Drabbande bok om övergrepp och kränkningar

bära leggingsDet är med en ständig känsla av obehag varvat av empati man läser Saras Stilles självbiografiska verk ”Bära leggings i januari”.

Denna bok som släpptes i februari, har ryckts från hyllorna och lästs av många sedan dess.

Man våndas över allt Sara utsatts för i så ringa år samtidigt som man slås av den inre styrkan som håller henne vid liv genom händelser som nog skulle få många att ge upp. Hennes prövningar och motgångar hon möter längs vägen fångar läsaren och det är många gånger som man får plocka upp hakan från golvet.

Sara växte upp under förhållanden där hon som barn försummats av föräldrarna och där hon i en sådan situation söker tröst hos andra vuxna förebilder.

Det är här hon träffar Jesper, en betydligt äldre kille som först ”räddar” henne, ger henne uppmärksamhet och trygghet för att sedan utöva sin makt på henne genom ett flertal våldtäkter, misshandel och maktutövande.

Sara blir under åren även gravid och får gå igenom missfall. Hela denna tiden lyser föräldrars och andra vuxna med sin frånvaro och Sara får bearbeta allt som händer helt själv.

I förordet beskriver Sara kort och enkelt hur hon som barn bearbetar det sexuella våldet genom att ligga runt med vem som helst i självskadande syfte och genom det ett desperat försök till att få kontroll över sin egen kropp. En kropp som tagits ifrån henne, misshandlats och besudlats av en man i maktposition.

Boken går igenom rättsproceduren där Jesper till slut ställs inför rätten och hur Sara om igen blir kränkt av systemet. Hon blir till exempel ifrågasatt över en av våldtäkterna utifrån att hon burit ”leggings i januari”.

Sara bor idag med sin sambo och håller på att utbilda sig till jurist. Hon har viljan att hjälpa andra kvinnliga brottsoffer.

Boken är vad jag vill kalla ”viktig” i den bemärkelsen att den bör läsas av alla. Vi lever inte i ett jämlikt samhälle och vår skeva kvinno- och manssyn genomsyrar även vårt rättssystem. Den dagen vi för över skulden från ”offret” helt till förövaren har vi nått en bit på vägen. Att skuldbelägga flickor och kvinnor för att de blivit utsatta för våldsbrott är förkastligt men ses dagligen i våra rättssalar.

Sara berör hur samhället sätter skuld på flickor genom att flickor lärs upp hur de ska undvika att bli våldtagna istället för att pojkar inte lär sig hur man inte ska våldta. Flickor och kvinnor ska anpassa sig efter mannens ”biologiska” våldstendenser. Och man ser fortfarande på våldtäkt enbart ur en sexuell synpunkt istället för vad det verkligen är : Våld och makt. Allt bygger som sagt på samhällets skeva syn på kvinnor och män.

Jag har gjort en kedjebok av ”Bära leggings i januari” och den ska få vandra från läsare till läsare. Den får vara ännu en ögonöppnare till att jämlikhet måste arbetas och kämpas för att uppnås. Det kommer aldrig att ske av sig självt.

”Bära leggings i januari” gavs ut av Kalla Kulor Förlag.

Lisa Thorander

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: