Socialism: Bästa skyddet mot virus och klimatkatastrofer

Gemenskap och solidaritet – alltså socialism – är den nödvändiga vägen framåt för att leva i samklang med naturen (Foto: Natalia Medina).

Första maj är arbetarnas dag för samling och gemenskap. I år är bara formen annorlunda. Första maj är rödare än någonsin. Det är inte bara oro, sjukdom, hunger och död som ökar i världen idag. Det gror också en ny medvetenhet bland miljoner människor. En insikt om att det bästa skyddet mot virus är ett samhälle som bygger på gemenskap.

Annons

Säkra försörjningen av läkemedel

Det har redan larmats om en stor brist på propofol i Stockholm, det vanligaste narkosmedlet inom intensivvården (Foto: Johan Sand).

Allt eftersom vårdavdelningar och inte minst intensivvårdsplatser börjar fyllas på av covid-19-patienter ökar förbrukningen av sjukvårdsmateriel. En kritisk punkt är läkemedelsförsörjningen.

I Stockholm har antalet intensivvårdsplatser mångdubblats de senaste veckorna för att klara den väntade anstormningen av svårt sjuka covid-19-patienter. Intensivvård är en mycket materielkrävande del av sjukvården. Det gäller inte minst läkemedel. Det har redan larmats om brist på det vanligaste narkosmedlet inom intensivvården, propofol.

Eftersom covid-19 är en sjukdom som ger luftvägssymtom blir behovet av respiratorer för att ta över och understödja andningen hos de svårast sjuka extra stort.
Respiratorbehandling förutsätter att patienten är nedsövd för att tolerera behandlingen, och för detta används ofta narkosmedlet propofol. När antalet respiratorbehandlade patienter ökar, ökar också förbrukningen av propofol.

Redan innan coronakrisen var läkemedelstillgången osäker för akutsjukhusen. De senaste åren har präglats av ständigt återkommande restnoteringar av vanliga läkemedel. Sjukhusapoteken har inte kunnat leverera de läkemedel som har beställts, utan istället restnoterat, det vill säga skjutit upp leveranser till när de beställda läkemedlen åter finns tillgängliga.
Inga av de flera olika konkurrerande apoteksbolagen har några stora lager, inte ens av de vanligaste läkemedlen. Ett lager är ur ett företagsekonomiskt perspektiv en stor mängd inköpta och betalda varor som inte säljs, det vill säga uteblivna intäkter. För att maximera sin vinst försöker de olika apoteksbolagen därför ha så små lager som möjligt.

Före 2009 hade det statliga Apoteksbolaget ansvaret för att upprätthålla ett krislager av läkemedel, utöver att tillhandahålla läkemedel till sjukhus och vårdinrättningar. Men 2009 avreglerades apoteksmarknaden och det gamla statliga Apoteksbolaget styckades upp och såldes delvis ut.
Motiveringen var att den konkurrens som följde av avregleringen skulle sporra de olika apoteksbolagen att finna billigare underleverantörer och pressa ner priserna. Resultatet har istället blivit återkommande brist på även mycket vanliga läkemedel.
Nu har bland annat Moderaterna uttalat krav på att staten ska ta över ansvaret för läkemedelsförsörjningen, utan att minnas att det var de själva som avreglerade den. De har givetvis rätt i sak: alla utom vinstjagande apoteksbolag tjänar på att distributionen sker inom ramen för offentligt ägande.

Det går inte att kontrollera det man inte äger, och anser man att läkemedel är samhällsviktiga blir följden att all distribution av läkemedel måste centraliseras. I förlängningen gäller detta även forskning och produktion av läkemedel, alltså hela läkemedelsbranschen.

”Helt feltänkt att skära ner på vården”

Timo Söderlund med sin hund.

Timo Söderlund är patient på SÄS i Borås, medlem i Socialdemokraterna, och arrangören av vårdmanifestationen på Första maj i Borås. Offensiv får en pratstund med honom på caféet i huvudentrén på SÄS Borås. 

Vårdkamp på 1:a maj

David Lindquist talade bl.a. om den fackliga kampen

På Första maj i Borås talade från Rättvisepartiet Socialisterna David Lindquist. Det var en gemensam manifestation med talare från RS, K, V, S och initiativtagaren Timo Söderlund, som talade i egenskap av patient. RS tal fokuserade på behovet av gemensam kamp mellan arbetare både inom och utanför vårdsektorn, samt av patienter. Timos tal täckte många olika perspektiv, och ställde bl.a. krav på att all vård skule återtas i offentlig ägo.Han kritiserade riskkapitalister, tog upp SAS-pilotrernas strejk som gott exempel. 

Samtidigt som arbetsmiljön blir sämre ser vi att vårdpersonalen blir allt  mindre beredda att acceptera detta. Barnmorskor  i Stockholm säger upp sig kollektivt i  protest mot  dålig arbetsmiljö. Sjuksköterskor på Sahlgrenska lämnar, och detta i sig har förvärrat situationen. Hela ansvaret för detta ligger på politikerna. Och det är alltså samma politiker som säger att det är farligt för patienthälsan att strejka. Men vi i Rättvisepartiet Socialisterna säger tvärtom. Det är genom att trotsa politikernas förhoppningar om att vårdpersonal bara ska gilla läget, som segern kan vinnas.

Därför kan det vara värt att påminna om att såväl Kommunal som Vårdförbundet har tagit ut sina medlemmar i strejk under 2000-talet. Då sas det också att patienthälsan hotades av vårdpersonalens strejk men faktum är sen dess har nedläggningarna fortsatt och läget för patienterna har förvärrats. Så frågan som behöver ställass är vem det egentligen är som riskerar patienthälsan

Någon timme senare talade Jonas Sjöstedt på Vänsterpartiets demonstration, och RS var där . Det var deras största demonstration i Borås någonsin, och i Stadsparken samlades en skara på runt 600 personer för att lyssna på hans tal, som rörde bl.a. strejkrätt, klimat och välfärd.

1 maj i Borås: Manifestation för vården

Boråsare har fått nog av vårdslakten. (Foto: Timo Söderlund)

Årets 1 maj i Borås kommer inte att bli som den brukar. För första gången på många år står en enskild sakfråga i centrum: vården i Västra Götalands-regionen. Initiativtagare är Timo Söderlund, som själv är patient och länge har haft ett brinnande engagemang i dessa frågor.

Skolbiblioteken behöver satsning

Skolbiblioteket på Bäckängsgymnasiet i Borås.

Skolbiblioteken har en viktig funktion. De bidrar till att eleverna kan nå sina mål i lärandet, och dessutom ökar de medie- informationskunnigheten samt förmågan till kritisk granskning. Men på många håll är de väldigt eftersatta, inte minst i Borås.

Upprop för ambulanssjukvården

Ambulanssjukvården i Borås hotas. Foto: Josefine S/Flickr

Erik Hammar, ambulanssjukvårdare på SÄS i Borås, har startat ett Facebook-upprop mot förslaget att spara miljoner på ambulansvården i Sjuhärad. Redan har nästan 1000 personer skrivit på. Ambulanssjukvården kan vara skillnaden på liv och död för någon som blir akut sjuk, eftersom tid alltid är en viktig faktor i dessa sammanhang. 

Besparingarna föreslås av den borgerliga majoriteten, och orsaken är att SÄS dras med stora underskott. Alldeles nyss avslogs ett förslag om att avskriva de stora skulderna. 

Ett av sparförslagen är att inte ersätta ambulanspersonal om de blir sjuka. Men Erik Hammar är oroad över konsekvenserna:

– Det värsta tänkbara är ju att när vi är färre ambulanser i drift, så har vi ju svårare att nå våra patienter. Och vi har ju svårt att nå våra politiskt uppsatta mål redan som det är idag, säger han till P4 Sjuhärad. 

Målet är att ambulansen ska nå 90% av alla inom 20 minuter när det är livshotande. Och inte ens i nuläget når man mer än drygt 65% av alla i området. 

Alliansen i Regionen har styrt i 10 år och lagt resurser på ständigt nya privatiseringar samtidigt som vården inte klarar bemanningen. Det som istället behövs är är att personalen har mer ork, fler kolleger och bättre löneutveckling. För att detta ska bli verklighet krävs kamp. Uppropet på Facebook är ett av många initiativ som på senare år tagits av, patienter och anhöriga.

Rättvisepartiet Socialisterna uppmuntrar initiativet, och stöder självklart detta upprop. Om en månad är det Första maj, och då står vi på Stora torget i Borås och deltar i manifestationen för att rädda vården från budgetåtstramningar och nedskärningar. En säker vård kräver slut på underbemanning och mer personal! Satsa på bättre villkor och arbetsmiljö så att fler orkar och vill jobba kvar inom vården. Vi uppmanar alla boråsare att göra oss sällskap där, som en del av kampen för en upprustad välfärd på personalens och brukarnas villkor! 

Demokratiupprop för att rädda biblioteken

Stadsbiblioteken och närbiblioteken hotas, och därmed det öppna samhället, skriver Författarförbundet. Foto: RS Borås.

Nedskärningar och besparingar på det allmänna drabbar även det som uppbär vår demokrati och ska möjliggöra folkligt deltagande i samhällsutvecklingen. Sedan 1995 har mer än en fjärdedel av alla folkbibliotek och närbibliotek (tidigare känt som ”filialer”) försvunnit, och nedläggningar fortsätter i oförminskad takt. 

Vårdkris i Borås

Södra Älvsborgs sjukhus i Borås ligger back med 156 miljoner.

 

Södra Älvsborgs sjukhus (Säs) i Borås ligger back med 156 miljoner. Över 800 patienter har väntat i mer än 90 dagar på operation eller annan behandling. Kön till förstabesök är ännu längre. 1.600 personer har väntat över tre månader på att få träffa en specialist. Sjukhuset har dragit ner på antalet vårdplatser genom åren, och vi är nu i ett läge där de absolut inte räcker till. Det krävs ofta inläggning tre-fyra dagar efter operation så det här är ett stort problem, säger verksamhetschef Jerker Nilson till Borås Tidning den 28 januari. 

 

”Det är liksom okej att slita ut oss”

För några vecka sedan skrev sköterskorna på E71, canceravdelning på Borås sjukhus, ett öppet brev till chefer och politiker. Brevet förklarade den ohållbara situationen med brist på sjuksköterskor, med allt vad det leder till i form av söndersliten personal och patienter som lider i onödan. Offensiv träffar Carina. Tidogare var hon  sjuksköterska på E71, och nu på en av sjukhusets psykiatrisk vårdavdelningar. 

 

— På min avdelning var vi underbemannade redan tidigare. Nu har fyra sjuksköterskor sagt upp sig. Vi är så få kvar att vi inte kan få ett schema att rulla. Och hela psykiatriska kliniken har ju brist på sjuksköterskor, precis som på många andra ställen på Södra Älvborgs sjukhus. Ingenting görs för att komma tillrätta med det. Situationen på E71 verkar vara ännu sämre nu än på den tid jag jobbade där. Ledningen har samma attityd mot personalen. Vi sjuksköterskor är utbytbara, och det är liksom okej att slita ut oss. Det görs ingenting; man pratar om sjuksköterskebristen överallt och hela tiden, men man gör ingenting för att förändra det, säger hon med eftertryck. Och när man som anställd säger det att höja lönen, då har nog de ovanför oss gått i någon skola där de lärt sig att få säga ”det är inte lönen det beror på”. Vem du än pratar med i ledningen så kommer det som ett mantra, att det är inte lönen det beror på. Det är fascinerande. Man pratar om karriärmöjligheter m.m, men till sist är det lönen som spelar roll. Och höjs lönen, då kommer fler sjuksköterskor, och då blir arbetsmiljön bättre. Det hänger ju ihop. Belastningen skulle minska, och det skulle göra att man inte är helt slut när man kommer hem. När jag jobbade på E71 var det ett fruktansvärt tempo, det var omänskligt. Man får aldrig göra nånting utan att bli avbruten. 

 

— Sättet som scheman är upplagda på gör att heltidstjänster sträcker sig över dygnets alla timmar. Det gör att det blir svårt att få ihop det för tex ensamstående. Många orkar inte heltid. Och om man som nyutexaminerad inte orkar , då är det nåt som är galet!

 

Om vi pratar lite om motrörelsen? 


— Jag är facklig företrädare på psykiatriska kliniken. Det finns ju en lag där det står att arbetsgivaren ska se till att det går att arbeta och må bra samtidigt. Men det är väldigt långt borta. ”Det är viktigt att arbetsgivaren skapar förutsättningar för arbetstagaren att göra den uppmärksam på höga brister”, står det skrivet i deras direktiv. Men det är bara prat. Ett exempel på att de inte lyssnar på oss är att Västra Götalands-regionen vägrar ta in hyr-sjuksköterskor före sommaren, trots att vi larmat om att det behövs nu. Folk orkar inte jobba på sjukhuset i Borås. Under de två år jag jobbat på psykiatriska kliniken har tio sjuksköterskor valt att sluta.

 


När vi pratar om resurser till vården har Carina ha koll på vad som ligger bakom den nedmontering som pågått under en lång tid nu. Att regeringen med våra skattepengar räddade bankerna under finanskrisen, medan offentliga sektorn stod för notan, ser hon som den riktiga anledningen till vårdens kris, och passar samtidigt på att ironisera över rasisternas försök att skylla på invandrare allt från nedmonterad välfärd till våldtäkter.



 

Vad är lösningen?
 — Höj lönerna! Det gör att sjuksköterskor stannar, och lockar andra, avslutar hon. 


RS/Offensiv tycker att Carina gör många bra poänger. Vi säger:
·         Högre löner till sköterskorna!
·         Arbetarna ska ha makt över sina egna scheman! 
·         Fasta anställningar istället för inhyrd personal! 
·         Ett riksomfattande vårduppror, där personal, patienter och anhöriga tar strid!