Baloch Martyrs Day i Borås

2016-11-13

balochbild

Idag, 13:e november är den internationella minnesdagen för balochiska martyrer. På ett antal platser världen över uppmärksammas de som givit sina liv i kampen mot de stater som förtrycker och exploaterar balocher (framförallt den pakistanska statsmakten). I Borås uppmärksammades detta med en manifestation på Stora Torget kl.15.00, och precis som tidigare deltog Rättvisepartiet Socialisterna (RS). RS har länge varit engagerade i solidaritetsarbetet med Balochistan, och flera balochiska frihetskämpar som drivits på flykt är nu medlemmar i partiet.  Nedan följer en något förkortad version av en artikel som publicerades i tidningen Offensiv den 24 augusti i år, skriven av Kristofer Lundberg.

Balochistanska människorättsaktivister försvinner och mördas av den pakistanska regimen. Den 8 augusti mördades advokaten Bilal Anwar Kasi i en riktad attack där han sköts till döds i Baluchistans huvudstad Quetta. Samma dag dödades 72 advokater och 122 skadades när en bomb exploderade, riktad mot de som hade samlats på sjukhuset för att protestera och sörja kollegan. Bilal Anwar Kasi var ordförande för Baluchistans advokatförbund och företrädde försvunna personers familjer.
Under 2015 försvann 463 personer våldsamt mot sin vilja i Baluchistan (en av Pakistans fyra provinser), enligt människorättsorganisationen Voice for Baloch Missing Persons. Det är en ökning från år 2014 då 435 personer försvann. Samma år hittades 455 torterade och stympade kroppar.

Upptäckten av saknade personers stympade kroppar började 2008, och har fortsatt att öka varje år sedan dess. De tillhör politiska aktivister och människorättsaktivister, bortförda av den pakistanska militären.  Många baucher som ”försvinner” hamnar i den pakistanska arméns tortyrceller. En som har upplevt dessa tortyrceller och tidigare vittnat om det, är Rättvisepartiet Socialisternas medlem Zahid Baloch. Han tillbringade själv tre månader i tortyrcell och vittnar om en brutal behandling med elchocker, sexuellt våld och förnedring.
– De klädde av mig naken, krossade mina fotleder, bröt mina fingrar… Jag har 32 stygn på ryggen och huvudet efter tortyren. Det var de värsta dagarna i mitt liv, berättar Zahid Baloch.
– Men jag överlevde. Mina två morbröder och tre kusiner, de mördades. .

Under två veckor i december 2015 kidnappades över 40 kvinnor och 28 barn av den pakistanska armén i det av Pakistan ockuperade Baluchistan. Nasrullah Baloch, ordförande för Voice for Baloch Missing Persons som företräder anhöriga till försvunna, sa vid en presskonferens den 3 januari i år att:

– Vi har också mottagit rapporter om de kidnappade Balochkvinnorna och barnen från Bolanområdet i Baluchistan. De fördes bort av den anledningen att regeringen misstänker att deras män är involverade i den väpnade kampen. I övrigt är situationen för de bortrövade kvinnorna och barnen ännu okända. I täten för det civila motståndet står kvinnorna som också drabbas hårt av repressionen. Deras maskerade ansikten har blivit synonymt med motståndet.

Kvinnornas roll i kampen hör också samman med deras sociala situation och hur de drabbas av den pakistanska regimens politik. Trots att Baluchistan är rikt på guld, gas, kol och olja tvingas befolkningen på grund av avsaknaden av bra sjukvård att resa 70 mil till närmaste sjukhus i Karachi.
Enligt Pakistan Health Demogra­phic Survey dör tre gånger fler kvinnor vid barna­födsel i Baluchistan än i Pakistans övriga provinser.

Tusentals baluch­aktivister är försvunna och/eller mördade. Andra hålls i tortyrceller. Oberoende människorättsorganisationer bekräftar försvinnanden, tortyr och mord.
Zahid hade tur.  Många av de som förs bort torteras och återfinns aldrig. Att de har fått avslag på sin asylansökan innebär därmed en stor fara för livet. Zahid riskerar att utvisas till Norge där han har ett väntande utvisningsbeslut. Han riskerar således att utvisas till ett land där etniska minoriteter och civila förlorar sina liv på grund av islamistiska fundamentalister och den pakistanska regimens statsterrorism. Med anledning av förtrycket från den pakistanska regimen riktat mot Baluchistan har befolkningen rest sig, men har svårt att stå emot den tungt beväpnade militären, en av regionens starkaste. Som ett resultat av det statliga förtrycket från regimen växer en separatiströrelse fram.

Förtrycket har skapat en sådan desperation att allt fler unga inte ser någon annan väg än att ansluta sig till en väpnad kamp för självständighet. I en sådan situation är det vår uppgift som socialister att peka på behovet av arbetarenighet och bygget av en massrörelse. Även om ett självförsvar mot den pakistanska staten är legitimt – också en väpnad sådan – får inte detta övergå i individuell terrorism eller riktade attacker mot civila. Ett väpnat motstånd mot den pakistanska regimen kan heller inte ensamt segra, utan måste knyta band med kamprörelser i hela Pakistan.

Pakistan har ockuperat Baluchistan i syfte att exploatera dess naturresurser sedan år 1948. Där utspelas ett krig mot befolkningen som sällan får några rubriker. Ett rättfärdigat krav som växer fram är därför de pakistanska truppernas tillbakadragande från Baluchistan. Krisen i Pakistan har fördjupats under senare år och i Baluchistan är läget sannolikt mest kritiskt. Massorna hotas av religiös extremism, militariserade klaner, självmordsbombare och statsterrorism.

År 2013 dödades tre medlemmar i Socialist Movement Pakistan (RS systerparti) i Baluchistan av grupper kopplade till al-Qaida. Såväl imperialismen som Pakistan har lämnat Baluchistan under­utvecklat och isolerat, samtidigt som den pakistanska staten plundrar dess tillgångar. Kampen för demokratiska fri- och rättigheter och nationell frigörelse handlar därför lika mycket om kampen för socialism och demokratisk kontroll över landets naturtillgångar.

Som socialister ser vi arbetarklassen som den enda klassen förmögen att lösa massornas problem. Baluchistans arbetare och fattiga är i stort behov av hjälp och solidaritet från den internationella arbetarrörelsen. Endast under en enad fana kan arbetarna och de fattiga massorna bedriva en framgångsrik kamp mot krig, ockupation och förtryck – för fred, jämlikhet och en socialistisk federation i regionen med rätt till självständighet för Baluchistan och andra nationella minoriteter som en del av kampen för en socialistisk värld.


Minns gårdagen, organisera för idag

2016-11-12

bild-kristallnatt-2016

I ett bitande kallt Borås hölls på onsdagen den 9 november en manifestation apropå årsdagen av Kristallnatten. Ledorden var: Med Kristallnatten i minne – mot dagens rasistiska våld. Arrangerade gjorde Rättvisepartiet Socialisterna. David Lindquist inledde manifestationen och därpå följde tal av Kristofer Lundberg. 

I Sverige ser vi att det rasistiska våldet ökar på flera plan. Dels ökar gatuvåldet – våldsamma rasistiska och nazistiska formationer utgör ett allt större på gatorna. Dels ökar det statliga våldet i form av brutala utvisningar, rivningar av romska läger och kavallerichocker mot antirasistiska demonstranter.

Samtidigt tar sig rasismen in i de kulturella finrummen; på bokmässan, på ledarsidorna, till TV-sofforna och in bland kultursfärens ”proffstyckare”. Denflyktingvänliga Refugees Welcome-rörelsen slogs i spillror genom att kidnappas av etablerade politiker, urvattnas och försvinna i tomma intet när samma politiker sedan stängde gränserna och började massutvisa människor tillbaka till död, förtryck och rämnade samhällen. Och genom vapenexport är Sverige delaktigt i de många krig som folk tvingas fly ifrån.

Som svenska staten under 1930-talet stängde gränserna för de judar som försökte fly ifrån nazismen, stänger man nu gränserna för de som försöker fly ifrån dagens krig, folkmord och diktaturer. Människor som flyr ifrån platser på jorden som präglas av blodigt sönderfall, hoprasade samhällsfunktioner, inbördeskrig mellan olika sekteristiska falanger som slaktar civila får inte komma in i Sverige. Att inte se likheten med när Sverige stängde gränserna för de judar som flydde nazisterna på 30-talet menar Rättvisepartiet Socialisterna är både dumt och farligt. Under många, många år har unga boråsare demonstrerat den 9:e november under parollen ”Inga fler Kristallnätter!”. Nu närmar vi oss faktiskt en ny Kristallnatt, och på vissa håll i världen har den redan inträffat. Samtidigt har dessa årliga demonstrationer krympt. De senaste åren, då flyktingsolidariteten var på en relativt hög nivå, har fackeltågen ringlat sig långa den 9:e november. I år var den bekymmersamt liten, och inget av de ungdomsförbund som traditionsenligt planerar och deltar fanns närvarande. Kanske är det så att luften gått ur SSU och Grön Ungdom, efter att deras respektive moderpartier gjort en helomvändning i flyktingfrågan, stängt gränserna och börjat massutvisa? Klart är i alla fall att en ny massrörelse för antirasismens tecken byggs, och i denna onsdag togs ett steg i denna riktning. Fyra av de närvarande ungdomarna uttryckte intresse för att engagera sig vidare i den antirasistiska kampen, och ytterligare en anmälde intresse för att gå med i Rättvisepartiet Socialisterna. Och det är såhär kampen måste gå vidare – utan organisering kan inga steg framåt tas, och utan organisering kan inga framgångar försvaras.

 

 

 


Med Kristallnatten i minne – mot dagens rasistiska våld

2016-11-03

Stora torget, onsdag 9 november 18.00. 

https://www.facebook.com/events/https://www.facebook.com/events/573712156172633/??ti=ia


Bekräftat: 3 000 jobb försvinner

2016-10-05

Ytterligare 3 000 jobb bort på Ericsson. Det betyder att vart femte Ericssonjobb i Sverige försvinner. Värst drabbas Borås och Kumla när all tillverkning läggs ned och produktionen avvecklas istället för att utvecklas.



År 2000 hade Ericsson över 42 000 anställda i Sverige. I början av detta år hade antalet Eericssonanställda i landet minskat till drygt 16 000. Nära 27 000 jobb har alltså försvunnit. Och nu ska vart femte Ericssonjobb försvinna – ytterligare 3 000 jobb. De nya jobbneddragningarna innebär i praktiken att bolaget längre kommer att ha någon produktion i landet.

Det är inte så att Ericsson gått med förlust. Under samma tid som jobbslakten I Sverige pågått har man redovisat rekordvinster. Enbart under fjärde kvartalet i fjol gjorde Ericsson en vinst före skatt på 10,3 miljarder kronor. Det kan jämföras med vinsten på 5,8 miljarder kronor motsvarande period året innan. Vinstlyftet fick bolagsstyrelsen att besluta om höjd aktieutdelning. Hela 12 miljarder kronor fick aktieägarna delar på i våras, ,”3,70 kronor per aktie, vilket kan jämföras med utdelningen i fjol på 3,40 kronor per aktie. Sett ur ett längre perspektiv är ökningen ännu större .2009 delade Ericsson nämligen ut 2 kronor per aktie” (Svenska Dagbladet den 8 februari i år).

Ägarna plundrar bolaget och skär ned för att få upp aktiekursen. Kapitalisternas rovdrift sker på de anställda och orters bekostnad. Ericsson och andra storbolag bör ägas gemensamt och styras av de anställdas organisationer på så sätt kan resurser och den samlade kunskap som finns komma hela samhället till del. Ericsson har expanderat i andra länder. Redan 2009 försvann all masstillverkningen i Sverige. Masstillverkningen sker numera istället i ett par fabriker i Kina. Den kvarvarande produktion som finns i Borås vill bolaget flytta till Ungern där lönerna är låga och Orbán styr med järnhand. 

Nedläggningen innebär, inkluderat de underleverantörer som drabbas, att 1 000 arbetstillfällen försvinner från Borås. Hela fackföreningsrörelsen i Borås måste samlas till strid för jobben.Det omedelbara svaret på bli en massdemonstration följt av förberedelser för andra aktioner. Inga jobb får försvinna innan ersättningsjobb är ordnade är ett minimikrav.


Försvinner Ericsson från Borås?

2016-09-26

I början av förra veckan avslöjades hemliga dokument, som visade att telekomjätten Ericsson skulle lägga ned all sin tillverkning i Borås och Kumla. Tusentals jobb riskerar att försvinna. Värst drabbas Borås. 

Enligt Borås Tidning riskerar 800 jobb försvinna i staden när företaget lägger ner sin tillverkning av minilinkar i Sverige. Anledningen till nedläggningen är att företagsledningen vill spara pengar. I förlängningen är det mer än 800 jobb som hotas, eftersom underleverantörer kommer att mista uppdrag. Ericsson har stor betydelse i Borås, då företaget är stadens största privata arbetsgivare.

-Om det är substans i ryktena är jag besviken. De som drabbas bör ju meddelas först. Responsen från ledningen har varit att inte kommentera. Kollegorna blir nedstämda och förbannade. Folk försöker tyda budskapet. Vi kommer nog få ett konkret besked innan kvartalsrapporten – vi får stå ut med att inte veta fram till dess, helt enkelt., säger en av de arbetare på Ericsson i Borås som Offensiv pratat med.

Finns det något möte inplanerat?

– Nej, inget. Inte ens den lokala företagsledningen vet ju någonting konkret ännu. Men antagligen kommer väl några politiker hit och gör en grej, ger massa löften och så.

En annan arbetare säger till Offensiv:

– Man har ju haft en känsla ett tag nu om att det ska hända något Det kan ha varit grejer som tyder på att de kommer att skära ner, redan innan sommaren. Det har skjutits upp två gånger, men nu blir det kanske av.

En tredje arbetare är inne på samma spår:

– Vi har länge vetat om att något sånt här skulle hända, så när detta läcktes blev jag inte förvånad. Rykten har ju spridits under dagen, men jag väntar på ett officiellt uttalande – för rykten kan man ju inte lita på. Stämning bland kollegorna är tryckt. Men man har ju länge fått intrycket att detta kommer att hända förr eller senare, så någon överraskning är det väl egentligen inte.

– Först får man höra hur företagets chefer tagit ut mångmiljonbonusar, sedan att de ska lägga ner fabriken här i staden. Det är klart att man blir förbannad, citeras pensionären Claes-Håkan Hansson i Dagens Nyheter den 22 september.

Arbetarna måste nu förbereda sig på att ta strid för jobben, om det nu visar sig vara substans i avslöjandet. När SAAB-fabriken i Trollhättan lades ned 2009-2011 bjöd aldrig facket upp till kamp; en symbolisk demonstration arrangerades i början av 2009. men den blev mer ett sorgetåg än en samling till kamp.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv menar att ägarna till Ericsson och deras ledning måste utmanas på allvar. Strålkastare måste riktas mot direktörernas bonusar och företagets vinster. Det behövs en riktig kampanj för jobben med omedelbara demonstrationer, beredskap för strejker och ockupationer. Det behövs demokratiska och kämpande fackföreningar.


Borås Pride: Kärlek och uppror

2016-07-05


Under vecka 26 ägde Borås första Pride-festival rum. Temat var ”Bryt dig fri från normer”, och hela staden präglades under veckan av kulturyttringar, mötesplatser och diskussioner kring detta tema.

Rättvisepartiet Socialisterna var på plats i parken med tält och bokbord. Våra två flygblad om massakern i Orlando samt ett som uppmanade till kamp för att låta HBTQ-flyktingar stanna – inledde många givande diskussioner.

 
Ett fåtal privata näringsidkare samt de flesta etablerade politiska partierna fanns med på ett hörn under parkdagarna. Betoningen låg på kulturyttringar med queer-perspektiv, idéella organisationer och aktiviteter med syfte att ge HBTQIA-personer* utrymme och trygga mötesplatser samt att synliggöra gruppen för en bredare folkmassa – både med glädjeämnen och med ett lite mörkare perspektiv på vardagen.

 
Bredden av aktörer och nivån på medvetenheten hos vissa försäkrade att det inte glömdes bort att människor lider och avlider på grund av det förtryck som finns mot personer utanför heteronormen.

 
Att Pride-parken låg i stadsparken, som utgör en naturlig gångväg mellan olika delar av staden, gjorde personer som normalt sett inte vågade eller tänkte tanken att besöka en Pride-festival ändå möttes av mängder med positiv energi kring HBTQIA. Bland annat träffade Offensiv en boråsare i 80-årsåldern, som levt hela sitt vuxna liv garderoben. Ett liv med fru och barn och en bror som gick ut och ”knackade bög”. Och samtidigt ett liv med en pojkvän som han älskade djupt.

 
I lördagens Pride-tåg, som enligt uppgift utgjordes av 3.000 personer, märktes tydligt en antirasistisk stämning. Borås ungdomsråd satte igång att ropa ”Inga rasister på våra gator – fyll dem istället med bögar och flator!”, och fick genast gehör från andra delar av tåget, och framförallt från de delar där röda fanor vajade. Att rörelsen ser att kampen för HBTQ-personers rättigheter går hand i hand med kampen mot rasism är glädjande, och gav ett passande avslut till en Pride-vecka som präglats av medvetenhet, glädje och stolthet.

Att det fanns ett sug efter politiska svar på HBTQIA-frågor märktes inte minst på att Rättvisepartiet Socialisternas tält lockade många till diskussion. Helt klart var folk intresserade av även annat än strikt normkritik. Vår namninsamling till försvar av HBTQ-flyktingar undertecknades av 281 personer. 30 av dessa personer köpte vår tidning Offensiv och åtta tecknade prenumerationer. 17 personer köpte pamfletten ”Upp till HBT-kamp”, och till vår kampfond samlades 2 789 kr in.
 
Den avslutande festen kom igång, och inte långt därefter kunde Oscar Undevall Larsson, ordförande i RFSL Borås, meddela att det med allra största sannolikhet blir att det blir ett Borås Pride även nästa år.
 
För den som ser behovet av att ta kampen i vardagen; vänta inte till nästa års Pride – gå med i Rättvisepartiet Socialisterna!

 

Fakta:

*HBTQIA står för Homosexuella, bisexuella, transsexuella, queer, intersexuella och asexuella


RS snart på Borås Pride!

2016-06-20


På Borås Pride-festival den 30 juni till den 2 juli – som blir den första någonsin – kommer vi, Rättvisepartiet Socialisterna, att finnas på plats i parken. Kom till vårt tält – inspireras och inspirera till kamp för HBTQ-personer på flykt! Skriv på våra protestlistor mot de inskränkningar i asylrätten som drabbar HBTQ-personer extra hårt. Vad kan vi lära av historien, vad är det som händer idag, hur fortsätter vi? Ta del av vårt material om kampen för HBTQ-personers rättigheter, och hur denna kamp hänger ihop med kampen mot rasism och för en upprustad välfärd!