Hemlöshet slår hårdast mot kvinnor

2017-02-05

Undersökningen om hemlösheten i Borås under fjolåret är klar och situationen för stadens hemlösa försämrats de senaste två åren. Det här är ett resultat av bostadsmarknaden, nedskärningar och arbetslöshet. Samtidigt med detta kommer rapporter från hjälporganisationer om hur kvinnor rtvingas sex för att ha någonstans att bo. 

– Staden har inte riktigt koll på hur stort problemet med hemlöshet är, säger revisionschefen för Borås stad Ola Sabel, till SVT Väst den 2 februari.

– Det är många involverade, både nämnder och bolag. Den ena handen vet inte vad den andra gör, fortsätter han i intervjun.

Den årliga kartläggningen av hemlösheten i Borås utförs av Sociala omsorgsnämnden. Under fjolårets mätvecka kom man fram till att drygt 300 personer är hemlösa, men revisionen kommer fram till att dessa siffror inte stämmer – det verkliga antalet är betydligt större.

– Vi har gjort omfattade intervjuer och bedömer att det finns ett mörkertal. Det behövs en fördjupad kartläggning av detta, säger Ola Sabel till SVT.

Det är mindre svårt att beviljas hjälp till bostad för personer som har problem med missbruk av alkohol och narkotika. För de som är hemlösa pga skulder eller psykisk ohälsa tillhandahålls inte samma stöd.

SVT har också pratat med Marie Fritzon, diakon i Svenska kyrkan i Borås. Hon betrakta dessa problem på nära avstånd. På det senaste har hon mött kvinnor som säljer sina kroppar för att få tak över huvudet.

– Det handlar inte om att de får pengar. Utan de krävs på sexuella tjänster för att få ett boende, säger Marie Fritzon till SVT.

Som underlag till rapporten har bl.a. Svenska Kyrkan intervjuats. De beskriver också en ny grupp människor som behöver hjälp med bostad. Denna är unga, drogfria personer, som blivit missbrukare av spel eller shopping, och av denna anledning inte förmår betala sin hyra. Det senaste året har Svenska kyrkan i Borås betalat ut en halv miljon kronor till personer i behov av akuthjälp.

I vad består då denna akuthjälp, som kyrkan får rycka in med? Till SVT säger Marie Fritzon:

– Det kan vara att betala hyran för att undvika en vräkning eller att hjälpa till med att betala en elräkning.

Att kyrkan tvingas rycka in i flera fall tycker hon är ett bevis på att kommunens hjälp varit otillräcklig. Att detta nu tas upp till granskning av revisorerna är något som hon ser mycket positivt på.

– Vi vill trycka på så att kommunen ska bli bättre på att hjälpa till i tid. Många söker sig till oss och vi har tyvärr begränsade resurser, menar hon i intervjun med SVT.
– Tjänstemännen jobbar just nu för att samla in information för att kunna ge oss i nämnden en kartläggning av hur det ser ut med hemlösheten, säger Mats Tolfsson (S) till SVT. Detta samtidigt som hemlösheten har ökat, alltså.

Han menar att den just nu mest angelägna bostadsfrågan. De sociala kontrakten (ungefär att socialtjänsten står som hyresvärd) har sedan 2014 halverats, skriver SVT. Att de sociala kontrakten halverats beror på en mängd faktorer. Förutom att kommunerna givits mindre pengar till socialt arbete, så byggs helt enkelt inte de bostäder som skulle behövas. Istället för billiga hyresrätter byggs dyra bostadsrätter, som egentligen väldigt få har möjlighet att bo i. Idén om marknadshyror är ett annat exempel på saker som bidrar till att bostad inte är en självklar rätt.

Jakten på vinster på bostadsmarknaden i kombination med kommunfullmäktigepartiernas svek mot arbetare och fattiga leder alltså till att ett av kvinnoförtryckets allra råaste uttryck — prostitution.

Fackföreningar, hyresgästföreningen m fl krafter borde kämpa tillsammans för att krossa de strukturer som gör att män köper kvinnors kroppar, samt även konkret stödja jourerna samt hemlösa med pengar eller tak över huvudet Detta är den råaste formen av objektifiering av kvinnors kroppar.

Ett starkt allmännyttigt bostadsbolag är helt avgörande för att kunna säkerställa att även utsatta grupper har tillgång till ett tryggt boende.

Det kommunala AB Bostäder sålde i fjol en del av sitt bestånd till Viktoria Park, som genast införde hyresregler som innebär att människor utan regelbunden inkomst inte får hyra. Kommunfullmäktiges agerande är förkastligt, oansvarigt och även alltså direkt kvinnofientliga.

Rättvisepartiet Socialisterna Borås rapporterade redan 2014 om hur den årliga mätningen av hemlösheten i staden visade att antalet hemlösa i Borås stiger och lyfter krav på att kommunen återtar de utsålda hyresrätterna i egen regi och ser till att nya billiga hyresrätter byggs. Vi kräver att resurser läggs på kuratorstöd, psykologhjälp och en bostad till de drabbade kvinnorna. De ska inte behöva gå till kyrkan för att få den hjälp som skall garanteras av det offentliga.

 


Exit 2016, enter 2017

2016-12-31

Trots det relativa stiltje som som rådde i Borås under 2016, så fanns det glimtar av ljus. Byggarna strejkade, vi har sett demonstrationer där bl.a. flyktingar från Afghanistan och Syrien höjt sina röster. Rättvisepartiet Socialisterna deltog med ett eget block i Borås första Regnbågsparad och första Pride, där vi samlade in nästan 300 namn för HBTQ-flyktingars rätt att stanna. Som det största partiet till vänster om Vänsterpartiet har vi helt på egen hand sett till att Kristallnatten uppmärksammades även i år, vi har haft bokbord på gymnasieskolor, outtröttligt stått på gator, utanför arbetsplatser och utanför stormarknader och spridit vår veckotidning Offensiv. Vi har där mötts av både rasistiska påhopp, uppskattande ord och haft många givande diskussioner med underbara människor som viljat delta i kampen. Vi har varit i Oslo för att stödja kamraterna där samt i Belgien på sommarskola och lärt av kamrater från mer än 30 olika länder. 
Nu är 2016 slut, och 2017 tar sin början. Ett nytt år med nya utmaningar, som tar sin början redan i januari då hela världen ska demonstrera mot Donald Trump, och Utbildningsnämnden sammanträder för första gången efter det hårt kritiserade beslutet att skära i HBTQ-utbildning. Anslut dig till Rättvisepartiet Socialisterna i Borås du också – skicka mejl till rs.boras@socialisterna.org, så berättar vi mer!


Intervju på RFSL – HBTQ-utbildningen hotas när politikerna söndrar och härskar

2016-12-14

therese-och-teddi

På bilderna: Therese Sebastian Jacobzon Och Teddi Gelander.

Tisdag 6 december 2016 togs i Utbildningsnämnden beslut om att avsluta HBTQ-utbildningen inom vuxenutbildningen och att sluta föra könsuppdelad statistik (som är ett nödvändigt hjälpmedel för jämställdhetsanalys).

 

Alliansen och SD säger att de vill ge dessa pengar till lärarlöner. Till saken hör att lärarna i Borås är bland de lägst betalda lärarna i landet. Samtidigt har pressen på lärarna ökat. På Fjärdingskolan (en skola i arbetarförorten Hässleholmen), sade nyss lärarna upp sig i protest mot den orimliga arbetsbördan och den dåliga lönen. För Offensiv är det orimligt att ställa två utsatta grupper emot varandra, som Alliansen och SD nu går tillsammans för att göra. Det är ett klassiskt exempel på den gamla taktiken ”söndra och härska”.

 

Lärarna är underbetalda, underbemannade och många befinner sig på gränsen till utmattning, och detta är p.g.a. politiska beslut. Politikernas nedskärningsiver, tillsammans med kommunaliseringen och den förvärrade segregation som skapats av skolvalet, skördar nu vad den sått: Lärarna orkar inte mer, och det är bra att de säger ifrån. Men att höja lönerna för vissa lärare är inte nog. Lönelyft måste gälla alla lärare, och det måste kombineras med en satsning på mer pengar till även andra viktiga delar av skolan som elevhälsa, nyanställningar, HBTQ-utbildning av personal och elever m.m.

 

Offensiv besöker RFSL:s lokaler i Borås, och får en intervju med medlemmarna Therese Jacbzon och Teddi Gelander. Teddi är vice ordförande i RFSL Borås och jobbar inom vård/omsorg, och är nominerad till Kommunals styrelse i Borås. Therese är verksamhetsledare på RFSL Borås.

 

Kan du förklara hur en utbildning går till?

— En HBTQ-utbildning, säger Therese, riktar sig till skolor, arbetsplatser och organisationer som vill utöka sin kunskap för att bli bättre i sitt bemötande, både inåt och utåt. Vi berättar om bakgrunden till heteronormen och vad den har för effekter idag. Utanförskap, ojämlikhet, psykisk ohälsa och självmord. Och så ger vi väldigt konkreta tips på hur de kan arbeta själva, hur en kan tänka, hur en kan engagera sig, vad syskonskap och gemenskap är för HBTQ+personer. Även om en inte är en HBTQ+person själv, genererar detta effekt till ens anhöriga, jobb skola, sådana saker. När vi går ut i skolor så är det en utbildning som är utformad efter hur mottagliga åttondeklassare, niondeklassare respektive gymnasieungdomar är. Kommer vi ut till olika arbetsplatser utformar vi vår utbildning efter behovet. Så är vi på sjukhus så utformar vi efter hur de kommer i kontakt med HBTQ-personer. Pratar vi med t.ex. butikspersonal kan det handla om provrummen och att inte dra förutfattade meningar om vem som köper smink. Väldigt mycket för att så ett frö till egen reflektion över hur mycket en faktiskt kränker, hur mycket en sätter HBTQ-personer i utanförskap i normsamhället.

 

Vad har ni fått för resultat?

— Bra resultat!, svarar Therese genast. De flesta vill ju ha fler utbildningar, många hör av sig till oss igen, ger positiv återkoppling och önskemål om fler besök. Utbildningen ger folk civilkurage och mod att säga ifrån. Så det ger ju bra resultat, och det är ju därför det är så ledsamt att det tydligen inte ses som en viktig sak.

 

— Arbetsgivare vill ju också ha bra och fungerande arbetsplatser. De vill att folk ska trivas, påpekar Teddi.

 

Angående HBTQ-kampen generellt säger Therese:

— Visst behöver mer hända för att HBTQ-peroner. Och mer kommer hända. Fast det är inte någonting som händer av sig självt. Det vart ju inte kvinnlig rösträtt förrän det vart hårda fajter och demonstrationer. Det var ju misshandel, folk blev av med jobb osv.

 

— Absolut, säger Teddi, demonstrationer och kamp, det är ju sånt som fått genomslagskraft genom tiderna. Idag är det så svårt att få med sig människor. Alla litar på att någon annan för kampen. Det är inte så många som engagerar sig längre, förutom punktvis, som exempelvis när det gällde Borås Pride. Alla har ju ett ansvar för vad som sker. Jag är även aktiv i Kommunal, Jag är nominerad till styrelsen i Borås faktiskt! Jag tar upp mycket HBTQ i facket, och fått gehör också.

 

Vad har ni för kommentar till det som stått i Borås Tidning om att Alliansen och SD:s beslut att lägga ner HBTQ-utbildningen inom vuxenutbildningen?

— Vi vill ju ha all fakta, svarar Teddi. Jag kan inte lägga in mina egna politiska värderingar i det, så känner jag. För oss handlar det bara om att ta hänsyn till HBTQ-perspektivet. Inte hur det påverkar någon politisk grupp.

Vi diskuterar lite grand om vad som möjligen kan ligga bakom beslutet.

Teddi är fortsatt väldigt försiktig, och säger att hon varken vill eller kan svara på det.

Therese uttalar sig i alla fall rent principiellt:

— Jag tror att många idag vill skapa slitning mellan olika grupper. Det är ju det typiska med att sätta utsatta grupper mot varandra. De vill utnyttja ett läge där folk bryr sig mycket om en viss grupp, som just nu lärarna.

 

— Det är en väldigt konstig post att ta pengar från, säger Teddi. För det är ju som om vi säger att vi ska ta ifrån äldreomsorgen och ge till skolan. Det ska ju vara olika budgetar.

 

— Ja, det blir ju jättefel, instämmer Therese. Och det finns ju HBTQ-personer i alla grupper, även inom lärarkåren. Och här sätter en då också en grupp emot en annan genom att det är norm mot icke-norm.  Och det är ju som det är sagt– vi har ju HBTQ-personer och deras anhöriga i lärarkåren också!

 

Självmordsfrekvensen bland transpersoner är skrämmande, fortsätter hon. Och nedskärningar på HBTQ-utbildning kommer att kosta samhället jättemycket i form av sjukskrivningar, sjukhusvistelser, anhöriga lider osv. Och när du väl kommer till psyk, då blir du direkt könad och placerad i rum därefter. Det är ju också en fråga om att det inte läggs pengar på att utbilda vårdpersonal i HBTQ-kompetens.

 

Har ni i RFSL börjat planera någon typ av arbete mot beslutet?

— Det har pratats om en debattartikel i Borås Tidning, men det här är så nytt att ingenting är bestämt ännu, avslutar Therese. Men det borde, ska och måste finnas en HBTQ-policy! Eller att den ska finnas under jämställdhetspolicyn som finns i Borås stad!

 

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv menar att kampen mot heteronormen och kampen för rättvisa lärarlöner inte bara kan gå hand i hand, utan måste gå hand i hand. Inte bara är det att föredra att både lärare och HBTQ-communityt får vad de behöver. Det är nämligen så att om olika utsatta grupper vänder sig mot varandra, blir de individuellt svagare och får på så vis svårare att hävda sin rätt vid nästa nedskärning. För det är ju så, som sagts många gånger tidigare – det finns ingen ”sista nedskärning”.

 

RS/Offensiv kräver:

  • Bättre arbetsvillkor och högre lön för lärarna
  • Utvidgad, inte krympt, HBTQ-utbildning
  • Enighet mellan utsatta grupper – gemensam kamp av lärare och HBTQ-community!
  • Ta pengarna där de finns – låt bankerna och storföretagen betala
  • Mobilisera till försvar av HBTQ-utbildningen!

 

 


Baloch Martyrs Day i Borås

2016-11-13

balochbild

Idag, 13:e november är den internationella minnesdagen för balochiska martyrer. På ett antal platser världen över uppmärksammas de som givit sina liv i kampen mot de stater som förtrycker och exploaterar balocher (framförallt den pakistanska statsmakten). I Borås uppmärksammades detta med en manifestation på Stora Torget kl.15.00, och precis som tidigare deltog Rättvisepartiet Socialisterna (RS). RS har länge varit engagerade i solidaritetsarbetet med Balochistan, och flera balochiska frihetskämpar som drivits på flykt är nu medlemmar i partiet.  Nedan följer en något förkortad version av en artikel som publicerades i tidningen Offensiv den 24 augusti i år, skriven av Kristofer Lundberg.

Balochistanska människorättsaktivister försvinner och mördas av den pakistanska regimen. Den 8 augusti mördades advokaten Bilal Anwar Kasi i en riktad attack där han sköts till döds i Baluchistans huvudstad Quetta. Samma dag dödades 72 advokater och 122 skadades när en bomb exploderade, riktad mot de som hade samlats på sjukhuset för att protestera och sörja kollegan. Bilal Anwar Kasi var ordförande för Baluchistans advokatförbund och företrädde försvunna personers familjer.
Under 2015 försvann 463 personer våldsamt mot sin vilja i Baluchistan (en av Pakistans fyra provinser), enligt människorättsorganisationen Voice for Baloch Missing Persons. Det är en ökning från år 2014 då 435 personer försvann. Samma år hittades 455 torterade och stympade kroppar.

Upptäckten av saknade personers stympade kroppar började 2008, och har fortsatt att öka varje år sedan dess. De tillhör politiska aktivister och människorättsaktivister, bortförda av den pakistanska militären.  Många baucher som ”försvinner” hamnar i den pakistanska arméns tortyrceller. En som har upplevt dessa tortyrceller och tidigare vittnat om det, är Rättvisepartiet Socialisternas medlem Zahid Baloch. Han tillbringade själv tre månader i tortyrcell och vittnar om en brutal behandling med elchocker, sexuellt våld och förnedring.
– De klädde av mig naken, krossade mina fotleder, bröt mina fingrar… Jag har 32 stygn på ryggen och huvudet efter tortyren. Det var de värsta dagarna i mitt liv, berättar Zahid Baloch.
– Men jag överlevde. Mina två morbröder och tre kusiner, de mördades. .

Under två veckor i december 2015 kidnappades över 40 kvinnor och 28 barn av den pakistanska armén i det av Pakistan ockuperade Baluchistan. Nasrullah Baloch, ordförande för Voice for Baloch Missing Persons som företräder anhöriga till försvunna, sa vid en presskonferens den 3 januari i år att:

– Vi har också mottagit rapporter om de kidnappade Balochkvinnorna och barnen från Bolanområdet i Baluchistan. De fördes bort av den anledningen att regeringen misstänker att deras män är involverade i den väpnade kampen. I övrigt är situationen för de bortrövade kvinnorna och barnen ännu okända. I täten för det civila motståndet står kvinnorna som också drabbas hårt av repressionen. Deras maskerade ansikten har blivit synonymt med motståndet.

Kvinnornas roll i kampen hör också samman med deras sociala situation och hur de drabbas av den pakistanska regimens politik. Trots att Baluchistan är rikt på guld, gas, kol och olja tvingas befolkningen på grund av avsaknaden av bra sjukvård att resa 70 mil till närmaste sjukhus i Karachi.
Enligt Pakistan Health Demogra­phic Survey dör tre gånger fler kvinnor vid barna­födsel i Baluchistan än i Pakistans övriga provinser.

Tusentals baluch­aktivister är försvunna och/eller mördade. Andra hålls i tortyrceller. Oberoende människorättsorganisationer bekräftar försvinnanden, tortyr och mord.
Zahid hade tur.  Många av de som förs bort torteras och återfinns aldrig. Att de har fått avslag på sin asylansökan innebär därmed en stor fara för livet. Zahid riskerar att utvisas till Norge där han har ett väntande utvisningsbeslut. Han riskerar således att utvisas till ett land där etniska minoriteter och civila förlorar sina liv på grund av islamistiska fundamentalister och den pakistanska regimens statsterrorism. Med anledning av förtrycket från den pakistanska regimen riktat mot Baluchistan har befolkningen rest sig, men har svårt att stå emot den tungt beväpnade militären, en av regionens starkaste. Som ett resultat av det statliga förtrycket från regimen växer en separatiströrelse fram.

Förtrycket har skapat en sådan desperation att allt fler unga inte ser någon annan väg än att ansluta sig till en väpnad kamp för självständighet. I en sådan situation är det vår uppgift som socialister att peka på behovet av arbetarenighet och bygget av en massrörelse. Även om ett självförsvar mot den pakistanska staten är legitimt – också en väpnad sådan – får inte detta övergå i individuell terrorism eller riktade attacker mot civila. Ett väpnat motstånd mot den pakistanska regimen kan heller inte ensamt segra, utan måste knyta band med kamprörelser i hela Pakistan.

Pakistan har ockuperat Baluchistan i syfte att exploatera dess naturresurser sedan år 1948. Där utspelas ett krig mot befolkningen som sällan får några rubriker. Ett rättfärdigat krav som växer fram är därför de pakistanska truppernas tillbakadragande från Baluchistan. Krisen i Pakistan har fördjupats under senare år och i Baluchistan är läget sannolikt mest kritiskt. Massorna hotas av religiös extremism, militariserade klaner, självmordsbombare och statsterrorism.

År 2013 dödades tre medlemmar i Socialist Movement Pakistan (RS systerparti) i Baluchistan av grupper kopplade till al-Qaida. Såväl imperialismen som Pakistan har lämnat Baluchistan under­utvecklat och isolerat, samtidigt som den pakistanska staten plundrar dess tillgångar. Kampen för demokratiska fri- och rättigheter och nationell frigörelse handlar därför lika mycket om kampen för socialism och demokratisk kontroll över landets naturtillgångar.

Som socialister ser vi arbetarklassen som den enda klassen förmögen att lösa massornas problem. Baluchistans arbetare och fattiga är i stort behov av hjälp och solidaritet från den internationella arbetarrörelsen. Endast under en enad fana kan arbetarna och de fattiga massorna bedriva en framgångsrik kamp mot krig, ockupation och förtryck – för fred, jämlikhet och en socialistisk federation i regionen med rätt till självständighet för Baluchistan och andra nationella minoriteter som en del av kampen för en socialistisk värld.


Minns gårdagen, organisera för idag

2016-11-12

bild-kristallnatt-2016

I ett bitande kallt Borås hölls på onsdagen den 9 november en manifestation apropå årsdagen av Kristallnatten. Ledorden var: Med Kristallnatten i minne – mot dagens rasistiska våld. Arrangerade gjorde Rättvisepartiet Socialisterna. David Lindquist inledde manifestationen och därpå följde tal av Kristofer Lundberg. 

I Sverige ser vi att det rasistiska våldet ökar på flera plan. Dels ökar gatuvåldet – våldsamma rasistiska och nazistiska formationer utgör ett allt större på gatorna. Dels ökar det statliga våldet i form av brutala utvisningar, rivningar av romska läger och kavallerichocker mot antirasistiska demonstranter.

Samtidigt tar sig rasismen in i de kulturella finrummen; på bokmässan, på ledarsidorna, till TV-sofforna och in bland kultursfärens ”proffstyckare”. Denflyktingvänliga Refugees Welcome-rörelsen slogs i spillror genom att kidnappas av etablerade politiker, urvattnas och försvinna i tomma intet när samma politiker sedan stängde gränserna och började massutvisa människor tillbaka till död, förtryck och rämnade samhällen. Och genom vapenexport är Sverige delaktigt i de många krig som folk tvingas fly ifrån.

Som svenska staten under 1930-talet stängde gränserna för de judar som försökte fly ifrån nazismen, stänger man nu gränserna för de som försöker fly ifrån dagens krig, folkmord och diktaturer. Människor som flyr ifrån platser på jorden som präglas av blodigt sönderfall, hoprasade samhällsfunktioner, inbördeskrig mellan olika sekteristiska falanger som slaktar civila får inte komma in i Sverige. Att inte se likheten med när Sverige stängde gränserna för de judar som flydde nazisterna på 30-talet menar Rättvisepartiet Socialisterna är både dumt och farligt. Under många, många år har unga boråsare demonstrerat den 9:e november under parollen ”Inga fler Kristallnätter!”. Nu närmar vi oss faktiskt en ny Kristallnatt, och på vissa håll i världen har den redan inträffat. Samtidigt har dessa årliga demonstrationer krympt. De senaste åren, då flyktingsolidariteten var på en relativt hög nivå, har fackeltågen ringlat sig långa den 9:e november. I år var den bekymmersamt liten, och inget av de ungdomsförbund som traditionsenligt planerar och deltar fanns närvarande. Kanske är det så att luften gått ur SSU och Grön Ungdom, efter att deras respektive moderpartier gjort en helomvändning i flyktingfrågan, stängt gränserna och börjat massutvisa? Klart är i alla fall att en ny massrörelse för antirasismens tecken byggs, och i denna onsdag togs ett steg i denna riktning. Fyra av de närvarande ungdomarna uttryckte intresse för att engagera sig vidare i den antirasistiska kampen, och ytterligare en anmälde intresse för att gå med i Rättvisepartiet Socialisterna. Och det är såhär kampen måste gå vidare – utan organisering kan inga steg framåt tas, och utan organisering kan inga framgångar försvaras.

 

 

 


Med Kristallnatten i minne – mot dagens rasistiska våld

2016-11-03

Stora torget, onsdag 9 november 18.00. 

https://www.facebook.com/events/https://www.facebook.com/events/573712156172633/??ti=ia


Bekräftat: 3 000 jobb försvinner

2016-10-05

Ytterligare 3 000 jobb bort på Ericsson. Det betyder att vart femte Ericssonjobb i Sverige försvinner. Värst drabbas Borås och Kumla när all tillverkning läggs ned och produktionen avvecklas istället för att utvecklas.



År 2000 hade Ericsson över 42 000 anställda i Sverige. I början av detta år hade antalet Eericssonanställda i landet minskat till drygt 16 000. Nära 27 000 jobb har alltså försvunnit. Och nu ska vart femte Ericssonjobb försvinna – ytterligare 3 000 jobb. De nya jobbneddragningarna innebär i praktiken att bolaget längre kommer att ha någon produktion i landet.

Det är inte så att Ericsson gått med förlust. Under samma tid som jobbslakten I Sverige pågått har man redovisat rekordvinster. Enbart under fjärde kvartalet i fjol gjorde Ericsson en vinst före skatt på 10,3 miljarder kronor. Det kan jämföras med vinsten på 5,8 miljarder kronor motsvarande period året innan. Vinstlyftet fick bolagsstyrelsen att besluta om höjd aktieutdelning. Hela 12 miljarder kronor fick aktieägarna delar på i våras, ,”3,70 kronor per aktie, vilket kan jämföras med utdelningen i fjol på 3,40 kronor per aktie. Sett ur ett längre perspektiv är ökningen ännu större .2009 delade Ericsson nämligen ut 2 kronor per aktie” (Svenska Dagbladet den 8 februari i år).

Ägarna plundrar bolaget och skär ned för att få upp aktiekursen. Kapitalisternas rovdrift sker på de anställda och orters bekostnad. Ericsson och andra storbolag bör ägas gemensamt och styras av de anställdas organisationer på så sätt kan resurser och den samlade kunskap som finns komma hela samhället till del. Ericsson har expanderat i andra länder. Redan 2009 försvann all masstillverkningen i Sverige. Masstillverkningen sker numera istället i ett par fabriker i Kina. Den kvarvarande produktion som finns i Borås vill bolaget flytta till Ungern där lönerna är låga och Orbán styr med järnhand. 

Nedläggningen innebär, inkluderat de underleverantörer som drabbas, att 1 000 arbetstillfällen försvinner från Borås. Hela fackföreningsrörelsen i Borås måste samlas till strid för jobben.Det omedelbara svaret på bli en massdemonstration följt av förberedelser för andra aktioner. Inga jobb får försvinna innan ersättningsjobb är ordnade är ett minimikrav.