Stora protester mot Mursi

Egypten: 100 000-tals på Tahrir-torget i protest mot ”Mursi Mubarak”

I princip samtidigt, den 22 november,  som president Muhammad Mursi tog emot USA:s utrikesminister Hillary Clintons lovord för sitt medlande under senaste Israel-Gaza-kriget, gav Mursi sig själv diktatoriska befogenheter. Inga lagar, dekret eller deklarationer som beslutats sedan makttillträdet den 30 juni kan upphävas fram tills att en ny konstitution träder i kraft.Uppenbarligen ser USA-imperialismen en samarbetspartner i den egyptiska regeringen styrd av Muslimska Brödraskapet. Även ekonomiskt inrättar sig ”det nya” Egypten efter de kapitalistiska spelreglerna. Nyligen gjorde landet upp med IMF om ett lån på 4,8 miljarder dollar (31,7 miljarder kronor) i utbyte mot ett löfte att avskaffa alla bränslesubventioner. Detta är ett hårt slag mot arbetare, bönder och fattiga. Subventionerna utgör 20 procent av budgeten och miljoner människor är beroende av dem för matlagning, luftkonditionering, uppvärmning och transporter.

Både de sociala frågorna och solidariteten med palestinierna – vars situation knappast lösts med Mursis inblandning i vapenvilan – hettar upp det politiska klimatet, när nu frågan om de demokratiska strukturerna exploderar. I dekretet från den 22 november finns också med att den konstituerande församling som tar fram förslaget på ny konstitution och parlamentets överhus – Shuran – är immuna mot rättsligt åtal. Redan innan de senaste dagarnas hysteriska tempo stod det klart att konstitutionsarbetet stressas fram. Nu pressades ett förslag fram genom en nattmangling och en folkomröstning ska hållas redan den 13 december!

Landets domare – varav många är tillsatta under Mubarak och längtar tillbaka, medan andra deltog i kampen mot valfusket under Mubaraks tid – är i strejk sedan dekreten lanserades och flera säger nu att de kommer att vägra medverka i bevakningen som behövs för att legitimera denna folkomröstning. Domarkåren är splittrad, dess talespersoner uppger att de ändå ställer upp i folkomröstningen.

I förslaget till konstitution står att islam ska vara ”huvudsaklig källa” till lagstiftningen, så var det också i störtade Mubaraks lagar. Av de 100 delegaterna i församlingen har 15 liberala och kristna hoppat av p g a brist på inflytande. Bara fyra delegater är kvinnor och kvinnors rättigheter hotas. Human Right Watch menar att utkastet vad gäller yttrande- och religionsfrihet mer liknar en brottsbalk.

Arbetares rättigheter existerar inte alls. Så här skriver Egyptens oberoende fackföreningsfederation EFITU i ett uttalande:
”Arbetare representeras i konstituerande församlingen av Arbetsmarknadsminister Khalid al-Azhary. Kan någon som sett hans uppträdande under sin tid vid departementet tro att han kommer att försvara arbetares rättigheter? Vi baserar oss inte på antaganden. Alla utkast som kommit från församlingen har varit helt tömda på rättigheter för arbetare, bönder, fiskare och arbetare i informella sektorn. De paragrafer som nämner arbete och social rättvisa förpliktigar ingen att verkligen implementera något. Samtidigt försvaras fabriksägares och företagsledningars intressen. För närvarande finns chefer som vägrar att betala ut löner, avskedar arbetare eller använder order för att stänga ner hela fabriker, även när de själva njuter av privilegier.”

EFITU efterlyser lagar som försvarar rätten att organisera sig och strejka, minimi- och maximilöner, social säkerhet, sjukvårdsförsäkring för alla medborgare och mycket mer. Tre miljoner arbetare är nu organiserade i 800 oberoende fackföreningar i Egypten, tack vare revolutionen (det fanns fyra innan revolten). Strejker, ockupationer och blockader pågår hela tiden. Nyligen lyckades 2 000 hamnarbetare genom ockupation och strejker tvinga företaget DP World (som ägs av Dubai) att backa och återanställa åtta fackliga aktivister som sparkats.

Sedan mitten på förra veckan är Tahrir-torget åter belägrat av 100 000-tals demonstranter, som kallar presidenten för Muhammad Mursi Mubarak eller den nya faraonen. Per Björklund, som nära följt arbetarkampen och revolutionen, kommenterar på sin blogg att detta motbevisar påståenden om att torget aldrig skulle kunna fyllas utan stöd från Muslimska Brödraskapet.

”Efter de stora protesterna i Kairo, Alexandria och ett antal andra städer idag har egyptiska aktivister utnämnt tisdagen till ’dag 19 av revolutionen.’ Med det vill de säga att massprotesterna nu tar vid där de slutade den 11 februari 2011, när demonstranterna lämnade Tahrirtorget trots att regimen i sin helhet ännu inte störtats – bara dess galjonsfigur Hosni Mubarak”, skriver Björklund. Det finns med andra ord fortfarande en medvetenhet för att revolutionen måste fortsätta.

I textilarbetardistriktet Mahalla, revolutionens vagga, bröt de fysiska konfrontationerna mellan Muslimska Brödraskapet och 5 000 revolutionärer ut först, den 29 november. I helgen demonstrerade Brödraskapet med uppåt 200 000 i Kairo, men de stötte inte samman med de massor som fanns på Tahrir. Det fanns de inom vänstern som uppmanade till en röst på Mursi i presidentvalets andra omgång. Argumentationen gick ut på att motkandidaten Ahmad Shafiq kom från militären och representerade kontrarevolutionen, därmed skulle Mursi vara ”mindre ond”. De senaste veckornas utveckling har med all önskvärd tydlighet visat vilket misstag detta var.

Vägen framåt för verklig demokrati baserad på ekonomisk rättvisa är svår och lång – trots det måste vissa viktiga slutsatser dras: vägen blir så mycket längre när arbetarklassen säljer ut sitt oberoende till religiösa högerledare eller andra falanger inom maktapparaten.

Vad kommer att hända nu? Muslimska brödraskapet är en stor rörelse, men i jättelandet på 83 miljoner hade de ändå bara stöd av en minoritet i valet och många väljare är förstås själva drabbade av arbetslöshet, höjda vetepriser m m. Brödraskapet lanserade att en 1 miljons-marsch skulle genomförts förra veckan men tvingades backa och ställa in. Däremot visar slagord som ”Gud styr” på Mursi-demonstrationerna att många är beredda att blint följa sin ledare, utan vidare eftertanke.

De revolutionära aktivisterna kommer troligtvis att uppmana till bojkott av folkomröstningen. Det är också svårt att föreställa sig hur det skulle gå att få ut miljoner att rösta om en hel konstitution med så kort varsel. Frågan är om det spelar någon roll för Mursi. Oavsett vilket, skulle en konstitution i arbetandes, fattigas, kvinnors och minoriteters intressen vara något helt annat. Bara massrörelsen, den obegränsade strejken, skulle kunna skapa den diskussion mellan miljoner människor som fanns i början på 2011. I en sådan massdialog skulle en konstitution för de många kunna födas.

Elin Gauffin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: