Sköterskor i Borås slår larm


På SÄS i Borås larmar sköterskorna på avdelning E71 – där majoriteten av vården är cancervård – om en brist på resurser, som är så allvarliga att viss del av vården måste bortprioriteras. Arbetsbelastningen är så hög att risken för en massiv personalflykt är överhängande. 



Larmet kommer i form av ett brev till sjukhusets styre samt politiker. Författare är undersköterskan Lina Pihläng, och alla hennes kollegor undertecknade. Upprinnelsen till brevet var att två av hennes kollegor till slut fick nog och sökte jobb på annat håll. 
– Det är inte okej att jobba under de här förhållandena, och jag är väldigt orolig för att det ska leda till att all den kompetens och erfarenhet som finns här ska försvinna när vi inte orkar med det längre, säger hon i en intervju med Borås Tidning (BT) den 1 mars.

 

Anledningen till att sköterskorna nu vänder sig direkt till politiker samt till sjukhusets ledning, är att deras närmaste chefer meddelat att de p.g.a. budgetramarna inte kan göra vad sköterskorna kräver. 

– Vi behöver det för att få en dräglig arbetsmiljö och se till att vi kan ge god och säker vård till våra svårt sjuka patienter, säger Lina Pihläng. 

 

Sköterskeyrket är just det: Ett yrke, inget kall. Trots detta är sköterskornas personliga uppoffringar för sina patienter ett stort skäl till att vården inte fullkomligt kollapsat. Det andra stora skälet till att det fortfarande finns en vårdapparat är den solidaritet sköterskorna känner mot varandra. De vet att om en av dem lämnar, eller ens har en sjukdag, så gör det arbetsbördan på kollegorna ännu tyngre. 

 

– Patientsäkerheten har inte utmanats så mycket som den borde ha gjort, men det är bara för att vi sliter ut oss och täcker upp för varandra, säger sjuksköterskan Tiina Lindqvist till BT.

 

Detta betyder, omsatt i verkligheten, övertid så gott som var dag. Det betyder att inte lyssna på sin kropp och stanna hemma vid sjukdom — ett kalkylerat risktagande, med danske på kollegor och infektionskänsliga patienter.  

 

Sjuksköterskan Anders Malmgren vittnar om samma sak: 

– Man har sträckt sig och sträckt sig så långt det går, men nu ser man på folk att måttet är rågat. Man orkar inte längre, säger han till BT. 

 

Arbetsbelastningen har under en lång tid varit hård, men sköterskorna på onkologen i Borås vittnar om att situationen förvärrats åtskilligt det senaste året. Tidigare var det perioder med överbeläggningar, och nu är det i princip regel att det saknas två eller fler vårdplatser. Personalen försöker lösa detta genom att placera patienter i små ru, som saknar både fönster och toalett. 

 

– Och de patienter som är inne behöver alla mycket vård och tillsyn. Det är stentufft nu, så fort du klarar dig hemma så skrivs du ut, berättar han vidare.

 

På avdelningen behandlas såväl akuta fall som de som befinner sig i livets slutskede. Att göra avkall på de viktigaste medicinska åtgärderna finns inte på kartan. Saker som sköterskorna inte ges möjlighet att prioritera är dela ut mellanmål och dryck till patienter som behöver näring för sin cellgiftsbehandling eller att inte hinna lägga om sår, vända patienter eller kontrollera parametrar så ofta som man borde. 

 

Sköterskorna beklagar att de bara har tid att ”släcka bränder” och inte har möjlighet att ligga steget före i behandlingarna, så som krävs för en fullgod vård.

– Bara en sådan sak som att ha tid att samtala med patienter som inte har lång tid kvar att leva. Det är vissa saker man har rätt till i de situationerna som vi inte kan uppfylla i dag, säger Lina Pihläng. 

– Ingen ska behöva vara törstig eller ligga i en blöja och vänta på att någon ska få tid att byta den. Patienterna har rätt till en värdig vård, men så blir det inte alltid i nuläget, avslutar sjuksköterskan Anna Augustsson i BT. Att skriva ett brev till chefer och politiker kan betraktas som en form av missnöjesyttring. Att uppmärksamma politiker på hur dålig situationen är skulle ha effekt om det rörde sig om ovetande från deras sida. Men eftersom det handlar om medvetna beslut, så måste kampmetoder tas bruk. 

 

Kamp och protester lönar sig. I Dorotea gav en lång ockupation av sjukstugan seger till personal och patienter. Alldeles nyligen tvingades S, MP och V i Norrbotten att backa efter stora protester, och sade nej till nedläggning av IVA och narkos i Kalix och Kiruna. 

Rättvisepartiet Socialisterna menar ett det behövs ett landsomfattande vårduppror. Vi säger nej till direktörslöner och villkor som skiljer sig från vårdpersonalens. RS kräver också att det finns en demokratisk kontroll på arbetsplatser. Pamparnas höga löner och politikernas avfjärmade tillvaro innebär att arbetarna inom alla sektorer, inte bara vården, måste lita till sin egen styrka för att få till stånd en förändring. Pengarna till upprustning av vården finns – hos rika, banker och storföretag, och det är därifrån de måste tas. Vi för fram parollen att det behövs ett nytt arbetarparti, som konsekvent jobbar för rättvisa, jämlikhet och socialism. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: