade om arbetares rättigheter och om oberoende fackföreningar, vilka är förbjudna i Kina.

– För detta blev jag arresterad 2011. Jag tvingades stå upp i tio timmar, jag blev fråntagen mina glasögon och fick sedan ingen mat. Men det var ändå bara början på det hela, även sedan han lyckats bli utsläppt började polisen systematiskt förfölja honom. De tvingade sig på honom på kaféer och andra platser.

– De försökte tvinga mig att bli angivare för mina kamrater inom CWI och Socialist Action.

Med hjälp av kamrater och vänner i Hong Kong, på Irland och i Sverige lyckades Zhang lämna Kina via Hong Kong. Med hjälp av Asylrörelsen och Vänsterpartiet hölls sedan en hearing i rikdagen där han fick berätta om vad som hänt honom i Kina och om den demokratiska situationen i Kina. Hans fall rapporterades brett i Hong Kong och internationellt, vilket satte press på Migrationsverket, vilket var en viktig anledning till att han sedan beviljades politisk asyl.

Zhang avslutade med att kampen för rätten till asyl i grunden handlar om en kamp för arbetare och fattiga och att den måste fortsätta.

Punkten Att leva gömd inleddes av Reza Yekehzare från gruppen Misstro Oss Inte.

Reza Yekehzare är en av initiativtagarna till gruppen Misstro Oss Inte, som består av en större grupp iranier, vilka tvingats levt som papperslösa år efter år efter avslag på sina asylansökningar. Reza beskrev livet som gömd, som ett liv totalt utan medborgerliga rättigheter och präglat av ständig rädsla och stress.

20121008-130211.jpg

– Man kan tvingas att underrordna sig hänsynslösa arbetsgivare för att skaffa fram pengar för sin överlevnad, man tvingas ta svarta jobb eller t.ex. köra svarttaxi, man är hela tiden rädd för bli påkommen av myndigheter, t.ex. då man åker spårvagn och överhuvudtaget då man rör sig i det offentliga rummet.

– Namnet Misstro Oss Inte, blev ett namn vi valde för att ta kamp för rätten till asyl eftersom man ofta kände sig misstänkliggjorda av Migrationsverkets personal. Man samlades i en större grupp, oavsett bakgrund och religion och man började organisera sitt arbete.

– Den första maj anslöt man sig sedan till Rättvisepartiet Socialisternas första maj-demonstration under vår egen banderoll med gruppens namn. Därefter höll man en månadslång hungerstrejk på Gustav Adolfs Torg.

– Vi dokumenterade själva allt och spred filmer, bilder och artiklar på nätet och i olika media.

– Vi tvingade Migrationsverket att komma ut och ta diskussionen med gruppen direkt, av de ungefär 80 personer som inledde striden har nu över 40 fått permanent uppehållstillstånd och många har fått ärenden öppnade, men kampen kommer att fortsätta, lovar Reza Yekehzare.

– Det är viktigt att vi som fått asyl fortsätter att hjälpa de som inte fått det. Flyktingar kan dock inte lita på att andra skall kämpa åt dem, man kan ta emot stöd från andra men det är viktigt att alla kämpar själva också.

Reza Yekehzare uttrycker förhoppningen att konferensen kan vara början på en ny massrörelse för rätten till asyl för alla.

Karim Pourma talade sedan.

20121008-231751.jpg

Karim har varit i Sverige i elva år och är med i Misstro Oss Inte. Karim påpekade att många kamrater under denna asylkonferens, har berättat om kapitalismens roll i nedtrampningen av asylrätten.

– Jag vill också understryka att om man inte kommer åt de element som försörjer systemet är det en omöjlig tanke och genom organiserad kamp kan man kanske komma åt dem. Den iranska islamiska regimen krossar allt motstånd och alla oliktänkande tystas. Varje dag fängslas, torteras och avrättas fritänkare i Iran.

Karim tycker att det är viktigt att framhålla att man i gruppen kämpar mot den iranska regimen så att det en dag kan bli demokrati i Iran.

Johannes Lundberg från Göteborg talade om att gömma flyktingar.

– I Sverige har 3000 poliser nu specialutbildats i att hitta gömda flyktingar – detta kan leda till att lagar om vad som är tillåtet och inte, suddas ut. Bland annat har SD försökt få det olagligt att gömma flyktingar likt det är i Danmark.

– Det finns flera organisationer, vänstergrupper, kyrkor och privatpersoner som gömmer personer som fått avslag i alla instanser och som hotas av utvisning.

Men Johannes menar att gömma personer inte är en moralisk fråga, utan en politisk. Johannes varnade också för vad som kan ske om man inte vet vad man ger sig in på.

– Att hjälpa någon kan inge känslor av otillräcklighet, man kan känna att resurser och ork inte räcker till, i det sammanhanget kan det hjälpa lite att man ha kunskap och kännedom om situationen i det land den asylsökande flytt ifrån samt om kunskap om hur det svenska systemet fungerar.

Ali Nezam Fatemi från Misstro Oss Inte talade om sin situation.

Efter elva år i Sverige är Ali Nezam fortfarande hopp- och papperslös i Sverige. Han har varit med i den ettåriga kampanjen med gruppen men fick avslag efter att ha kompletterat med dokument. Han menar att Sveriges flyktingpolitik är dubbelmoralisk. Hela världen vet att Iran inte respekterar de mänskliga rättigheterna men Migrationsverket vill inte acceptera detta.

– De förväntar sig att jag skall kunna återvända till Iran.

Ali Nezam Fatemi har tillbringat tio år av sin bästa ålder med att vänta på uppehållstillstånd och han väntar fortfarande på att han en vacker dag skall få uppehållstillstånd och kunna leva som en fri människa i Sverige.

Ramin Abbasian fortsatte: Även han har flytt från Iran och har fått avslag på sin asylansökan trots att han varit aktivit regimkritisk och att detta medför livsfara om han tvingas återvända till Iran. Han beskriver att det i Iran saknas de grundläggande mänskliga rättigheterna. Ramin anser att myndigheterna blundar för att kvinnor stenas, homosexuella hängs och att 600 personer avrättades i Iran förra året. Han menar även att vi måste ena flyktingar från världens olika länder i en enad kamp, inte bara kämpa iranier för sig, afghaner för sig, afrikaner för sig.

20121008-231950.jpg

Ramin Abbasian ställde sig retoriskt frågorna: “Vad är nästa steg för Asylrörelsen?” och: “Hur går vi vidare efter konferensen?”

Iman Jalili från Misstro Oss Inte berättade även han om sitt läge. Iman har bott i Sverige i snart sex år. Han har en 2-årig dotter som är svensk medborgare. Har fått beslut om utvisning från Migrationsverket på grund av att han gjorde ett mänskligt misstag, vilket består i att han valde att inte lämna sin fru då hon var gravid i sjunde månaden. Migrationsverket har frågat varför han inte lämnade landet?

20121008-231639.jpg

– Jag har varit politiskt aktiv i Iran och fortsatte med det här.

Omans fall visar att man inte tar barnperspektivet i beaktning i sina beslut. Han har delad vårdnad om sin dotter efter det att han och hans fru till slut separerade. Han har alltså halva vårdnaden om sin dotter och den sker varannan vecka. Han bor svart, jobbar svart, han tvingas lösa allt själv utan något skyddande nätverk. Han ställer sig nu frågan varför MIV behandlar asylsökande på detta orättvisa sätt.

Han ville även tacka alla som arbetar aktivt i Asylrörelsen och påpekar att han även tackar de som arbetar i det tysta, i bakgrunden och riktade ett tack till Johannes Lundberg.

Caroline Holmgren, Göteborg, tog upp frågan om våldsutsatta papperslösa kvinnor

– Kvinnor som flyr från övergrepp, vart ska den våldsutsatta kvinnan vända sig? Skall hon vända sig till polisen som ber henne packa sin väska och låta sig utvisas? Ska hon vända sig till socialen? Det finns kvinnojourer för papperslösa men de har små resurser. Kvinnojouren Somaya har 20 platser i sitt skyddade boende.

Caroline lyfte även fram de segar som varit:

– Kampanjen Ain’t I a woman arbetar för skydd åt våldsutsatta papperslösa kvinnor och har utverkat det från två kommuner.

Kristofer Lundberg, Göteborg, och en av initiativtagarna till Asylrörelsen sammanfattade diskussionen under rubriken Så bygger vi rörelsen.

– Det är få områden i svensk och europeisk politik där det skett så stora försämringar som just asylrätten. Anledningarna till att man tvingas fly sitt hemland kan vara många, man flyr från krig, förtryck, diktatur, miljö- och svältkatastrofer.

– Man talar om behovet av en enad europeisk flyktingpolitik. Vad kan Reinfeldt tänkas mena med det? Siffrorna har nu vänts upp och ned, förr fick 80 % beviljat PUT, idag får 70 % avslag!

– Det ser olika ut runt om i Europa. I Österike var opinionen emot oss, I Sverige finns opinion för asylrätten. Vi måste visa att vi kan ge inspiration till asylaktivister runtom i Europa och vi måste bygga en alleuropeisk asylrörelse.

– Flyktingamnesti 2005 växte till en massrörelse, vann 17 000 uppehållstillstånd och tvingade bort den hårt kritiserade Utlänningsnämnden. Men rörelsen lades ned när den var som starkast, de som ansåg detta vara fel bildade sedan Asylrörelsen.

– Misstaget man gjorde, var att man hela tiden betonade att rörelsen var opolitisk. Man vågade inte nämna vargen vid dess rätta namn, man vågade inte identifiera exakt vilka krafter i samhället som beslutar om utvisningar. Vilka som verkställer utvisningar och varför. En rörelse som inte vet vem de bekämpar kan inte vinna.

– När rörelsen lades ner stod tusentals aktivister utan någon organisering som hjälpte dem att fortsätta kämpa på ett effektivt sätt och de nya som dragit med i arbetet viste inte var de skulle vända sig då organisationer varit förbjudna inom rörelsen.

– Att kampanjen lades ner skapade en tillfällig illusion om att målen hade uppnåtts. Men det visade sig inte vara sant, eftersom utvisningarna fortsatte och den omänsklig flyktingpolitik fortsatte.

– Men hur bygger vi en framgångsrik rörelse och hur uppnår vi våra mål? Det krävs demokrati, öppenhet, tendensfrihet. Asylrörelsen kämpar inte för flyktingarna utan med flyktingarna i arbetet för rätten till asyl.

– Vi har alla ett ansvar att bygga rörelsen, som är bred och där det finns skillnader i åsikter och inriktningar.
Han pratade ocksp om olika metoder:

– Huruvida blockader lyckas eller inte handlar inte om vilja utan om styrkeförhållanden. Hur många är vi? Hur många är polisen? Hur beslutsamma är staten? I lyckade aktioner har myndigheterna tagits på sängen. När polisen ser hur vi arbetar måste vi ändra taktik.

Kristofer nämner exempel från Stockholm, där man valde att flytta aktionerna från förvaret i Märsta och istället ut till flygplatsen. När man sedan märkte att det inte räckte gjorde man flygblad också och började prata med medpassagerare.

Polisen har flera gånger behövt ändra sitt agerande i sina försöka att utvisa personer. Asylrörelsen har då också ändrat taktik, till exempel köpt biljetter för att kunna kliva ombord och stoppa utvisningarna. Successivt har Asylrörelsen växt och så har även dess aktioner.

– Tredagarsblockaden i januari 2011, gav en liten glimt om vad vi skulle kunna uppnå om vi lyckas ena Asylrörelsen och arbetarrörelsen i arbetet mot utvisningar. För vem ska MIV till slut anlita när ingen vill köra bussarna, låsa dörrarna till förvaren, flyga planen.

– 200 personer deltog i blockaden, trots polisens hot om straff och böter blev svaret att “vi tar straffet, men det är ni som är kriminella”.

– En blockad, hur är bästa sätta att organisera den? Hur får vi så många som möjligt att delta? Viktigt att man känner sig säker på sin roll. Demokratin är viktig under aktionen,. Då 200 personer deltog hölls det tre möten för att fatta beslut, mit tunder pågående blockad. Det är viktigt känna delaktighet i sin militansnivå. Så kan vi få protesterna att växa. Styrkan ligger i det kollektiva agerandet

– Politisk masskamp kommer att kunna tvinga politikerna på reträtt. Vi behöver resa motståndet, öppna förvaren, riva Fort Europa. Vi behöver bygga rörelsen idag, imorgon och i framtiden.

Svaret på frågan vad vi gör härnäst föreslogs en landsomfattande protestdag som antogs enhäldigt och att en gemensam hemsida för att samordna arbetet ska sättas upp.

Hanna Tellholt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: